Vätternrundan

Nu har jag klarat av min andra Vätternrunda. Den första gjorde jag när jag hade fyrtioårskris. Nu har jag femtioårskris och det innebär förstås att jag har bestämt mig för att klara av en ny svensk klassiker. Plus lite bonus.

Den här helgen var det dags för 300 kilometer på cykel runt Vättern. Den här gången tältade vi bredvid vid Vätterns strand eftersom Pernillas morbror har en sommarstuga där. Efter en god matbit på Hamnkrogen sov vi gott i tältet. Fast bara till klockan tre förstås, för min starttid var 03:44.

Efter att ha blivit inskjutsad gick snart starten för mig. Första biten ut ur Motala blev vi eskorterade av en motorcyklist. Fast han körde så långsamt att jag rullade förbi honom. Det gillade han inte, för han började tuta och hojta :-) Men han vek snart av så att vi kunde börja cykla på allvar.

I min grupp fanns det åtta deltagare från Spårvägen som omedelbart lade upp ett rätt lagom tempo, så jag hakade på dem direkt. De hade ordentlig struktur och tillät ingen att blanda sig in i deras grupp. Däremot gick det fint att ligga precis bakom i deras sug. På detta sätt höll vi runt 32-33 km/h framåt Gränna.

Där blev vi ikappkörda av en annan större grupp, som dock inte kom om oss ordentligt utan plötsligt var det cyklister överallt, även på fel sida vägen. Samtidigt minskade tempot sakta och efter ett tag rullade det tämligen trögt. Fast snart var det några som ökade tempot och dem hängde jag på.

Fast på kullerstenen genom Gränna och sedan ut ur Gränna går det förstås lite lugnare. Mellantiden vid Gyllene Uttern visade på 31,4 km/h snitt dit. Redan från start hade varit blött på asfalten och vid det här laget var jag tämligen genomblöt. Det spelade dock ingen roll för lite söder om Gränna började det ösregna.

Det regnade så pass att det var svårt att urskilja land och himmel. Allt var bara grått. Men det var bara att trampa på. Dock körde jag från 'min' grupp efter några mil, men jag fortsatte att trampa på. Istället blev jag strax ikappkörd av en brandman från Boden som legat bredvid mig när vi körde bakom Spårvägen.

Vi kom överens om växeldra fram åtminstone fram till Jönköping. Han planerade att inte stanna förrän i Hjo, men min plan var lite mat i Jönköping. Så i sista branta backen innan Jönköping släppte jag honom för han trampade en aning för hårt för mina ben. Och dessutom skulle vi ju ändå skiljas åt.

Sedan rullade jag i ösregnet ner till depån i Jönköping där jag tänkte ta en bulle och ett par bananer innan jag fortsatte. Fast jag hittade inga bananer så istället blev en tallrik med mos och köttbullar.. Nåväl, det var gott. Och det gick ändå fort att äta upp. Enligt GPS:en tog stoppet bara sju minuter!

Sedan rullade jag själv genom Jönköping och mot backarna upp mot Bankeryd. Då är humöret inte på topp för man vet att det är två tredjedelar kvar, och precis framför har man några riktigt sega backar. Fast halvvägs upp hamnade jag i ett gäng som körde lite fortare. De var rätt ostrukturerade, och det dröjde ett par tre mil innan jag förstod att de var runt tio som körde ihop. Fast jag hjälpte dem dra emellanåt också..

Plötsligt stannade de vid vägkanten och jag fortsatte en liten stund tillsammans med diverse ensamma cyklister. Efter Jönköping hade det gradvis slutat regna och halvägs till Hjo var plötsligt asfalten torr! Alla blev glada, men det dröjde bara ett par kilometer innan det började regna igen :-(

Fast det regnet blev inte lika långvarigt och efter ett tag blev jag blev omkörd av en snabbare grupp anförda av Group 'Junell' med tre deltagare. Totalt var vi kanske runt tio-tolv cyklister som låg med bra fart i suget efter dem hela vägen in till Hjo.

Snittet från Bankeryd till Hjo var 28,9 km/h. På ytan betydligt mer än snittet mellan Gränna och Bankeryd på 26,4 km/h. Fast det är inklusive rast på sju minuter. Utan rast var snittet 28,4 km/h. Det vill säga, ungefär detsamma, fast det känns som det går upp och ner hela tiden. Vilket det kanske gör.

Nåväl, rundan leds genom Hjo. På infarten är det mycket fartgupp och sedan är det lite kullersten innan depån. Jag hade planerat att fortsätta till Karlsborg innan jag tog nästa stopp, men alla runt mig rullade in i depån och för att undvika att krocka med dem så rullade jag också in där. Det kunde väl kvitta, tänkte jag.

Jag fyllde på vatten och tog en bulle med kaffe där. Sedan tog jag cykeln för att sticka iväg igen. Fast då hörde jag ett märkligt läte från cykeln. Det lät som om det kom från bakhjulet men jag kunde inte se något. Först tänkte jag strunta i det och köra ändå, men några steg senare ångrade jag mig. Det lät helt enkelt lite för mycket.

Istället gick jag bort till cykelverkstaden för att be dem undersöka vad det kunde vara. Efter en liten stund såg killen att bakhjulet var alldeles skevt, och sedan såg han att en eker hade gått av! Jag skulle sannolikt inte komma mycket längre med det bakhjulet.. Fast killen lovade att de skulle fixa det på tjugo minuter!

Istället gick jag bort till serveringen och tog ett lass lasagne medan jag funderade över alltings bedrövlighet. Tjugo minuter senare gick jag tillbaka och då var de precis klara. Fast det tog ett tag att få dit hjulet och kolla att allting snurrade som det skulle. Och sedan ledde jag cykeln ut från depån eftersom det återigen var kullerstenar.

