26 oktober 2020

>> Långlopp

Jag var inte helt på topp, och är klart nöjd med 5 varv.

Förberedelserna inför årets GGN (Gotland Grand National) började i augusti. Sedan dess har jag kört enduro varenda helg. De första helgerna gick det rätt tungt eftersom jag inte hade kört något sedan i våras, men i slutet av september kände jag att den rätta formen började infinna sig.

Sedan började det spöka. Första helgen i oktober upptäckte jag att det lät illa från bakhjulet. Det var bakdrevet som var löst. Jag var långt från bilen, och fick helt enkelt ställa mig och meka. Jag spände det så hårt jag kunde, men det var återigen löst när jag var tillbaka. Väl hemma spände jag det med bättre verktyg och hoppades att det skulle duga.

Helgen efter planerade jag att köra långt och länge för att verkligen toppa formen. Men snart var drevet löst igen, och det var bara att ge upp och åka hem. Dessutom hade jag startproblem för första gången på länge. I veckan bytte jag bakhjul och lät montera ett nytt bakdrev.

Det innebar att jag behövde köra lite även förra helgen för att kolla allt. På lördagen kändes det fint, men det blev bara en liten runda i lugnt tempo. Så på söndagen blev det en ny runda, även den i lugnt tempo. Fast det var lerigare, och när jag passerade ett litet dike tappade framhjulet plötsligt fästet varpå jag landade med hjälmen först.

Det gick inte fort, men jag tappade andan ordentligt, och stukade nacken rejält. Jag började även se dubbelt, och näst intill känna mig lite illamående, så jag skulle nog vilja kalla det åtminstone en lätt huvudskakning. Jag satt stilla och blundade i 4-5 minuter innan det värsta släppte. Sedan körde jag den lätta vägen tillbaka till bilen.

I måndags och i tisdags var det riktigt illa i nacken. Det gjorde ont och jag kunde knappt röra på den alls. I onsdags var det lite bättre, men jag började ändå förbereda mig på att inte kunna köra GGN alls. Jag ville ändå prova, så i torsdags lastade vi allt och tog färjan till Visby.

På färjan sprang jag bla på en klubbkompis. Jag berättade om min nacke, varpå han sade att han gjort samma sak för några år sedan. Fast i hans fall var det värsta att han gjorde en ny likadan vurpa i början av loppet, och då gjorde det ännu mer ont.. Det kändes som att jag skulle vilja undvika det..

Nästa incident skedde på morgonen när jag hämtade bilen. När jag svängde ut på Hamnplan såg jag att det låg en cykel på marken, och strax bredvid låg någon alldeles blickstilla! Jag stannade förstås. Det var en äldre herre som låg i en stor blodpöl. Det blödde från näsan och från ett jack bakom ögat. Han hade åtminstone cykelhjälm på sig.

Jag kollade att han svarade på tilltal, och ringde 112. Medan jag larmade kom det fler människor dit och lade bla på honom varma filtar för det blåste rätt bra. Efter fem minuter kom det en ambulans och tog över ansvaret för honom, men det var inget upplyftande att börja dagen med.

Förutsättningarna var åtminstone bra. Vädret var bra, det regnade inte, och det blåste bara lätt. Det var relativt torrt på marken, men det var ändå förvånansvärt mycket lera på några ställen, speciellt på första etappen innan Allhagemyr.

Min start i gubbklassen skulle inte gå förrän 12:45 och vi hade hela förmiddagen på oss. Jag hade redan hämtat startkuvert och besiktigat hojen dagen innan, något som gått ovanligt smidigt. Vi tittade lite på ungdomsklasserna och åt lunch innan jag lastade av och bytte om.

The Race

Jag var på plats lagom tidigt, och hittade en bra startplats i tredje startled. Jag hoppades att hojen skulle starta direkt, till skillnad från ifjol. Och det gjorde den! Istället var det två som stod precis framför mig som inte kom igång. Jag lyckades kringla mig förbi dem, och sedan var det full gas mot startkurvan.

Där är det som alltid supertrångt, och jag hamnade precis mitt i smeten. Då dog motorn! Och den ville inte starta. Jag stod och kickade länge medan jag knuffades från alla håll. Det kändes som minst 2-3 minuter. När större delen av startfältet hade passerat mig small den till slut igång, och jag kunde börja köra på allvar.

