Tärningens Retorik

Konsten att övertyga

Retorik är läran om talekonsten. Den uppfanns och förädlades av antikens greker och romare. Vår egen tid har inte tillfört mycket, utöver det som följt av nya medier, eftersom människans hjärna är sig lik.

Enligt antikens rön har retoriken fem huvudgrenar:

inventio - konsten att finna argument och stoff till talet.
dispositio - konsten att ordna sitt stoff.
elucutio - den språkliga utformningen av talet.
memoria - konsten att memorera sitt tal.
pronuntiatio - talets framförande.

INVENTIO

Under antiken föreställde man sig att det fanns färdiga exempel och argument att använda. Numera får man hitta på sina argument och söka fakta själv.

DISPOSITIO

1. exordium - inledning	Syftet är att vinna åhörarnas välvilja, antingen via rättframma principio eller via subtila insinuatio. Blygsamhet humiliatio är väsentligt.
2. narratio - berättelse	Ofta en kronologisk berättelse om vad som hänt. Användbara metoder: decorum - att vara trevlig är bättre än att vara otäck. paralipsis - att påstå något, men ta tillbaka det. prosopopoeia - att ge röst åt frånvarande individer och abstrakta företeelser.
3. probatio - bevisning	Omfattar både talets tes propositio och ytterligare argument confirmatio för den.
4. refutatio - motargument	Här bemöter man tänkta eller redan framförda motargument. Dess betydelse beror på vad talets mål är. Skall utplåna eventuella tvivel.
5. peroratio - avslutning	Talets viktigaste del. Innehåller ofta två delar, en sammanfattning recapitulatio och en vädjan till känslorna för att få engagemang patos. Bör vara förberett ner i minsta detalj.

ELUCUTIO

Den språkliga utformningen av talet, såsom språkliga grepp och tankemässiga knep, är fortfarande vikigt för att hålla intresset uppe.

MEMORIA

Under antiken krävdes minnestrick för att komma ihåg talets delar och deras placering. Inte lika viktigt idag när pappret är billigt. Användes bara som stolpmanus, det är helt fel att läsa innantill.

PRONUNTIATIO

Talets framförande, inklusive kroppsspråk och klädsel, har blivit än mer viktigt och än mer komplicerat med all ny teknik.

Allt detta för att nå ett av tre huvudmål inom retoriken:

delectare - att behaga - att underhålla.
docere - att undervisa - att informera.
movere - att röra - att övertala.

Intressant nog behövs alla delarna oberoende av mål, om dock i olika omfattning.

Forna tiders mästare:

Aristoteles, 384-322 fKr, grekisk filosof som skrev den äldsta bevarade och mest ansedda retorikboken. Dock mer filosof än talare, främst intresserad av filosofiska distinktioner och definitioner.
Cicero, Marcus Tullius, 106-43 fKr, romersk politiker som kanske var alla tiders främste rättegångstalare. Mer än 50 politiska och juridiska tal har bevarats, eftersom de användes som förebild i talarskolorna. I praktiken upphovsman till eller åtminstone förste kände användare av många ännu brukade grepp (paralipsis, incrementum mfl). Skrev även teoretiska skrifter om retorik - De inventione, De oratorie, Orator, Brutus - men man kommer närmare hans verkliga praktik och metoder i talen och till exempel den anonyma skriften Retorik till Herennius.
Quintilianus, Marcus Fabius, 35-95 eKr, romersk retoriker, vars väldiga Institutio Oratoria i tolv böcker är den främsta källan till kunskap om antik retorik men innehåller framförallt en mängd detaljråd som fortfarande fungerar.
Machiavelli, Niccolô, 1467-1527 eKr, florentisk byråkrat och filosof, vars handbok Il Principe (Fursten) främst handlar om konsten att härska med alla medel, men har många konkreta psykologiska råd som har tillämpning på talekonsten och hur man behärskar ett auditorium.

Moderna tiders mästare:

Abraham Lincoln, amerikansk president, tex Ett kluvet hus 1858, eller Gettysburg 1863.
Arvid Lindman, svensk högerledare, debatter under 1920-talet.
Winston Churchill, brittisk premiärminister, försvarstalen 1940-41.
Richard Nixon, amerikansk president, speciellt Checkerstalet 1952.
John F. Kennedy, amerikansk president, tex installationstalet 1961.
Bill Clinton, amerikansk president, tex installationstalet 1993 eller ang miss Lewinsky 1998.

Glöm inte att avslutningen är talets viktigaste del om du skall övertyga!

källa: Göran Hägg (Praktisk Retorik, Retorik idag)