Aruba, Bonaire & Curacao innebar en avslappnad, blandad compott.
Vi har länge pratat om att åka till ABC-öarna. Vi har flera bekanta som har varit där flera gånger, och speciellt dykningen på Bonaire sägs vara alldeles utmärkt. Men efter en rejäl snökanon veckan innan kom vi äntligen iväg i år en tidig måndagsmorgon efter att ha avnjutit Phantom Of The Opera på Circus dagen innan.
Vi hade bokat allting privat. Det blev KLM via Schiphol till och från Curacao. Mellan öarna åkte vi med InselAir, och sedan hade vi bokat fyra dagar på tre olika All Inclusive hotell på respektive ö. Vi började med Aruba.
Det innebar att vi fick börja semestern med att vänta några timmar på ett försenat flygplan på Curacao. Fast sent omsider kom vi fram, sist av alla gäster på hotellet som hette Tamarijn. Vi fick ett riktigt bra beläget rum tio meter från havet precis lagom långt från restuarangerna. Servicen var utmärkt där.
Möjligtvis utom första kvällen på baren när det tog ett tag att få beställa ett par pizza slices. Men det berodde nog mest på att vi inte ätit ordentligt under dagen. Och drinkarna var goda. Utom den första jag beställde åt frugan. Fast det gick ju fint att beställa en ny. Det var ju All Inclusive..
Första dagen koncentrerade vi oss hårt på att relaxa. Vi lyckades paxa sista lediga parasollet, och sedan höll jag mig där under resten av dagen. Med undantag för lunch och några sköna dopp i havet.
Det första doppet blev rätt minnesvärt, för jag simmade ut en bit med huvudet under ytan och i samma sekund som jag stannade och tittade upp dök det ner en stor pelikan ungefär fem meter från mig för att fånga en fisk. Vi glodde ett tag på varandra, och sedan lyfte den igen.
Det visade sig att det fanns flera pelikaner som ideligen dök efter fisk precis utanför vår strand. Till och med några av småfåglarna hade lärt sig att dyka på samma sätt från hög höjd, men de var inte lika imponerande som de stora pelikanerna som verkligen dök hårt. Och till synes ofta var framgångsrika..
För övrigt var det väldigt trevligt avslappnande och trevligt på Aruba. Mest 'störande' var väl alla klart överviktiga personer, som uppenbarligen attraheras av konceptet med All Inclusive, men det får man väl räkna med. Och det är ju faktiskt inte mitt problem heller.
Majoriteten var amerikaner, men det var också många svenskar där. Vi hörde också några britter och ett fåtal italienare. Det fanns även ett stort utbud av restauranger, som man behehövde boka bord på, ett system som funkade bra. Den bästa restarangen tyckte vi var Red Parrot på grannhotellet.
| 14/11: |
| 15/11: | |
| 16/11: | |
| 17/11: |
| 18/11: |
Efter fyra dagar var det dags att byta ö. Vi var tvungna att mellanlanda på Curacao, men den här gången var det inte så stora förseningar så allt flög fint. Vi noterade dock att underhållet på planen var sådär. Vissa stolar var lappade med tejp, och de hade även problem med att få igen bakre dörren.. Men som sagt, allt flög fint.
På Bonaire låg hotellet väldigt nära flygplatsen, kanske 500 meter fågelvägen. För nära i vanliga fall, men på Bonaire kommer det kanske ett stort flygplan om dagen, så det blir tvärtom istället. Ett tillfälle att titta upp, och kika när de sakta glider in över stranden för att landa.
Bonaire är alltså en mycket mer avkopplad ö, med betydligt lugnare tempo och atmosfär. Vi fick ett riktigt stort rum med (halvdan) utsikt över havet, men vi tillbringade inte mycket tid där. Inte heller på balkongen eftersom det var rätt myggigt. Istället lade vi oss på stranden och bara relaxade. Om vi inte snorklade eller så..
Jag hittade en så kallad strandhydda med fast tak över en stor säng som jag lade beslag på medan frugan parkerade sig i solen. Fast den andra eftermiddagen började det dock dugga en aning, så hon utnyttjade också min strandhydda ett tag. Fast på kvällen hann vi knappt komma tillbaka till rummet innan det började hällregna.
