Dagen efter konbanan på Lunda var det dags för banmöte på Gelleråsen, anordnat av Porscheklubben, och banpremiär för vår 718 Cayman GT4RS. Det blev tidig uppgång och avfärd för att hinna fram innan nio. Det var relativt tomt på vägen och det rullade på bra. Efter vägarbetet väster om Västerås fick jag trevligt sällskap av en vit GT3RS.

Det var snorkallt på morgonen, strax över nollan, men solen sken från en klarblå himmel, och temperaturen steg sakta. När jag anlände vid niotiden var det hela sju grader i luften. De flesta bilar hade redan anlänt, och det stod en härlig blandning av Porsche på den stora planen. Totalt sett var där nog uppåt 100 bilar.

Jag var anmäld till Röd grupp, näst snabbast. Huvudsakligen för att den nya lillbilen knappt är inkörd och jag hade tänkt ta det lite lugnt. Vår grupp var en av de största med 26 anmälda bilar, och jag ställde mig längst bak. Efter att ha packat ur bilen hann jag prata en stund med andra deltagare innan förarmötet. Det var en bra blandning av rävar och rookies.

Det blev ingen genomgång till fots, utan istället började första passet med att vi körde fyra varv efter en ledarbil som visade bästa spåret. Jag hamnade dock långt bakom och kunde inte alls se hur ledarbilen körde. Som tur är har jag ju kört på Gelleråsen förut och kan banan relativt bra.

Efter fyra varv blev det fri körning. Tyvärr hamnade jag snabbt i en lång kö, där första bilen var långsam på att släppa om snabbare fordon. Man får nämligen inte passera en långsammare bil, om inte denne först markerar med sin blinkers. Och när väl kön började släppa så åkte en orange GT3 av i sista kurvan och passet blev rödflaggat.

Nåväl, nu hade jag åtminstone börjat få känna på fartresurserna på nya lillbilen. Det känns väldigt stabil, och förstås väldigt snabb. Sedan blev det en liten paus medan de andra tre grupperna körde sina pass. Samt mycket snack om hur körningen hade gått :)

En timme senare var det dags för nästa pass. Jag började lugnt, och arbetade sakta upp lite tempo. Jag gasade dock inte fullt, och jag bromsade inte heller fullt. Istället fokuserade jag på att hitta en linje med bra flyt. Och när flytet infinner sig ökar tempot automatiskt, utan att man våldkör. Det kändes verkligen kanon, jag måste säga att jag är klart imponerad av lättkördheten.

Efteråt var det dags för lunch. De bjöd på en god och välkryddad köttbit med potatis och majskräm. Vi pratade förstås genom körningen med de andra, och alla verkade verkade väldigt nöjda. Sedan dröjde det inte länge förrän det var dags för det tredje passet. Nu gasade jag på lite hårdare ibland, och bromsade även lite senare. Fortfarande precis lika stabilt, fast nu kunde jag känna däckens begränsningar.

Jag är nog mest imponerad hur hela bilen griper sig fast i asfalten när jag håller innerspår i den långa sista kurvan ut på startrakan, men bilen känns väldigt stabil, snabb och lättkörd hela varvet runt banan. Efteråt körde jag även ut på landsvägen för att kyla ner bromsar och övrig mekanik. Det kändes rätt.

I pausen bjöds det på fika, men snart var det dags för fjärde passet. Jag bad en tjej som delade bil med sin pappa att ta några bilder med min stora kamera när jag var ute på banan. Några av dem blev riktigt bra. Tack för bilderna!

Det fjärde passet blev ungefär som det tredje. Jag gasade på lite hårdare, bromsade lite senare, och höll lite tuffare spår. Vi var förmodligen färre bilar ute på banan, eller så hade jag bara tur, för det fanns inga andra deltagare alls runt mig under perioder. Det är skönt, då kan man verkligen fokusera på att hålla rätt spår.

Jag fokuserade även på att ändra min ratthållning. Jag är van vid att ändra grepp i tvära kurvor, för att alltid hålla ungefär tio i två på ratten. Men det är inte vad som rekommenderas längre, utan man skall hålla kvar i ratten och istället korslägga armarna. Det känns konstigt i början, men efter några varv började det fungera hyfsat.

I slutet på passet började bensinlampan lysa, så fastän jag hade börjat med nästan full tank åkte jag direkt till Karlskoga för att tanka medan jag kylde av bilen. När jag var tillbaka på Gelleråsen dröjde det inte länge förrän det var dags för det sista och femte passet.

En hel deltagare hade redan packat ihop, så det var absolut färre ekipage ute på banan. Jag körde om en röd GT3 som hängde på för att studera mina spårval. Jag saktade in lite för att inte tappa honom, men i takt med att han kopierade mina linjer kom han allt närmare och snart gick det rätt fort.

Vi höll bra fart i ungefär fyra varv, men sedan slog jag av signifikant och släppte förbi honom medan jag började köra avkylningsvarv på banan. Eftersom vi haft ett högt tempo dröjde det nästan fyra varv innan någon började närma sig bakifrån, och då var passet slut.

Eftersom jag kylt av på banan åkte jag direkt till depån för att packa bilen inför hemfärden. Killen i GT3:an kom fram och tackade för att han hade blivit så mycket snabbare med de linjer han hade sett mig köra. Man kan ju bli glad för mindre!

Framåt femtiden hade jag tackat för arrangemanget och började köra hemåt. Det var betydligt mer trafik än på morgonen, och jag tog det väldigt lugnt. Efter en i stort sett händelselös färd var jag hemma strax efter sju, packade ur och parkerade i garaget. En intensiv helg var (nästan) slut..

>> Mera bilsport