Passo Stelvio

Som 50-årspresent av min fru fick jag ett reseprogram. En delresa var att köra det berömda Stelviopasset i Italien. Hon bokade till och med ett hotell på väg upp för att vi skulle slippa all trafik när vi startade. En magnifik väg!

Vi hann inte bara med Stelviopasset utan vi körde minst sex pass. På vägen ner till Cinqueterre blev det österrikiska Hahntennjoch och italienska Stelvio och Gavia. Dagen efter körde vi även över några anonyma pass i Apenninerna.

På vägen upp blev det schweiziska St Gotthard, Furka och Grimsel. Jag hade planerat in Susten också, men faktum var att även jag började bli mätt på att svänga och istället siktade vi in oss på Bugatti-museet i Mulhouse.

16/7 Hahntennjoch

Efter att ha besökt BMW-museet dagen innan stack vi tidigt på morgonen för att undvika köer. Först körde vi mot Garmich-Partenkirchen, men svängde precis innan mot österrikiska Plansee och Reutte, en liten slingrig och vacker väg nästan helt utan trafik. Vid åt lunch vid Plansee och fortsatte sedan till Elmen där vi tog Hahntennjoch till Imst.

Hahntennjoch är ett mycket säreget pass, speciellt på vägen ner mot Imst. Kan verkligen rekommenderas! Därefter fortsatte vi till Landeck där vi svängde söderut nära gränsen till Schweiz. Efter några mil kom vi till Italien där vi bokat ett fint hotell i Trafoi precis norr om Stelviopasset.

17/7 Stelvio och Gavia

Vi startade tidigt från Trafoi för att undvika trafik och siktade på Stelviopasset. Frugan var ganska nervös eftersom hon hört så många historier om passet. Det anses ju enligt vissa vara 'det bästa' passet. I hennes öron det samma som det värsta passet.

I vilket fall som helst var det inte mycket trafik. Mest för att vi startade tidigt. Lite cyklar och motorcyklar men knappt inga bilar. Och visst var det väldigt tvära hårnålskurvor på väg upp. Men vägen var fin och jag körde snällt så frugan var faktiskt riktigt glad.

Vägen ner var inte lika krokig samtidigt som utsikten var underbar. Däremot började vi möta mycket trafik när vi började närma oss Bormio på andra sidan. Och inne i Bormio stod det hundratals bilar i kö som väntade på att få börja köra upp i passet!

I Bormio svängde vi vänster mot ett annat pass, Gavia-passet. Jag hade aldrig hört talas om det och trodde bara att det var ett mindre enklare pass, men det skulle visa sig vara fel. Efter att ha tagit en kopp kaffe i en liten by började snart vägen slingra sig ordentligt och det fortsatte bara uppåt.

Passet kanske inte var lika högt men asfalten var sämre och vägen var mycket smalare. På väg upp var det dock rätt ok, men på vägen ner var det riktigt smalt. Det gick inte ens att mötas på de flesta ställen. Dessutom saknades det ofta räcken fastän det stupade hundratals meter rakt ner bredvid vägen. Jag måste erkänna att jag tog det väldigt lugnt och höll rätt hårt i ratten hela vägen ner i nästa dal.

18/7 över Apenninerna

Där motorvägen svängde mot Parma körde vi dock av och fortsatte i rak sydlig riktning upp i bergskedjan Appeninerna. Vi siktade på den lilla bergsbyn Bardio som ligger ungefär mitt bland bergen. Ganska snart började vägen slingra sig ordentligt och det fanns inga raksträckor i sikte.

Till skillnad från passen under gårdagen är bergen mjukare och det finns inga raviner som kan kännas obehagliga. Så vi var glada och nöjda med den omväg vi valt. Tills asfalten började bli riktigt dålig långt upp i bergen. Ibland gick det inte att köra fortare än trettio för att inte tänderna skulle lossna!

Efter ett tag och väldigt många, kanske över tusen, svängar nådde vi Bardio där vi stannade för att äta lunch. Vi hittade en trevlig liten Trattoria vid torget där uteserveringen hade ett vackert tak som bestod av vinddruvegrenar. Det var mycket trevligt och mycket gott.

Sedan fortsatte vi söderut. Vägen fortsatte att vara precis lika slingrig och när vi började närma oss kusten började till och med jag att bli nöjd med alla kurvor. Vi kom överens om att gena en aning på slutet för att komma fram lite fortare. Så sista milen till La Spezia blev lite rakare även om det fortfarande var småvägar.

25/7 St Gotthard, Furka och Grimsel

Vi startade tidigt och åkte längs Lago Maggiore in i Schweiz. Först siktade vi på St Gotthardspasset, fast vi åkte förstås inte tunneln utan den gamla vägen över berget. På väg upp stannade vi och tog en bratwurst på ett ställe med panoramautsikt. Mycket fint. Även vägen var bred och fin hela vägen.

Vi körde förstås fler bergspass. Precis på andra sidan svängde vi väster mot Furkapass. Det är ett mycket mindre och högre pass där vägen ibland är så smal att det kan vara svårt att mötas. Men det gick fint. Och var otroligt vackert.

Sedan hann vi bara slingra oss ner i nästa dal innan det var dags att slingra sig upp i Grimselpass, ett annat mycket fint pass. Tyvärr körde vi in i några moln så vi kunde inte se så långt allra längst upp.

Fast sedan hade vi svängt så mycket så att vi skippade sista passet jag hade planerat, Sustenpass, och körde rakt norrut mot Basel. Fint men tråkigt, speciellt i alla schweiziska tunnlar. Nästa anhalt blev Bugatti-museet i Mulhouse.

>> Nästa fartkalas

tillbaka