Och till skillnad mot normalt fortsatte det sedan hällregna i sex-sju timmar. Vi fick ta av oss kläderna och sno in oss i handdukar för att komma skapligt halvtorra till hotellets enda restaurang som låg långt ut på en udde. Servicen där var kanske mer personlig än bra, men på något sätt passade det väldigt bra. Vi trivdes bra där.
| 18/11: | |
| 19/11: | |
| 20/11: | |
| 21/11: | |
| 22/11: |
Efter fyra dagar var det åter dags att röra på sig, och nu var det bara ett enda hopp till Curacao på ca 20 minuter. Som avslutning på semestern hade vi bokat en aning mer lyxigt för att få en schysst avslutning. Och mottagandet var alldeles utmärkt med deras motto "Welcome Home" och ett glas bubbel i handen.
Det skulle dock bli sämre. Fast det var ett fint rum i deras SunClass-hus med vacker utsikt över havet och en privat strand. Nackdelen var bara att de hade för få parasoll som man var tvungen att paxa väldigt tidigt på morgonen. Fastän det tydligt var klart förbjudet att paxa..
Första dagen fick vi det sista parasollet, och njöt även om vi saknade stillheten från Bonaire en aning. På kvällen råkade vi sedan ut för deras idiotiska system för att boka restaurang. Eller som det hette, vi har inget system! Det innebar att antingen är man där sex på kvällen (exakt samtidigt som solen går ner) och köar för ett bord, eller så kanske du får ett bord framåt nio-tio på kvällen när maten börjar ta slut..
Nåväl, den första kvällen tog det bara 45 minuter eftersom vi valde den italienska restaurangen. Fast varken mat eller dryck var någon höjdare där, så det var inte så konstigt. Nästa kväll hade frugan bokat massage mellan 18-18:50, och nu ville vi prova grillrestaurangen närmast vattnet.
Vi var där innan sju och ställde oss i kö. Vi fick beskedet att kanske 45-60 minuter, vilket vi trodde var rimligt. Så vi tog en drink (som tog en kvart att få beställa) och väntade. Efter trekvart gick vi det, och då var det 'bara 2-3 bord' före. Bra, tänkte vi och ställde oss utanför.
Fast de som satt på restauangen hade inga incitament att lämna sitt bord så det dröjde. Till slut tog det två timmar och tjugo minuter innan vi fick ett bord! Och när vi skulle beställa så var maten slut! Frugan blev så rosenrasande att hon gick direkt till managern och meddelande vad hon tyckte.
I slutändan fanns det mat ändå, fast vinet var helt odrickbart så vi drack bubbelvin hela kvällen istället. Och totalt tog det nästan tre timmar innan vi fick in vår huvudrätt. Riktigt illa! Vi pratade med många gäster om den låga nivån, och alla höll fullkomligt med. Vi rekommenderar ingen att åka dit.
Fast kvällen efter var dock helt ok. Vi hade bokat en 'private lobster dinner', vilket innebar att de bar ut ett bord till oss på revet mellan stränderna, och sedan sprang kyparen i skytteltrafik medan vi åt en rejält stor hummer och drack bubbelvin i en fantastiskt skön kväll. Så allt var inte dåligt.
Tyvärr avslutades semestern med två dagar med regn. Näst sista dagen kom det ösregn under frukost, lunch och kväll, men däremellan var det uppehåll och helt ok. Sista dagen började det regna en stund innan vi skulle åka, så det gjorde inte heller så mycket, men det hade varit skönare med uppehåll.
| 22/11: | |
| 23/11: | |
| 24/11: | |
| 25/11: | |
| 26/11: |
Sammantaget var det avslappnande, en hel del förseningar, både avseende flyg och mat, väldigt dålig service ibland och tre regndagar, vilket var mer än vi hade förväntat. Fast hade vi runt tio alldeles utmärkta dagar också. Curacao är vi inte sugna på, Aruba var ok, däremot Bonaire skulle jag nog vilja lägga lite mer tid på.
En klart blandad kompott ABC..