7 september 2008

>> Långlopp

För två veckor sedan fick jag en riktig förkylning efter ett träningspass. Jag blev helt sänkt ett par dagar, men efterhand tyckte jag att det kändes rätt åkej. Fast jag kände att det var en efterhängsen rackare, ända ut i slutet på veckan kändes den av, men på fredagen tyckte jag att det var nog bara hjärnspöken. Efter två veckor _skall_ man vara frisk.

Så fastän jag kände mig lite trött i kroppen bestämde jag mig för att kuta halvmaran i lördags. Jag laddade som vanligt upp med massor av kolhydrater, och kände mig rätt pigg. Tyvärr började det ju regna under lördagen och när jag var inne och hämtade nummerlappen blev jag klart dyngsur fastän jag hade paraply. Jag passade dock på att köpa en regnponcho samt anmäla mig till nästa års halvmara!

Klockan 16.45 skulle min startgrupp starta och jag tog tåget i god tid. Hemma regnade det också, men inne i stan formligen vräkte regnet ner. Även med poncho kletade kläderna fast på kroppen, innan start. Som tur var slutade det regna nästan helt precis när starten gick, så jag slapp springa med ponchon på.

Jag blev så glad av att det slutade regna att jag glömde att kanske tappat lite i kondition på grund av förkylningen. Det innebar att jag började springa tokfort. Första halvmilen sprang jag på 25 minuter, vilket är det jag brukar springa en halvtimme på. Fast nu var det förstås 16 km kvar..

Så jag slog av på takten en smula. Nästa halvmil sprang jag på 27½ minuter, vilket är den fart jag brukar springa på milen. Så med andra ord satte jag nog personligt rekord på milen, 52:22. Fast nu var det förstås 11 km kvar..

Framåt Tegelbacken började jag få ont under fötterna. I vänsterdojan måste jag fått ner några gruskorn, som ibland hamnade helt fel. I högerdojan var det nog inget grus, men jag fick en rejäl blåsa under lilltån som smärtade i varje steg. Visst borde jag ha stannat och försökt tömma dem, men det var inget jag tänkte på då.

Sedan kom Söder Mälarstrand där jag hade det riktigt jobbigt under maran för två år sedan. Och det kändes nästan likadant nu. Det tog emot rejält, men jag sprang ändå på 30 minuter mellan 10 och 15 km, vilket är klart godkänt. Faktiskt klart fortare än det kändes.. Nu var det 6 km kvar..

Borta vid Hornstull fick man druvsocker och det kändes lättare. Kanske 200 meter.. Sedan började en lätt, mycket lätt, stigning upp mot Söders Höjder, som kändes riktigt tung. Det blev ju inte lättare av att i princip alla sprang om mig där. Nu var tempot nere på bottennivå. Trodde jag.

Eftersom jag gått ut så pass fort, trodde jag ändå att jag skulle klara att komma under två timmar i mål. Men när jag började närma mig 20 km insåg jag att jag hade tappat en minut för mycket den fjärde halvmilen. Först försökte jag öka, men höger stjärtmuskel sade stopp. Och fötterna. Och hela kroppen..

Då gick musten ur mig ordentligt och tempot sjönk till promenadtempo sista kilometern in i mål. Jag kom i mål på 2:04 och klarade iofs basmålet på 2:06, men under nästan hela loppet hade jag trott på en tid under två timmar, så lite besviken blev jag nog allt. Men nästa år så..

Detaljer

>> Nästa långlopp

Banan

Stockholm Halvmarathon avgörs på en lättlöpt och inspirerande bana genom Norrmalm, Vasastan, Kungsholmen, Gamla Stan och Södermalm. Start vid Slottet, mål i Kungsträdgården. Du passerar flera av Stockholms mest kända byggnader; Karlbergs Slott, Stadshuset, Riddarhuset, Slottet, Riksdagshuset och Operan. Nivåskillnaden mellan banans högsta och lägsta punkt är 18 meter.

Denna bana passar bra för dig som satsar på att få en bra tid på halv maraton (21 098 meter), och också för alla som bara vill känna på hur det är att genomföra en halvmara.

Årets halvmara hade deltagarrekord med 9274 löpare anmälda. Vädret var tämligen blött.

Läs mer: Stockholm Halvmarathon

tillbaka