20 augusti 2011

>> Långlopp

Jag lyckades klara av Midnattsloppet. Det kanske låter enkelt eftersom jag klarade av Stockholms Marathon i maj. Men jag har varit klart tveksam in i det längsta.

Första hindret var givetvis synen. Om jag skulle klara av att se ordentligt medan jag sprang, och inte missa några hålor, kanter eller andra löpare i mörkret. Det andra hindret var konditionen som var som bortblåst. Men det skulle vara ett tredje hinder som var värst.

När jag krossade ögonhålan i början på sommaren och blev inlagd på sjukhuset fick jag totalt motionsförbud av läkarna. Det varade i sex veckor, och innebar i princip att jag tappade allt och fick börja om från början.

Sedan dess hann jag springa fem gånger innan det var dags för Midnattsloppet. Efter första gångens fem kilometer var jag så färdig att jag knappt kunde gå i tre dagar. Nästa gång kändes det dock lite bättre.

Den tredje gången försökte jag öka till 7 km, men det gick inte. Däremot gick det bättre den fjärde gången när jag klarade av 8 km. Men den femte gången överansträngde jag istället vadmuskeln i vänster ben.

Eftersom jag knappt kunde gå dagen efter var jag helt övertygad om att det inte skulle bli något lopp. Men man läker och igår kändes det rätt bra på morgonen. När jag sedan lyckades hitta ett bra stöd för vadmuskeln bestämde jag mig. Bära eller brista!

Jag startade i startgrupp 2 eftersom jag normalt borde klara en tid under 50 minuter. Det var som vanligt väldigt trångt i början, men jag höll mig längst ut till höger och det gick rätt bra. Värst var när vissa sprang in precis framför mig.

Jag lyckade också hålla ner tempot rejält så att jag skulle orka runt. Neråt Hammarbyhamnen började leden tunna ut lite, men sedan dröjde det inte länge förrän nästa startgrupp var ifatt och det började bli trångt igen.

Värst var det nog i mörkret i backen upp till kyrkan. Där började jag även känna av min överansträngda vad. Men jag fortsatte. Efter Fjällgatan började jag halta ordentligt, och Vid 7-8 km kändes det rätt tungt.

Sedan kom den sista backen upp till Mosebacke torg där jag fick bita ihop rätt ordentligt. Men jag sprang åtminstone hela vägen upp. Dessvärre kändes det inte ett dugg bättre att springa nerför heller..

Men när jag svängde ut på Götgatan kände jag att nu är det värsta avklarat och nu SKALL jag klara av det. Därifrån linkade jag på så gott jag kunde. Det var inte vackert, och det gick inte fort, men jag tog mig framåt.

Och när jag väl kom ut på Hornsgatan lyckades jag till och med att öka farten en smula. Fastän det hade gått lite långsammare än jag hade trott och hoppats så kändes det riktigt bra att korsa mållinjen :-) Målet var nått!

Detaljer

>> Nästa långlopp

Banan

Starten går på ett vibrerande Söder vid Zinkensdamm. Sedan går lämmeltåget längs Ringvägen ner till Hammarbyhamnen, och sedan upp till en 800 meters stigning i Vitabergsparken, ner, Fjällgatan, söderut längs Renstiernas Gata och norrut längs Södermannagatan, via Folkungagatan till Medborgarplatsen, upp till Mosebacketorg, Götgatan, och Mariatorget innan spurten på Hornsgatan in i mål.

Årets midnattslopp hade deltagarrekord med 24'435 anmälda löpare.

Läs mer: Midnattsloppet

tillbaka