Lidingöloppet

3 mil löpning : 2006-09-23

Nu är även Lidingöloppet avklarat! Vilket betyder att jag faktiskt har genomfört en svensk klassiker. Det känns väldigt skönt just nu, för i veckan var jag väldigt tveksam om jag skulle klara av det.

Träningen inför loppet har ju i stort sett gått enligt plan, jag toppade veckan innan och sedan sprang jag runt 5:an i tisdags med lätta steg för att försöka berätta för kroppen att det är så lätt att springa.

Men senare på tisdagskvällen kände jag mig konstig i halsen, och mycket riktigt, på onsdagen var jag varm och kände mig alldeles kass. Ont i kroppen överallt och väldigt hängig. Så jag gick hem tidigt och kröp ner under täcket. Samma sak på torsdagen.

Då trodde jag inte att jag skulle hinna bli tillräckligt frisk för att överhuvudtaget kunna starta, än mindre ta mig i mål. Det skulle bli ett snöpligt slut på ambitionen att göra klassikern. Men på fredagen var jag något bättre, och på lördagen kändes det faktiskt acceptabelt.

Så jag bestämde mig för att åtminstone starta. Målsättningen var att på något sätt ta mig i mål, om jag så måste gå större delen. Jag räknade till och med ut hur långt jag var tvungen att springa för att hinna gå resterande bit innan snöret drogs..

Men när jag väl startade kände jag att det fanns ganska gott om kraft i kroppen. Så jag gick ut något långsammare än jag hade planerat från början, men bara lite långsammare.

Däremot började jag krokna redan vid 18-19 km, och mellan 20 och 25 km gick det rätt långsamt. Sedan kom Aborrbacken och den vill man ju inte banga ur för. Så jag sprang hela vägen och sedan fick jag faktiskt bättre fart på fläsket.

Ända till runt 27 km när jag fick krampkänning i vänster lår i svag uppförslutning och var tvungen att gå för första gången. Jag var även tvungen att gå uppför backen vid golfbanan vid 28 km. Men när det var 1200 meter kvar var jag så pass pigg att jag började spurta.

Spurten höll i stort sett in i mål. De sista 100 meterna sjönk farten något, men det var det ingen som såg.. Däremot sjönk benen ihop när jag väl kommit ur målfållan och fram till mötesplatsen vid statyn.

Tiden blev klart godkända tre timmar och två minuter. Dessutom i övre halvan! Utan förkylning i veckan är jag säker på att jag hade kommit under tre timmar, men med dessa förutsättningar är jag klart nöjd.

Läs mer: Lidingöloppet

>> Nästa utmaning

tillbaka

Fyrtioårskrisen : en fest, åtta utmaningar, en licens