Tjurruset har ju rykte om att vara riktigt eländigt med lervälling, sjöar och andra hinder. Speciellt ifjol i Haninge var det tydligen riktigt blött, så jag antar att i år vägde vågen åt andra hållet för det var ju knappt fuktigt.
Den strålande höstsolen gjorde väl sitt för att torka spåret, men det enda som var tufft var att gick upp och ner i ett. Någon backe var så pass brant att det knappast gick att springa upp, utan man fick klättra. På samma sätt var där en riktigt brant stenhäll på uppåt tio meter som de flesta bara kanade utför.
Där passade jag på att ta en liten omväg ner för att inte göra mig illa igen. Men det gick bra. Fastän jag sprang över stock och sten bredvid den normala stigen större delen av tiden eftersom alla andra sprang så långsamt där.
I den sista stora backen passade jag till och med att springa upp på toppen för att beundra utsikten några sekunder fastän spåret egentligen gick tio meter längre ner :-) Jag anade att det bara skulle vara nedför hela vägen till målet därefter.. Vilket var nästan rätt.
Jag kom i mål på 55 minuter vilket var fem minuter snabbare än jag trodde. Å andra sidan var banan lättare än jag trodde. Till exempel fanns det bara några enkla hinder utplacerade. Det var några bildäck att springa i, ett kryphinder, några sandhögar och ett snölass.. Inga problem!
Årets bana gick i Skavlöten i Täby i underbart solsken.
Banan är 10 km och har tre vätskekontroller. Banan är tuff med mycket backar och stundtals svår terräng med stenar och rötter samt passager genom kärr. För riktiga tjurar! Årets bansträckning anslås vid informationstältet på tävlingsområdet.
Läs mer: Tjurruset