En skön vecka i Jordanien är avklarad.

Semestern i Jordanien var helt fantastisk. Det var en typisk höstresa för oss. Vi gjorde två rejäla utflykter och resten av tiden tillbringades vid och i poolen. vi bodde i Tala Bay söder om Aqaba, med fantastisk utsikt över Aqaba, Eilat och Egyptien andra sidan viken. En mil söderut ligger dessutom Saudi-Arabien.

27 okt: Ankomst

Första dagen slappade vi vid poolen och bara njöt över att vara på semester.

28 okt: Pooldag

Andra dagen åkte vi till Petra, som är ett av de sju nya underverken. Man kan konstatera att Petra var bra mycket större än jag trott. Man har ju sett höjdpunkten, den s.k. skattkammaren, i några filmer, såsom i tredje Indiana Jones-filmen The Last Crusade samt i Transformers 2.

Eftersom nabateerna inte lämnade några skrifter vet man ju inte exakt, men man tror att den s.k. skattkammaren egentligen var en gravplats. Det ser ju ut som ett stort palats som är direkt uthugget ur berget. Men det fanns fler liknande palats, som både var större och finare. Men skattkammarens placering gör den förstås ändå speciell.

Det fanns massor med andra byggnationer och konstruktioner. En amfiteater med plats för 5000 personer var uthuggen ur berget. Det fanns listiga konstruktioner som skickade dricksvatten och annat vatten genom bergen i separata skyddade kanaler. Bland annat längs hela huvudingången som är en kilometer djup ravin som slingrar sig genom bergen.

Det fanns uthuggna trappsteg upp till utkiksplatser och offerplatser på bergstopparna. Det fanns inskriptioner och skulpturer uthuggna. Det fanns massor med andra mindre grottor och hålrum uthuggna. Hela Petra omfattade även en dal som man tror var fylld med fristående hus.

Man tror att Petra byggdes 300-400 f.Kr. och att invånarna levde på att ta tull på alla kamelkaravaner som var tvungna att passera förbi om de skulle i öst-västlig riktning. Man vet i alla fall att romarna kom dit ca 100 e.Kr. och tog över. Fast de förstörde ingenting utan lade bara till sina egna statyer, tempel och kyrkor.

Utan istället förstördes Petra av en kraftig jordbävning ca 600 e.Kr. Man vet inte varför men hela Petra bara övergavs helt. Min gissning är att så många dog att man började betrakta området som olycksdrabbat samtidigt som dess betydelse som tullplats minskade när man hittade andra vägar över bergen.

Konsekvensen var i alla fall att Petra blev en glömd stad. Ingen kände till dess existens utom de invånarna i de närmsta byarna, och de höll tyst. Petra blev en legend. Så var det i många hundra år. Det dröjde till 1800-talet då en schweizisk äventyrare hörde talas om legenden.

Han lade mer än två år på att lära sig prata arabiska och den arabiska kulturen. Han visste att han var tvungen att 'bli' en arab, för att han skulle kunna hitta Petra. Tyvärr lyckades han inte lura dem så 'enkelt'. Däremot lyckades han få dem att tro att han ville offra ett lamm på en Arons offerplats. Och för att komma dit tog man vägen genom Petra..

29 okt: Petra

Tredje dagen åkte vi till Döda Havet. Fast först besökte vi den plats där Jesus döptes. Både den faktiska platsen som idag är torrlagd och åtta meter under mark, och den plats längs Jordan-floden som idag används som dopplats av judar.

Jordan är ju även gräns mellan Israel och Jordanien, och är idag bara fyra-fem meter bred. Vi var framme och kände på det gråa och kalla vattnet, samtidigt som det pågick dop på andra sidan gränsen några meter ifrån oss.. Fascinerande!

Sedan åkte vi till Döda Havet. Det påminner väldigt mycket om Vättern, både i storlek, miljö och färg. Det går inte att se att det skulle vara mer salt än något annat vatten. Det känns inte heller när man går i strandkanten, men när man väl lägger sig ner i vattnet går det inte att undvika. Man flyter precis som en kork.

Nu hade vi lite otur med vädret. Det började hällregna, åska och blåsa. Fast kanske var det tur. För helt plötsligt började det gå vågor på mer än en halv meter. Och nu fick vi prova på att flyta som en kork i vågorna. Eftersom man definitivt ville undvika att få minsta vattendroppe i ögonen, trodde jag att man kanske skulle få kämpa lite för att hålla huvudet över alla vågor. Men icke!

