Efter en vecka till sjöss gungar marken..

Eftersom vi flög på kvällen landade vi sent på natten i Dalaman. Sedan fick vi vänta nästan en halvtimme på att guiderna skulle konstatera att vår guide inte fick plats på bussen. Men sent omsider kom vi iväg. Jag somnade direkt, och vaknade två timmar senare när vi skramlade in i hamnen i Marmaris.

Eftersom det inte fanns någon guide släppte chaffisen helt sonika av oss och åkte sin väg! Och där stod vi, sex yrvakna resenärer som inte hade någon aning om vart vi skulle.. I ett Marmaris där partyt var på topp! Men efter trekvart haffade jag en tysk guide från ett annat bolag och bad om hjälp.

Efter diverse huvudskakningar hittade hon till slut ett telefonnummer i vår broschyr, vilket gick till någon slags servicetelefon. Fem minuter kom båtens kapten och hämtade oss. Det visade sig att det bara var hundra meter till vår båt. Efter inrådan av två av de andra resenärerna som var på sin sjätte kryssning struntade vi i kabinen och lade oss på solmadrasserna på däck istället..

Och fastän det bullrade rejält från Marmaris somnade vi direkt under stjärnorna i den behagliga natten. På frukosten nästa dag träffade vi våra medresenärer som också skulle med. Det var 18 resenärer totalt. Vi två, ett gäng på fyra damer/tjejer från Stockholm, två barnfamiljer från Göteborg, ett engelskt par från London och ett ungt turkiskt par från Istanbul.

Vid tiotiden lade vi senare ut från hamnen, och satte riktning österut längs kusten i ett gudomligt väder. Klarblå himmel, kanske 35 grader och en svag bris. Ett par timmar senare ankrade vi i en liten fin vik, och det var äntligen dags för första badet :-) Underbart. Vattnet var väldigt klart och klart varmare än hemma. Förstås.

17/7:

På eftermiddagen blev naturen mer märkbar. Dels fick vi besök av getingar, en plåga som skulle följa oss i stort sett hela resan (fast de fyra barnen ombord blev duktiga getingjägare..), dels såg vi en havssköldpadda som simmade runt båten. Till slut fick jag faktiskt ett par hyfsade kort på den!

På morgonen tuffade vi ut en liten bit innan frukosten serverades, för att vi skulle slippa getingarna. Sedan forsatte färden österut ytterligare två-tre timmar innan vi nådde nästa vik. Fast den planerade viken var knökfull av andra båtar så vi fortsatte en liten bit innan vi hittade en egen liten vik. Med getter på land. Och lika underbart vatten..

På eftermiddagen fortsatte vi österut till en liten vik utanför Fetiya, där vi ankrade upp för natten. Det verkar som om alla båtar ankrar på samma sätt i Turkiet; ankaret släpps långt ut, sedan backar man in i viken och sedan simmar (eller ror) någon in till land och gör fast en eller två tampar.

Engelsmannen, som egentligen var från Peru, tecknade varje plats vi stannade på, och den teckning som han gjorde på denna plats fick vi senare i gåva från honom! En mycket trevlig och social man! Även hans fru som var från New Zealand. Helt enkelt ett utmärkt resesällskap.

18/7:

Nästa dag tuffade vi tidigt in till hamnen i Fetiya. Vi hade bokat jeepsafari, tillsammans med två, en pappa och en kille, från göteborgsfamiljerna. Det skulle bli en intensiv dag. Som tur var blev vi bara fyra totalt. Annars var det tydligen vanligt med upp till tio jeepar..

Turen började med att jeepguiden varnade för vatten. Håll kamerorna nere! Anledningen visade sig vara att det verkar vara populärt att spruta vatten med slang över alla bilar som far förbi :-) Faktiskt klart skönt i värmen! Först åkte vi till Saklekent, som är en djup ravin i bergen.

För att komma in i ravinen måste man vada genom lårhögt iskallt flödande smältvatten på ett ställe, vilket var 'intressant'. Väl igenom den passagen var det enklare, men skitigare, med varmare och lerigare vatten. Vi fortsatte upp genom ravinen en halvtimme innan vi vände tillbaka.

