En bättre semester än så här är svårt att tänka sig. Toppen!

Efter ett par dagar hemmavid packade vi bilen och drog norrut. Målet var dels Kebnekaise och dels Lofoten. Vi började med att åka längs E4:an till Haparanda och Torneo i Finland. Det tog nästan tre dagar. Vi tog det lugnt, besökte Höga Kusten, badade på Pite Havsbad, med mera.

9/7: till Norrland

10/7: Höga Kusten, Piteå Havsbad

Sedan körde vi några mil i Finland på E8:an innan vi vände in i Sverige och körde E10:an upp mot Kiruna. Strax innan Polcirkeln stannade vi för att fika bredvid en vacker fors, men myggorna vann slaget och vi fortsatte fort vidare. Vi körde genom Gällivare, och till Kiruna. Vi övernattade strax utanför Kiruna i en pytteliten stuga.

11/7: Luleå, Haparanda, Ylitorneo (Finland), Kiruna

Nästa morgon körde vi först till Jukkasjärvi innan vi körde till Kiruna och svängde av mot Kebnekaise. Först kör man 6-7 mil till Nikkaluokta där man ställer bilen. Sedan var det 5km vandring till sjön Ladtjojaure där vi åkte båt 6km innan den sista etappen vandring på 8km fram till Kebnekaise Fjällstation. Vi stövlade på bra, och var nog först framme av alla på båten. Vilket hade sitt pris, alla utom jag hade ordentliga skavsår, Jacob sträckte ljumsken och Pernillas ena lilltå såg inte vacker ut..

12/7: till Kebnekaise Fjällstation

Från fjällstationen 690möh är det sedan 19km kvar via den Västra Leden upp till Sydtoppen 2111möh. Planen var att fortsätta ytterligare några km innan vägen börjar gå mer brant uppåt, men familjen vägrade gå längre så vi slog upp tältet inom synhåll från stationen. Morgonen efter gjorde vi sedan ett toppförsök. Enligt guiderna skall en toppbestigning via Västra Leden ta ungefär 12 timmar, så vi gav oss iväg tidigt.

Men våra krämpor tog ut sitt pris, i branten upp mot Kittelsjön som ligger ungefär halvvägs var det dags att ta tidig lunch. Det var så brant där att Oscar fick var försiktig så att han inte sparkade grus i maten, samtidigt som Jacob fick hålla koll att ingen mat rann ner på honom. Men det gick bra att äta där. Sedan fortsatte vi uppåt.

Till slut nådde vi Kittelsjön, men då tog orken slut. När vi såg att det fortsatte brant uppåt över den första glaciären tvekade vi. Dessutom visste vi att vädret skulle bli sämre, för det skulle komma in regn och blåst under eftermiddagen. så vi tog det mogna beslutet att avbryta vandringen och återvända till tältet. Allt som allt var vi ute ungefär åtta timmar.

För att motivera killarna hade jag lovat om vi kommer upp på toppen så skall vi ta helikopter ner till bilen sedan. Men Pernilla tyckte att det lät som en lysande idé ändå, så det blev sju minuters helikopterfärd ner till bilen istället för 3-4 timmars vandring med ömma fötter och tunga ryggsäckar. Dessutom slapp vi regnet som kom strax efter att vi hade lyft :-)

13/7: Kebnekaise toppförsök, till Kiruna

Dagen efter åkte vi ner i gruvan i Kirunavaara. Tyvärr tog batteriet i kameran slut direkt, men det var riktigt häftigt där nere. Vi var ungefär 700 meter under jord och fick en guidad tur genom gruvans historia, nutid och framtid. Kan rekommenderas! Sedan åkte vi till Björkliden där vi bokat stuga med egen bastu. Vilken lyx! Vi stannade där två nätter.

14/7: Kirunavaara, Lapporten

Första dagen regnade det så vi åkte till Abisko, som har minst årsnederbörd i Sverige. Där gick vi en sväng längs Kungsleden och ravinen. Sedan gick jag Rallarleden tillbaka till Björkliden, ungefär 8km, så jag också fick skavsår. Det var det värt, landskapet är fantastiskt vackert.

15/7: Abisko

Andra dagen utforskade vi Sveriges femte längsta grotta vid Kåppasjokk. Ingången var ett 50-60 cm stort hål nere i forsen som det strömmade ner vatten i. Men alla tog sig in.. Och det var riktigt häftigt där inne. Fast blött, kallt och rått. Efteråt tog vi ett bastubad för att värma upp oss. På eftermiddagen åkte vi vidare till Norge, först till Sortland norr om Lofoten.

16/7: Kåppasjokk, till Norge

På Sortland åkte vi på valskådning. Det blev en underbar dag på Norska Ishavet eftersom vädret var ljuvligt, knappt ingen blåst och sol. Först åkte vi till en fågelö där vi bland annat såg massor av lunnefåglar, flera vitstjärtade havsörnar, sälar och annat. Sedan åkte vi längre norrut där valarna håller till. Totalt såg vi fem kaskeloter. En kaskelot kom vi riktigt nära. En stor upplevelse.

17/7: valskådning

Dagen efter åkte vi längst ut på Lofoten där vi tänkte ta färjan ner till Bodö. Men det var uppskattningsvis minst nio timmars kö, så vi bestämde oss för att köra runt istället. Naturen är ju helt otrolig där ute, fast å andra sidan tog det sex timmar att komma 35 mil in till Narvik. Sedan fortsatte vi söderut på E6:an men hann bara till Tysfjord innan klockan var elva och vi fick ge upp.

18/7: Lofoten, till Tysfjord

Tysfjord är den fjord där späckhuggarna går in på vintern, så det kan ju tänkas att vi åker tillbaka dit.. Sedan malde vi på längs fjordar och fjäll. Fastän det är så vackert, blir man faktiskt blasé efter ett tag. Fast naturen runt Saltfjellet var onekligen något extra. Strax innan Mo i Rana passerade vi Polcirkeln och sedan svängde vi in mot Sverige igen.

19/7: E6 genom Norge, till Tärnaby

Vi stannade över natten i Tärnaby innan vi fortsatte till grannarnas sommarställe utanför Sundsvall. Det låg längs den oerhört vackra Indalsälven. Det är kanske inte lika dramatiskt som i Norge, men det är vackert på ett annat sätt. Efter en sen natt i goda vänners lag kom vi slutligen hem efter tolv dagar, 420 mil och massor av intryck.

20/7: till Sundsvall

21/7: vid Indalsälven, hem