Man flöt verkligen som en kork i vågorna, och bara följde med utan att anstränga sig alls. Jag var inte närheten av att få något vatten i ögonen från vågorna. Däremot var det lite värre med regnet. När de största regndropparna slog i vattnet stänkte det upp så pass att man knappt kunde titta..

För jag kan lova att det svider seriöst i ögonen. Och man får inte försöka torka med handen heller. Det vet Jacob numera.. Men vi låg i och guppade ända tills det började blixtra i andra sidan sjön, för då tyckte Pernilla att vi skulle gå upp.. Åkej då..

Sedan fortsatte vi att bada i poolen medan det regnade tills bussen skulle gå. Hemresan gick rätt bra, även om det blev en lättare sandstorm halvvägs framme. Det gick knappt att gå mellan bussen och fiket när vi tog en paus på vägen. Men bussen rullade på och runt åtta var vi framme.

30 okt: Jordanfloden och Döda Havet

Dagarna efteråt slappade vi vid poolen. Vi badade, busade, simmade, solade, läste och hade allmänt sett bra. Solen sken varje dag och det var precis lagom varmt. Vi hade funderingar på att göra utflykter till Jerusalem, Wadi Rum med mera, men det blev inget av med det.

31 okt: Pooldag

Däremot hade vi tänkt att snorkla bland korallreven i Röda Havet någon dag. Vi bestämde oss för att göra det dag fem. Men den dagen vaknade Pernilla med magknip. Förmodligen ett dåligt kycklingspett från gårdagens jordanska afton när vi satt nere vid poolen och åt jordanska specialiteter på kvällen.

1 nov: Pooldag

Framåt kvällen började hon återhämta sig, så vi bestämde att vi skulle snorkla nästa dag. Men dag sex var Jacob kass i magen.. Då tänkte Oscar och jag gå ner till stranden själva, men när vi skulle hämta vouchers till hotellets strandremsa, sade de att det blåste för mycket och att stranden var stängd..

Och visst, det hade nog blåst lite under natten. Men när vi gick ner till hamnen för att handla vatten lite senare hade det mojnat. Fast det fanns inte en kotte på stranden, så den förblev stängd hela dagen. Så vi sade att det var nog inte meningen att vi skulle bada i Röda Havet i år. Och vi har ju gjort det förr.

2 nov: Pooldag

Sista dagen blev en lång dag. Det var egentligen meningen att planet skulle lyfta vid tre på eftermiddagen, men det hade blivit omplanerat. Den nya avresetiden var 02.40 på natten, med landning på Arlanda 6.45! Men vi beställde sen checkout på det ena hotellrummet.

Sedan badade och solade vi som vanligt under dagen. Faktum var att vi faktiskt gjorde massor av grejer sista dagen. Det var aqua areobics, vattenpolo, vattenvolleyboll, ping-pong och simning. Jacob passade på att hoppa ner i vattenfallet mellan poolerna vilket var högst förbjudet. Men det gick bra..

Sedan kunde vi gå upp och duscha av oss och packa det sista i lugn och ro. Sedan satte vi oss i lobbyn och spelade kort (plump) en stund innan vi åt. Efter det satte vi oss i poolbaren och spelade mer kort. Det blev både casino, finns i sjön och bubblan. Faktiskt rätt roligt om man är lite trött..

3 nov: Pooldag & sen hemresa

Och då går ju tiden rätt fort. Så helt plötsligt var klockan halv tolv, och dags att åka. Fem minuter över midnatt lämnade vi hotellet. 25 minuter senare gick incheckningen på tio sekunder, medan passkontrollen tog en halvtimme. Sedan var det en dryg väntan i en trist gate. Planet gick (åtminstone nästan) på utsatt tid.

Det blev en jobbig flygning med begränsad sömn, och Jacob var kass i magen. Vi landade strax innan sju på morgonen, hade flyt med väskorna, taxin och trafiken, och var hemma 7.51. Oscar rusade in, tog sin rygga och formligen flög iväg för att hinna till skolan innan åtta. Jacob blev sjukanmäld, Pernilla hade tagit ledigt, och jag åkte till jobbet.