2 november 2022

>> Långlopp

Halvskaplig uppladdning, tveksamt väder och en rejäl påkörning.

Sista helgen i oktober var det åter dags att köra GGN, Gotland Grand National, världens största endurolopp. Årets GGN var den åttonde starten för mig, varav de senaste sju varit i rak följd.

Jag kände mig bättre förberedd än förra året, vilket iofs inte var svårt för ifjol hade jag knappast tränat alls på grund av en öm axel. Axeln är fortfarande inte helt återställd, men jag har åtminstone kunnat träna skapligt intensivt. Fast istället missade jag två träningshelger på grund av andra orsaker (tex Estoril Classics).

Dessutom skaffade jag en ny endurohoj i början av september. Jag gillade den gamla, men den saknade elstart. Den nya har elstart, men dess fjädring var helt annorlunda inställd (av en expert) och det tog ett tag innan jag kom underfund med den. När jag väl gjorde det så kände mig dock snabbare än på den gamla.

Så jag hade blandade förväntningar inför loppet; bättre form än ifjol, men absolut inte i toppform; ny hoj som kändes snabbare, men som jag inte var helt inkörd på. Eftersom jag har klarat 5 varv på den gamla hojen (även ifjol, utan träning), var förstås min förväntning att klara av minst 5 varv även i år.

Frågan var snarare om jag skulle kunna klara av 6 varv med den nya hojen. Det kändes som om hojen var tillräcklig snabb, men att min kondition var mer tveksam. Dessutom är vädret viktigt; det skulle behöva vara skapligt väder för att klara av 6 varv. Det relativt torrt vädret under hösten var lovande; åtminstone inga djupa lerhål att fastna i.

Tävlingsveckan inleddes torrt, och förväntningarna stegrades lätt. När jag hämtade ut nummerlappar och transponder samt besiktigade hojen på plats dagen innan såg spåren alldeles fantastiska ut. Tyvärr regnade det dock hela natten och halva morgonen så på tävlingsdagen hade allting hunnit bli lerigt. Inte bra.

Race Report

Eftersom jag kör i gubbklassen (50-59 år) tävlar jag på fredagen. Starten går 12:45. Vi åkte ut i god tid till Tofta skjutfält, lyckades hitta en skaplig parkeringsplats i närheten av depån, och gick bort med bensindunk, matta, verktyg, dricka, handskar och glasögon till tankslinga 17. Vi åt lunch och tittade på ungdomarna innan det var dags.

Det hade slutat regna när jag körde bort till startplatsen, men allting var klart blött och lerigt. Det var uppenbart att det skulle bli både skitigt och väldigt halt på de gotländska kalkstenarna. Men det är ju lika för alla. Jag startade från fjärde startled (eftersom fjolårets tid var kass), och hittade en bra plats ungefär mitt på fältet.

Starten gick 12:45. Jag fick en skaplig start, men tokgasade inte heller. Som vanligt är det supertrångt i startkurvan. Enligt min GPS-logg stod jag mer eller mindre still i 25 sekunder, vilket känns som en evighet när man står där. Sedan släpper det och man rullar iväg längs ett smalt spår där det är tätt mellan hojarna och inga praktiska möjligheter att köra om.

Fast det hindrar ju inte vissa från att försöka. Efter jämnt 90 sekunder blev jag påkörd snett bakifrån av #1464 och stöp som en fura. Mitt på en raka. Det fanns ingenstans att köra om och ingenstans att ta vägen. Istället välte minst tre förare, inklusive han som körde på mig.

Jag körde ungefär 30 km/h och landade hårt med vänster sida på stenhällen och på hans hoj. Det blev en rejäl smäll på vänster överarm, axel, och lår och med blodvite på underbenet. Dessutom klämde jag vänsterhanden ordentligt. Både tröjan och byxan gick sönder. På hojen gick bakskärmen sönder, det ena avgasröret vek sig och fick en rejäl buckla, och styret blev snett.

Det tog lång tid att komma upp igen. Enligt GPS-loggen stog jag still 40 sekunder. Värst var att jag hamnat mot åkriktningen, och det tog lång tid att kunna vända hojen medan det forsade mängder av förare väldigt nära på båda sidor om en. Till slut kom jag runt och kunde börja köra igen.

Fastän det gjorde ont kunde jag åtminstone köra. I början var jag mest bekymrad om handen som blivit klämd, men det släppte så småningom. Även hojen verkade fungera, men eftersom styret var lite snett fick jag problem med balansen i de djupa spåren.