Förmodligen hade ekern fått en skada när Sune körde på mig för några veckor sedan under en träningsrunda. Det är sådant som händer. Totalt sett tog stoppet i Hjo 33 minuter, och min bedömning efter att ha studerat GPS-loggen är att det trasiga bakhjulet krävde ungefär 29 minuter extra.

Sedan var det bara att hoppa upp på hojen och börja trampa igen. Ganska snart hamnade jag i suget efter en skapligt snabb cykelklubb. Fast efter ett tag blev vi omkörda av ett stort gäng från XL Bygg från Motala som susade på lite fortare, och jag hoppade direkt över till dem.

Det är en riktigt häftig känsla när man ligger till vänster i dubbla led och det bara susar i hjulen i kanske 35 knyck medan man gör omkörning efter omkörning. Visst kommer det ibland ännu snabbare grupper, men då snackar vi inte glada amatörer längre. Fast några mil norrut stannade killarna från Motala medan jag fortsatte.

Jag hittade dock rätt många att få draghjälp av och tappade inte så mycket tempo. Från Hjo till Aspa hade jag acceptabla 30,6 km/h om man räknar bort lagningen på 29 minuter i Hjo. Om jag räknar bort hela stoppet i Hjo blir snittet 31,6 km/h. Det officiella snittet är dock bara 25,4 km/h.

Fast det kanske är vettigt att stanna ofta. Ytterligare några mil norrut blev jag åter ikappkörd av gänget från Motala, och hängde åter på dem. Och ytterligare några mil norrut stannade de igen medan jag fortsatte själv. Den här gången hängde jag först på en liten grupp med fyra ensamma cyklister.

Efter några mil släppte jag dock dem eftersom de tryckte på en aning för hårt uppför och hängde istället på en annan liten grupp som hängde ihop. Där råkade jag nog lura deras dragare för efter ett tag var det bara han och jag kvar. Lagom till avtagsvägen innan Askersund insåg han sitt misstag och väntade in sina kompisar.

Jag fortsatte själv och försökte istället köra ikapp ett mindre gäng framför mig för att få lite draghjälp ett tag. Med en mindre kraftansträngning hann ikapp dem, men tyvärr precis lagom till en mindre uppförsbacke där jag var tvungen att släppa dem direkt.. Argh! Ett taktiskt misstag.

Istället rullade jag på mer eller mindre själv i klart långsammare tempo fram till svängen söderut mot Motala, där det kom en större cykelklubb som jag genast hängde på. Sedan drog den gruppen mig hela vägen till Stora Hammarsundet där jag släppte dem. Efter misstaget söder om Askersund började jag nämligen bli trött i benen..

Tyvärr är där minst fyra-fem tämligen branta backar på vägen till Motala. Värst är nog Brattebrobacke och förstås backen genom Medevi. Jag hittade många att hänga på på slätmark eller nedför, men i alla uppförsbackar slog jag av ordentligt för att orka upp.

Fast lagom till den lilla extraslingan innan Motala hamnade jag återigen i en större grupp med bra tempo och formligen sögs genom hela slingan i högt tempo. Det kändes extra bra eftersom det var här jag tappade en hel timme när fick punka förra gången! Jag släppte dock dem på slutet och hängde på några andra som körde i ett något mer moderat tempo.

Väl ute på motorvägen kom XL Bygg ångande och jag hängde på dem för tredje gången! Men väl inne i Motala släppte jag ordentligt på tempot och njöt av äntligen vara (nästan) framme. Fördelen var att det nästan var tomt på mållinjen och man slapp trängas.

Och strax efter mållinjen stod Pernilla och hennes morbror och väntade på mig! Mycket trevligt. Fast sedan tog det bedrövligt lång tid att få sin medalj och en dricka innan jag kunde ta mig tillbaka till dem.

Totaltiden blev acceptabla 10:37. En klar förbättring sedan förra gången. Räknar jag sedan bort lagningen på 29 minuter blir siffran 10:08, ett resultat som jag är helt nöjd med. Det innebär ett snitt på 29,6 km/h.

Fast jag föredrar ju att bara räkna på effektiv körtid. Räknar jag bort sju minuter i Jönköping och hela stoppet på 33 minuter i Hjo blir den effektiva körtiden 09:57. Det innebär ett snitt på hela 30,1 km/h. Målet är nått!

Efter loppet blev det fika med jordgubbar och rulltårta innan vi rullade hemåt. Och jag lyckades faktiskt somna i bilen medan Pernilla körde. Fast bara tio minuter. Men oj vad skönt att komma hem.. Jag somnade fort den kvällen..

Detaljer

	Distans	Tidpunkt	Tid	Snitt
Start	0 km	03:44
Gyllen Uttern	75 km	06:10	2:25	31,0 km/h
Bankeryd	45 km	07:49	1:40	27,0 km/h
Hjo	51 km	09:35	1:46	28,9 km/h
Aspa	71 km	12:23	2:48	25,4 km/h
Medevi	32 km	13:33	1:10	27,4 km/h
Mål	23 km	14:21	0:48	28,8 km/h
Totalt	300 km		10:37	28,3 km/h

	Distans	Tid (utan stopp)	Snitt (utan stopp)
Start	0 km
Gyllen Uttern	75 km	2:25	31,0 km/h
Bankeryd	45 km	1:33	29,0 km/h
Hjo	51 km	1:46	28,9 km/h
Aspa	71 km	2:15	31,6 km/h
Medevi	32 km	1:10	27,4 km/h
Mål	23 km	0:48	28,8 km/h
Totalt	300 km	9:57	30,1 km/h

>> Nästa utmaning

Banan

Läs mer: Vätternrundan

tillbaka