20 oktober 2016

>> Långlopp

Igår sprang Stockholms Halvmarathon, eller St Eriksloppet som det också kallas, som en förbederelse inför Lidingöloppet om två veckor, vilket ingår i En Svensk Klassiker. Halvmaran var helt enkelt toppningen i det träningsschema jag lade upp efter sommarsemestern.

Jag sprang iofs några runder under juni och juli, men från och med 1 augusti ökade jag varannan dag från sju km upp till 21 km igår. Med avbrott för några kortare fartlekar och så. Det märkligt var att jag fick ingen träningsvärk alls medan jag sprang upp till 11 km.

Därefter tog ett pass med intervallträning, och nu fick jag träningsvärk så att det räckte. Och förmodligen väntade jag inte tillräckligt länge efter det passet för vaderna har helt enkelt inte återhämtat sig, utan det har gjort ont i dem under varenda pass sedan dess.

Men eftersom jag ändå har behövt få distans i kroppen har jag tvingat mig till ett par längre distanser. För sexton dagar sedan tog jag ett pass runt flygfältet på 12 km och och för tio dagar sedan blev det Extreme 15 i Ursvik. Fast det blev förstås mörkt och jag fick ta vanliga spåret på slutet, så det blev bara 14 km.

I bägge fallen orkade inte vaderna med ordentligt, utan behövde flera dagars återhämtning, och förutom dessa långpass blev det bara ett kort pass hem från jobbet i måndags. Jag var med andra ord förberedd på att jag eventuellt skulle behöva kliva av loppet, för att inte skada något inför Lidingö.

Som lök på laxen blev det dessutom riktigt varmt igår, det kändes som om det vore årets varmaste dag, helt utan moln på himlen, och det skulle bli viktigt att dricka ordentligt. Innan starten värmde jag upp ordentligt, först och främst genom att stretcha vaderna väldigt försiktigt och samtidigt väldigt länge.

Starten gick 15:50 och gav mig iväg i ett försiktigt tempo på runt 5/min. Det kändes mot förmodan riktigt bra, och det var först i nedförsbacken ner till Kungsholms Strand efter ungefär en halvmil som den ena vaden började spöka. Jag drog omedelbart ner tempot, och fortsatte försiktigt.

Det blev inte direkt bättre, men det blev inte heller direkt sämre, så jag fortsatte runt Kungsholmen och sedan tillbaka mot Norr Mälarstrand. Jag stannade och passade på att dricka på varenda vätskestation, fast vid Rålis kändes det lite värre och när jag passerade 10 km drog jag ner på tempot ännu mer.

Sedan fortsatte jag i ungefär samma takt till Gamla Stan, där jag åter behövde släppa av på farten. Sedan tog jag det mycket lugnt längs Söder Mälarstrand, höll mig i skuggan och fokuserade på att inte spänna vadmusklerna alltför mycket. Och vid Knivsöder kändes det bättre så jag ökade en aning.

Men det blev förmodligen ändå lite för mycket, så när jag svängde upp i backen vid Tantolunden upp mot Söders Hjärta, började det göra ont, och bestämde mig för att gå upp för hela backen. Jag gick i långa steg samtidigt som jag försökte dra ut vadmusklerna i varenda steg, och när lutningen avtog vid Zinken tog jag sakta fart igen.

Det var alldeles bedrövligt att komma igång med springsteg igen, men jag tog det extremt försiktigt, och på Timmermansgatan kunde jag börja springa 'på riktigt' igen. Sedan gick det förhållandevis fint att springa hela vägen fram till Götgatan, men i backen ner till Slussen blev vaderna åter överansträngda.

När jag väl var tillbaka på Skeppsbron var det helt stumma, men nu var det ju bara en kilometer kvar så det var bara att bita ihop och steg för steg trycka sig framåt hela vägen in i mål. Där jag till och med kostade på mig ett leende för fotograferna ;-]

Väl i mål stannade jag inte helt, utan att efter att ha fått medalj och matpåse fortsatte jag direkt till klädinlämningen. Med den uthämtad behövde jag dock stanna för att ta bort chipset från skon, och samtidigt passade jag på att byta till en torr tröja.

Sedan stapplade jag långsamt till Centralen, och därefter hämtade Jacob mig från tåget. Den kvällen gjorde jag inte många knop, utan jag somnade till och med en liten stund innan lyckades ta mig upp för att till slut ta en skön dusch.

Detaljer

>> Nästa långlopp

Banan

Stockholm Halvmarathon avgörs på en lättlöpt och inspirerande bana genom Norrmalm, Vasastan, Kungsholmen, Gamla Stan och Södermalm. Start och mål på Norrbro framför Slottet. Du passerar flera av Stockholms mest kända byggnader; Stadshuset, Slottet, Riksdagshuset, Operan och Karlbergs Slott. Nivåskillnaden mellan banans högsta och lägsta punkt är 18 meter.

Denna bana passar bra för dig som satsar på att få en bra tid på halv maraton (21 098 meter), och också för alla som bara vill känna på hur det är att genomföra en halvmara.

11 219 löpare startade i årets Stockholm Halvmarathon, varav 10604 nådde målet. Vädret var mycket varmt.

Läs mer: Stockholm Halvmarathon

tillbaka