Vasaloppet / Öppet Spår

Förberedelserna för gårdagens lopp var verkligt inte de bästa. Förutom några helger runt nyår har jag knappt kunnat åka några skidor hem omkring. Istället har vi kajkat norrut varenda helg, med i flera fall tämligen dåliga banor. Sedan blev Engelbrektsloppet inställt, vilket innebar att jag inte fick de sex milen som en sista genomkörare.

Till råga på allt upptäckte jag att min ena skida var bruten efter sista träningspasset för en vecka sedan. Så det fick bli inköp av nya skidor. När jag kom visade det sig att de inte passade till pjäxorna, så efter en stunds övervägande fick det bli inköp av nya pjäxor också. Och dessa behövde ju köras in en aning..

Ovanpå det var kanske veckan inte helt rätt upplagd. Vi bestämde oss för att dela lägenhet i Lindvallen med svågern som ändå skulle vara uppe förra veckan. Det innebar att det blev massor av snowboardåka varenda dag innan gårdagens lopp. Plus en öl i bastun varenda eftermiddag.. Fast det blev massor med pasta.

För övrigt kan man inte klaga på förutsättningarna. Jag lämnade in skidorna på professionell vallaservice, och det skulle bli en dag med alldeles utmärkt väder. Det var ovanligt varmt, cirka sex grader vid starten på morgonen, inte mycket blåst och dessutom klarblå himmel under en stor del av dagen.

Med dessa förutsättningar riktade jag in mig på en tid på runt sju timmar. Förra gången körde jag på 7:20, men då fick jag problem med armbågen och hade problem med att staka ordentligt. Så det kändes rimligt att det skulle kunna gå att åka något fortare.

Vid halv sju skjutsade frugan ner mig till starten. Fast de hade redan spärrat av vägen för att lägga spår, så jag fick gå sista kilometern för att hämta ut skidorna, och sedan hamnade jag i lång kö till toaletterna.. Det betydde att jag inte kom iväg förrän halv åtta. Enligt speakern hade mer än 5000 åkare redan startat då.

Tyvärr hann jag ifatt i första backen efter vägen. Allting stod absolut stilla under lång tid. Det tog mig 40 (fyrtio) minuter att komma upp för backen. Om jag minns rätt så behövde jag aldrig stanna förra gången, utan var uppe på kanske tio minuter. Sedan var spåren färre och även betydligt sämre uppe vid Smågan och Mångsbodarna, och med mer folk i vägen var det svårt att hålla fart.

Dessutom kändes föret väldigt trögt. Det var bra fäste, men det gick inte att glida så långt på varje tag. Fast det kändes inte felvallat, för alla andra verkade också glida trögt. Eller så var det bara så att jag hade hamnat för långt bak i fältet..

Istället försökte jag njuta av vädret. Fast i backarna upp mot Risberg var det svårt att njuta. De tar ju aldrig slut! En annan skillnad mot förra gången var nedförsbackarna. Det här året skulle alla ploga, vilket innebär att istället för att glida ett tag, vila musklerna och öka farten, så får man ibland först vänta där uppe på sin tur, få kramp medan man plogar som besatt samtidigt som man minskar farten..

Eftersom jag inte kört mer än runt tre mil i år kände jag mig helt färdigt efter 3½-4 mil. Det gick trögare och trögare fastän jag lassade in powerbars och tabletter. Framåt Evertsberg var jag tämligen slut, och det syns på farten som sjönk under 10 km/h där. Sedan kunde jag återhämta mig en aning i nedförsbackarna därifrån samtidigt som spåren började bli bra.

Resten av loppet gick det fortfarande trögt, men jag hade inte direkt ont någonstans, utan det var mest han som stod i pjäxorna som var rätt trött. Fast där solen hade lyst på spåren hade det blivit tämligen isigt, och väldigt bakhalt uppför.

Sista milen in mot Mora tog jag det skapligt lugnt för att försöka njuta så mycket som möjligt, men de sista kilometrarna var jag 'tvungen' att öka så mycket som jag orkade. Inte för att det syns i mellantiderna, kanske för att precis innan målgång är där två tuffa backar som skall bestigas. Men efter hela åtta timmar och tio minuter gled jag helt utmattad in över målgång. Och höll på att köra över speakern som precis lyckade hoppa undan!

Detaljer

>> Nästa utmaning

Läs mer: Vasaloppet

tillbaka