Jag blev uppflyttad från Röd till Svart grupp.

Sista helgen i juli anordnade Porscheklubben ett två dagars banmöte på Gotlandring, Sveriges längsta och mest utmanande racerbana. Ett varv är mer än sju kilometer långt och det finns oerhört många kurvor att memorera, plus stora höjdskillnader att ta hänsyn till.

Jag och frugan anmälde oss direkt i våras när biljetterna släpptes. Frugan i grön grupp och jag i röd grupp. Fast bankomittén hörde av sig till mig, och meddelade att de hade flyttat upp mig till Svart grupp eftersom jag var snabb och hade en snabb bil. Oväntat.

Frugan hade tänkt att deltaga i Porsches förarutbildning på Mantorp under våren, men datumet funkade inte för henne. Hon kände sig ändå betydligt mer konfident än förra gången, även om det bara skulle bli hennes andra trackday.

Gotlandring, dag ett

Vi körde tvärs över ett soligt Gotland via Slite till Gotlandring och var framme strax innan nio. Efter godkänd säkerhetskontroll och förarmöte var det först dags för frugans första pass. Det syntes tydligt att hon var mer säker på sin sak. Hon nästan jagade bilen framför.

Direkt efteråt var det dags för svart grupp. Jag rullade ut långt bak eftersom jag startade från grön grupp. Det märktes att alla förare var tämligen rutinerade. Alla höll god fart och (relativt) bra linje. Åtminstone de närmaste bilarna framför mig slarvade faktiskt en aning.

Det gillar inte jag. Min bestämda uppfattning är att linjen är helt avgörande, även om du inte kör för fullt. När du hittat en bra linje kan du sakta öka tempot stegvis utan att råka ut för överraskningar när det börjar gå fortare.

Med andra ord höll jag linjen noggrannt i varje varv; entry, apex och exit på decimetern när. Jag gjorde det uppenbarligen så pass bra att chefsinstruktören (som legat bakom mig några varv) berömde mig rejält på förargenomgången efter passet. Skoj att höra!

Resten av dagen fick bilen gå varm medan vi turades om att köra våra pass. Några pass var jag i stort sett ensam, huvudsakligen eftersom banan är så lång att bilarna kan bli väldigt utspridda. Frugan passade också på att ta med en instruktör under ett par pass. Det är ju alltid lärorikt.

Frugan hoppade dock över ett pass eftersom hon kände sig helt urlakad efter det föregående passet. Jag vet precis hur det känns, man är helt fokuserad på att bara köra, och man kan bli ordentligt trött i skallen av det. Även bilen, och speciellt däcken, mådde också bra av lite paus.

Mitt sista pass påminde om de andra. Det var lite trafik emellanåt, de flesta körde jag om, och två grå GT3 RS som körde tillsammans släppte jag förbi när de kom dundrande med överlägsna downforce. Jag avbröt i förtid för att undvika "sista åket".

Därefter var det bara att packa bilen och köra tillbaka till Visby via Lummelunda i lugn takt. Strax efter Kappelshamn kom det en mycket begränsad regnskur, men sedan var åter soligt. Det är en riktigt trevlig liten väg med många kurvor och sparsam trafik.

Gotlandring, dag två

Den här morgonen var det ännu tidigare uppgång. Vädret var inte lika bra. Eller rättare sagt, det var inte lika soligt, utan det var mest molnigt, vilket egentligen är det bästa vädret för att köra på bana. Vi körde samma väg över Slite till Gotlandring.

Även om däcken hade börjat bli slitna klarade vi av säkerhetskontrollen utan problem. Frugan var inte anmäld denna dag, utan det var bara jag som körde. Med andra ord körde jag direkt till svart grupp. Nästan alla var kvar, det var bara en bil som saknades, på grund av utslitna däck.

Den andra dagen fortlöpte i övrigt ungefär som den första. Jag nötte min linje och började känna mig tämligen hemtam på banan samtidigt som jag försökte spara på däcken. Fast ibland släppte jag på lite extra, tex när en snabb instruktör lade sig precis bakom mig.

Det straffade sig. Under ett av passen på eftermiddagen hörde jag ett nytt dovt ljud från däcken samtidigt som greppet förändrades, till det sämre. Det var bara att slå av på farten och långsamt rulla in i depån. Där kunde jag konstatera att korden var framme på vänster fram. Färdigkört!

Men det var inte bara jag som hade dåliga däck. De flesta i gruppen var också färdigkörda och till det sista passet var det bara två bilar kvar. Vi packade och sade adjö till våra klubbkompisar. Vi körde samma väg via Lummelunda tillbaka till Visby, i ännu lugnare tempo.

Söndag

Efter en rejäl sovmorgon körde vi till färjan vid tolvtiden och var framme i Nynäshamn vid fyratiden. Vi körde försiktigt eftersom däcken var dåliga, men även om det kom några lokala skyfall längs vägen kom vi hem utan problem en timme senare.

>> Mera bilsport