7 februari 2010

>> Långlopp

Då har man äntligen klarat av sitt första skridskolopp..

Det började julen 2007 då jag fick ett par skär. Då satte jag omedelbart igång med att träna, för tanken var att åka Vikingarännet. Tyvärr blev det ju inställt pga en helt urusel vinter. Tur var väl det, för jag hann ju inte åka mycket heller..

Året efter var ju bättre och jag hann lägga ett antal mil på skrillorna, och var i riktigt bra form i början av februari. Då var jag på kurs veckan innan Vikingarännet och blev nersmittad av en tjej som satt och hosta rakt på mig i flera dagar. Det var bara att ställa in..

Men innan dess hade jag sett några åka med nummerlappar på Norrviken. Jag kollade upp vad de åkte, och det var något som hette Krogrännet. Ett lopp som går från en krog i Vallentuna till en krog i Stockholm, förbi ett antal krogar på vägen :-) Helt perfekt.

Man startar alltså vid Kvarnbadet vid Vallentunasjön, går 3 km på en landpassage till Norrviken, går förbi Edsbacka till Edsviken, och går förbi Ulriksdal till Brunnsviken och åker till Stallmästargården.

För att slippa kö i starten bestämde jag mig för att starta sent, framåt elva. Fast det var ändå lite kö, men inte så farligt. I vilket fall som helst kom jag iväg kvart i elva, i ett alldeles underbart strålande solsken.

Första biten på Vallentunasjön gick inte så bra. Det var riktigt trångt och isen var helt sönderkörd, så det var svårt att få någon balans och rytm i rännandet. Dessutom var det lite motvind så det gick tämligen trögt. Och massor med folk som åkte med stavar.

Fast det var bara två, med stavar, som åkte om mig på Vallentunasjön. Efter 8 km var det dags för en promenad. Första kilometern var inget vidare. Man fick pulsa fram i djup snö efter andra som knappt hade styrfart. Totalt var det tre kilometer till Norrviken, men det kändes längre.

Till slut kunde man dock spänna på sig skrillorna och ge sig ut på Norrviken. Här var isen mycket bättre. Dessutom var det plogade spåret mycket bredare så det gick riktigt bra. Det var däremot fortfarande lite motvind och ännu mera folk ute, så lite trögt gick det.

Men jag tryckte på och körde om många. Fast även här var det två, med stavar, som körde om mig. Framåt södra ändan stod syrran och fotograferade. Eftersom solen sken var det ju mycket vackert väder så jag tror att hon fick massor med bra kort. Ja, åtminstone ett bra kort blev det..

Precis när jag började närma mig slutet på Norrviken märkte jag att den ena skridskon kändes konstigt. Precis som om jag hela tiden fick snö under dojan. Eller nåt.. Så medan jag gick på landpassagen till Edsviken kikade jag lite närmare på det.

Det visade sig att hela bindningen höll på att lossa. Två muttrar var borta och den stora skruven som håller ihop allt var nästan helt lös. Ouch! Och jag som inte hade några verktyg eller reservdelar med mig. Men till slut hittade jag två funktionärer som hade verktyg :-)

Så jag spände den stora skruven så hårt jag orkade och chansade på att det skulle hålla i mål. Efter att ha fått lite varm god saftsoppa vid Edsbacka var det bara att sätta full fart ut på Edsviken. Den norra delen av Edsviken hade helt fantastiskt bra is, så det kändes kalas.

Men framåt den södra delen blev det värre. Det fanns fem eller sex stora råkar på vägen, som var rätt besvärliga att passera. Speciellt eftersom jag inte hade någon ispik eller några stavar att stötta med. Men jag kom förbi dem ändå. Och plötsligt var jag redan framme vid Ulriksdal.

Där var det dags för den sista landpassagen till Brunnsviken. Klart trist att behöva gå så pass mycket när man vill åka skridsko.. Men till slut var man framme och kunde åka ut på Brunnsviken. Här var isen lite sämre igen. Inga råkar förstås, men massor med sönderåkt is och massor med sprickor att fastna i.

Jag stod på rätt bra ändå, för jag kände mig inte särskilt trött. Och plötsligt kunde man se Stallmästargården framför sig! Då tittade jag upp lite mer och kikade efter syrran som skulle stå och fotografera. Och sätter bägge skrillorna i ett par sprickor..

Efter fem tio meter med pajaskonster var det bara att sätta sig på rumpan! Klart snopet när det var så nära till mål. Men det gjorde inte ont eller så, så det var bara att resa sig upp och sätta fart igen. Och strax var man i mål.

Jag kom precis under tre timmar, vilket var betydligt mer än jag trodde. Förra helgen åkte jag två varv runt Norrviken (27km) på 1:24. På det lade jag till en timme för sex kilometers promenad och fick fram 2:30 som mål. Men dels var promenaderna lite längre, och dels var det svårt att öht gå på flera ställen.

Dessutom tog det rätt lång tid att passera alla råkar på Edsviken.. Så totalt sett är jag nog rätt nöjd ändå, tex Börje Salming hade visst åkt på 3:15..

Detaljer

>> Nästa långlopp

Banan

Banan går längs de gamla vintervägarna över isarna in till Stockholm. Du startar nedanför Väsby kvarn vid Kvarnbadet i Vallentuna. Efter 8 km på Vallentunasjön svänger du in genom vassen, tar av dig skridskorna och promenerar eller springer genom hagen, upp över Skålhamravägen genom Torslunda by till Norrviken. Vid Norrvikens södra strand är det åter dags för en promenad på ca två kilometer.

Du går under Danderydsvägen, passerar Sollentuna simhall och kommer in i Edsbergs slottspark. Sen är det dags för Edsvikens havsis. När du åkt över Edsviken och närmar dig den södra ändan ser du Ulriksdals slott i väster. Du går förbi slottet och vidare ner förbi koloniområdet under Bergshamravägen och ut på den sista skridskosträckan över Brunnsviken till Stallmästargården.

Läs mer: Krogrännet

tillbaka