30 maj 2011

>> Långlopp

Förra gången jag sprang ett maratonlopp hade jag inte löptränat alls, utan hade planerat att kliva av efter halva loppet. Det gjorde jag dock inte utan fortsatte istället. Den gången var det givetvis extremt jobbigt.

I år hade jag löptränat en hel del, 312 km på ett halvår, så jag trodde faktiskt att det skulle kännas lite bättre den här gången. Men icke. Det var precis lika illa som förra gången, om inte ännu värre..

Nu blev iofs uppladdningen avbruten åtminstone två gånger, dels när jag bröt svanskotan i januari, och dels när jag fick benhinneinflation i mars-april. Speciellt det sista uppehållet märkte jag hade stor inverkan på flåset och tempot.

Och det innebar även att det inte blev några riktiga långpass, det längsta passet blev 18 km tio dagar innan loppet, det näst längsta var 11 km. Och det var kanske det som avspeglades under loppet.

Första varvet försökte jag ändå hålla ner tempot som mycket jag kunde. Jag blev omsprungen hela tiden och kände mig rätt nöjd med mitt tempo och att pulsen höll sig under 170. I hjärnan snurrade febriga tankar om att jag skulle klara 4:15.

Första timmen knaprade jag små bitar energikakor, men vid 18-19 km smakade jag på en gel istället. Och fick magknip nästan direkt. Kanske var den gammal. I vilket fall som helst slängde jag den direkt. Men magen var lite orolig.

Sedan ökade jag nog lite omedvetet inför halvtid, och passerade 21,1 km på 2:01. Nästan personbästa på halvmaran! Vilket tyvärr ledde till något negativa tankar om alldeles för högt tempo och att jag måste sänka tempot en smula..

När jag sedan var tvungen att pinka vid 22 km kom jag aldrig igång igen, utan musklerna stumnade totalt. Det var som att springa på styltor istället för på fjädrar. Vilket sänkte tankarna ännu lägre..

Det var riktigt tungt genom Djurgården och in till Gamla stan. Sedan blev det värre. Söder Mälarstrand var en pärs. Jag sprang iofs uppför Västerbron, men det gick inte fort. Norr Mälarstrand kändes längre än längst.

När man sedan vände norrut på Vasagatan var jag nära att ge upp. Men på något sätt kämpade jag mig uppför Torsgatan och fortsatte vidare på Odengatan. Det var först när man vände in på Karlavägen som det kändes en aning lättare.

Men benen kändes fortfarande som styltor, och nu började även ena höften att kännas av. Men så nära målet är det bara att bita ihop och mata på. När man sedan svänger upp vid Stadion är känslan helt fantastisk. Det gick till och med att öka rejält inne på Stadion :-)

Mitt mål för dagen var 4:30, men den sista halvan gick det rejält trögt och till slut kom jag i mål på 4:39, nio minuter efter målet. Jag slog iofs en kollegas tid med tre minuter, vilket var lite plåster på såren..

Totalt sett skall man förstås vara nöjd med att ha tagit sig i mål över huvud taget, men det var tuffare än jag trodde. Och nio minuter är åtminstone fyra-fem minuter för mycket.. Nu är det återhämtning som gäller, nästa helg skall jag försöka köra lite enduro :-)

Snart kan jag säkert gå normalt igen..

Detaljer

Distans	Totaltid	Tid	Snitt	Plac
5 km	0:27:04	0:27:04	11,1 km/h	5926
10 km	0:54:48	0:27:44	10,8 km/h	6137
15 km	1:23:56	0:29:08	10,3 km/h	7125
20 km	1:55:06	0:31:10	9,6 km/h	7992
Halvmaraton	2:01:21	0:06:15	10,5 km/h	7970
25 km	2:28:29	0:27:08	8,6 km/h	8588
30 km	3:03:09	0:34:40	8,6 km/h	8918
35 km	3:43:37	0:40:28	7,4 km/h	9439
40 km	4:23:55	0:40:18	7,4 km/h	9699
Mål	4:39:19	0:15:24	8,6 km/h	9706

>> Nästa långlopp

Banan

Årets bana är justerad jämfört med tidigare år. Första varvet går ej ut på Djurgården alls, däremot andra varvet snurrar runt ordentligt på Djurgården. Dessutom är banan flyttad från Fleminggatan på Kungsholmen till Torsgatan.

Starten sker vid Stockholms Olympiastadion. Banan går sedan längs Valhallavägen, förbi Radiohuset ner till Strandvägen med vattnet, båtarna, kajerna och de palatslika husen från slutet av 1800-talet. Fram mot Dramaten tätnar åskådarleden.

Du springer förbi Nybroplan, Kungsträdgården och Operan innan du via Strömbron kommer fram till Gamla Stan. Till höger syns Riksdagshuset, till vänster Grand Hotel och vandrarhemmet af Chapman. Rakt fram ligger Slottet. Det är flackt och lättlöpt längs Skeppsbron fram till Slussen.

Sedan väntar Söder Mälarstrand, med pråmar och skepp på ena sidan och Mariabergets 1700-talsbebyggelse på den andra, innan det är dags för Västerbron. De flesta löparna klarar bron galant på det första varvet, men andra gången kan stigningen på 34 meter kännas tyngre.

Efter en lång utförslöpa väntar Rålambshovsparken och Norr Mälarstrand, där banan går längs vattnet fram till Stadshuset. Du viker av åt vänster vid Tegelbacken in på Vasagtan och fortsätter svagt uppför på Torsgatan fram till S:t Eriksgatan där banan viker av åt höger vid S:t Eriksplan. Banan går sedan på Odengatan förbi Vasaparken, Odenplan och Stadsbiblioteket innan löparna viker in mot Karlavägens lummiga allé.

När Stadion passeras efter 20 km återstår det andra varvet. Den här gången går banan förbi Berwaldhallen och Tekniska Museet tillbaka över Gärdet. Där svänger den höger förbi Frihamnen och ut till grönskan på Djurgården. Du passerar Skansen, Gröna Lund och Nordiska Museet innan du når Strandvägen. Från Strandvägen är det samma sträckning som på första varvet. Efter 42 km väntar målet på Stockholms vackra Olympiastadion, byggd till sommar-OS 1912.

Läs mer: Stockholm Marathon

tillbaka