Det innebar att jag gick omkull i en kurva några minuter senare. Där tappade jag 17 sekunder enligt loggen. Jag vurpade även mitt i Hästskon, återigen för att styret var lite snett, och där tappade jag ytterligare 20 sekunder. Det var dock sista gången jag gick omkull, resten av loppet höll jag mig på hjulen.

Allra värst var dock att jag tappade min tävlingsinstinkt. Direkt efter påkörningen kände jag tveksamhet i körningen och att jag ville hålla långt avstånd till alla förare runt mig. Det kändes bättre att slå av på gasen för att hålla avståndet, än att försöka ta en möjlig lucka. I praktiken försvann därmed alla chanser att klara av 6 varv.

Jag hade även problem med att dricka. Dryckesslangen från ryggsäcken hade vikt sig och det kom nästintill ingen dricka genom alls. Jag stannade två gånger för att försöka fixa slangen, men det blev bara värre. Jag tappade dessutom mer än två minuter på dessa 'onödiga' stopp.

Ett annat problem var sikten. Jag hade bra glasögon med roll-off, och de hade klarat första (mest skitiga) varvet bra. Men plötsligt började det bli väldigt dimmigt längs banan, och fukten lade sig otroligt snabbt på brillorna. Det var lätt åtgärdat med ett drag på roll-offen, men efter 500 meter var det dags att dra igen. Det dröjde inte länge innan roll-offen var slut. Ombytet räckte inte länge heller.

Det innebar att jag beslöt mig för att göra ett depåstopp redan på andra varvet. Normalt sett brukar jag köra ytterligare ett varv. Tankslingan är lång och fartbegränsad så bara infarten tog 1:23. Inne i depån kom det ett par killar springande och hjälpte mig att tanka och byta utrustning. Tack för det. Ändå tog stoppet 2:27. Utfarten tog 0:39, så hela depåstoppet tog totalt 4:29.

I depån bytte jag backpack, handskar och glasögon. Samtidigt lättade dimman, och jag behövde varken byta glasögon eller handskar några fler gånger. Den nya backpacken fungerade också bättre, men tyvärr räckte den inte riktigt så sista varvet fick jag köra utan dricka.

Därefter rullade det på. Enligt både min GPS-logg och den officiella tidtagningen körde jag oerhört jämnt på varv tre och fyra, med bara några sekunders skillnad. På femte varvet började jag bli trött, slog av på takten, och började leta jämn mark istället för snabbaste spåret.

En orsak är förstås att drickat tog slut, men i praktiken var det väl så långt min kondition räckte. Sista varvet började dock solen lysa genom molntäcket och de allra sista kilometrarna gick det att öka tempot en aning. Åtminstone kändes det så, men det syns inte direkt på GPS-loggen..

Jag gick i mål efter tre och en halv timme i spåret, med 5 varv i ryggen. Det var inte så bra som jag hoppats på, men med tanke på den otäcka påkörningen och de andra omständigheterna är jag ändå rätt nöjd.

På lördagen var det betydligt bättre väder, möjligtvis var det alltför soligt på förmiddagen, men elitklassen var snabbare än någonsin. Det var riktigt spännande både i herrklassen och i damklassen. Vi åkte dock hem på förmiddagen, rengjorde allting på eftermiddagen och sedan tittade vi på GGN från SVT Play på kvällen.

Starten och delar av första varvet (4:57)

Detaljer

	Distans	Tid	Fart	Plac.
Varv 1	17,9 km	0:39:07	27,5 km/h	343
Varv 2	19,5 km	0:46:50	25,0 km/h	468
Varv 3	19,5 km	0:40:23	29,0 km/h	414
Varv 4	19,5 km	0:40:48	28,7 km/h	391
Varv 5	19,5 km	0:43:05	27,1 km/h	383
Totalt	95,9 km	3:30:12	27,4 km/h	394

Statistik

	Alla klasser	Elit+Motion	Motion (Fre)	Klass 7
Anmälda	3293	2801	929	637
Resultat	-	2489	832	574
Placering	-	1248	394	329
Före mig	-	50%	47%	57%

Banan

GGN är ett varvlopp på ungefär 22 km. Respektive klass kör i tre timmar, och sedan har man en timme på sig att komma i mål. Första start gick 1984 och har nu körts för 39:e året i rad. Banan är en unik blandning av hal kalksten, terräng med vatten, lera och snabba stigar till vilken 3293 förare i alla klasser var anmälda 2022.

Läs mer: Gotland Grand National

tillbaka