Jag passerade rätt många under den första etappen innan Allhagemyr. Där var jag på plats 339 (av 422), dvs fortfarande tämligen långt bak i fältet. Jag fortsatte att passera mina medtävlare och vid nästa passering där var jag på plats 283, dvs på ett varv hade jag passerat 56 st.

Starten och delar av första varvet: (19:13)

Varvet var bra, några lerhål innan Allhagemyr, själva Allhagemyr var tämligen torr, etappen mot Hästskon var lätt blöt men ändå lättkörd, själva Hästskon var bara lätt lerig, etappen mot depån var återigen blöt men lättkörd, från depån till Uthoppet var det som vanligt lite stenigt.

Från Uthoppet var det rena rama crossbanan till varvningen, därifrån är det som alltid väldigt stenigt till Backen, själva Backen var torr och fin, och sedan är det superhala kalkstenar till Blixtlåset, och snart är man tillbaka i Allhagemyr.

Jag rullade vidare i jämn takt. Inga tokgasningar, inga onödiga risker, men ändå god fart. Det innebar inga stopp, inga olyckor, och inga skador. Bortsett från första varvet, andra etappen på varv 3, och depåstoppet, så var jag oerhört jämn i tiderna:

Etapp	Tid min - max	(Variation)
Varvning till Allhagemyr	10:50 - 11:03	(13 sek)
Allhagemyr till Hästskon	14:24 - 14:50	(26 sek)
Hästskon till Tankslingan	7:47 - 7:55	(8 sek)
Tankslingan till Varvning	5:50 - 5:57	(7 sek)

På den andra etappen på varv 3 gjorde jag min enda vurpa. Inne i skogen strax innan Hästskon är där en raka med höga och hårda stalpar. Jag fick för mycket vikt över framhjulet och gjorde en lätt loop över styret, utan att släppa taget. Det gick fint, jag landade relativt mjukt på ena axeln, och var omedelbart uppe igen. Sedan tog det en stund att starta motorn, och vända ekipaget på rätt håll.

Senare på samma varv gick jag in i depån för att tanka. Jag behövde varken byta glasögon eller handskar, däremot bytte jag till en ny camelpak med nytt vatten. Vilket jag glömde ifjol. Nu tog hela stoppet ungefär fyra minuter. Jämfört med snittet på etappen, exakt 4:11.

På nästa varv, några hundra meter tidigare, skedde nästa stopp. Det var en tjej som ramlat bakom ett mindre hopp, och gjort illa handen. Några andra medtävlare spärrade hoppet framför henne, medan jag frågade om hon behöved hjälp. Hon sade ja, varpå jag drog iväg för att leta upp en funktionär. Jag hittade dem några rakor längre fram, och meddelade dem vad som hänt. Sedan fortsatte jag mitt race.

Jag hade varit orolig för min nacke innan jag startade, men den kändes fint de fyra första varven. På det sista, femte varvet började den dock kännas av. Mitt huvud blev allt tyngre, och det var allt jobbigare att hålla det upprätt. Det gick dock i vågor, emellanåt var det inga problem alls. Faktum är att min sista varv blev det snabbaste.

Det var det enda egentliga problemet under loppet, i övrigt kände jag mig riktigt fräsch när jag gick i mål efter 3:22 och 5 varv på plats 246 i min klass. Hade jag varit i bättre skick, både fysiskt och mentalt, hade jag nog siktat på 6 varv eftersom förutsättningarna var bra. I vilket fall som helst är jag klart nöjd med årets insats.

Detaljer

	Distans	Tid	Fart	Plac.
Varv 1	17,0 km	0:39:47	25,7 km/h	295
Varv 2	18,9 km	0:39:18	28,9 km/h	268
Varv 3	18,9 km	0:44:57	25,2 km/h	283
Varv 4	18,9 km	0:39:38	28,6 km/h	267
Varv 5	18,9 km	0:38:51	29,2 km/h	246
Totalt	92,6 km	3:22:20	27,5 km/h	246

Statistik

Anmälda	3000
Startande	2330
Resultat	1970
Före mig	849

Banan

GGN är ett varvlopp på ungefär 22 km. Respektive klass kör i tre timmar, och sedan har man en timme på sig att komma i mål. Första start gick 1984 och har nu körts för 37:e året i rad. Banan är en unik blandning av hal kalksten, terräng med vatten, lera och snabba stigar där 2330 förare i alla klasser startade 2020. Normalt sett är det ungefär 10'000 i publiken och totalt ca 700 som hjälper till, men detta år kördes loppet helt utan publik.

Läs mer: Gotland Grand National

tillbaka