Efteråt var det rafting nedanför ravinen. Det var relativt enkel rafting i tämligen kallt vatten. Allt gick fint ända till en småkille fastnade vid ett träd där floden delade på sig och ramlade av i en djup underström. Båda jag och instruktören släppte våra flytdon, kastade oss dit och drog upp honom helskinnad. En obehaglig upplevelse, men allt slutade väl..

Efteråt käkade vi turkisk buffé på turkisk vis (låg madrass och lågt bord) på en plattform som var tio centimeter över en å. Mycket trevligt! Efteråt blev det riktigt turkiskt kaffe (som söt men god kaffesump), samt turkisk efterrätt; först en sked med söt honung och sedan en sked med någon slags nötblandning. Så gott att vi köpte ett par burkar..

Därefter åkte vi vidare. Via Fetiya åkte vi till stranden vid Blå Lagunen, som sades vara Turkiets finaste strand. I vilket fall som helst var det en jättefin strand och med massor av skärmflyg i luften. Efter en timme åkte vi vidare till en äkta spökstad. Det var en stad med runt 5000 hus som övergavs 1924 när den turkiska regeringen tvingade alla grekiska invånare att lämna landet. Mycket sevärt och tänkvärt..

19/7:

Sedan körde vi en liten serpentinväg över bergen ner till hamnen i Fetiya och båten. En klart prisvärd utflykt! Den natten sov vi i hamnen, som var lite lugnare än Marmaris. På förmiddagen åkte vi till ett populärt badställe där två öar nästan satt ihop i den västra delen av Fetiya-bukten. Jag passade på att simma 35 minuter, vilket borde vara ungefär 1500 meter.

20/7:

På eftermiddagen åkte vi igen, rundade en stor privatägd ö och fortsatte till ännu en fin vik. Där tog barnfamiljerna sig i land och upptäckte bla getskelett i en grotta. På onsdagsförmiddagen åkte vi och tittade på en berömd ruin efter ett gammalt romerskt badhus som delvis låg under ytan.

Vi ankrade upp i närheten för mera bad. Nu började det blåsa upp lite så kaptenen var till och med tvungen att justera ankringen en gång. Dessutom blåste ett par badbyxor över bord. På eftermiddagen åkte vi till en annan vik nära öppet hav som var full av andra båtar också.

Där hade vi utmärkt underhållning till eftermiddagskaffet när en segelbåt med ryssar försökte ankra upp precis bredvid oss. Efter att bland annat kört på en annan båt lyckades de komma in på kanske det tionde försöket men satte tamparna alldeles fel, så det slutade med att vår kapten rodde in och gjorde om deras tampar.. Han fick en varm applåd när han kom tillbaka.

21/7:

Anledningen till att vi lade oss där var att vi skulle åka tillbaka mot Marmaris klockan fem nästa morgon. Jag råkade vakna en kvart innan kaptenens klocka ringde och var vaken när vi gav oss iväg. Det innebar att jag lyckades få se spektaklet när solen gick upp. Det var helt fantastiska färger på himlen då..

Efter fem timmars rak västlig kurs i motvind nådde vi en liten bukt utanför Marmaris där vi fick frukost. Efteråt passade jag på att simma, men efter tjugo minuter hojtade de att vi skulle åka.. Men jag hann med. Vi tuffade in i den stora Marmaris-bukten och lade oss en stund vid en ö. Nu hann jag simma trettio minuter innan man hojtade om att det var lunch..

22/7:

Vid tretiden åkte vi in till hamnen och själva båtresan var slut. Vid femtiden gjorde vi en city tour och fick se moskén, basaren och den lilla fästningen. Guiden berättade att Marmaris egentligen betyder "Häng arkitekten", vilket fästningens beställare lär ha sagt eftersom han inte var nöjd med storleken på fästningen..

Därefter åkte vi till en turkisk hamam, dvs ett badhus. Först var det tio minuters bastu, sedan var det turkisk lögning; man blev skrubbad och tvålad av lögare på en varm granitbädd. Mycket skönt! Därefter var det jacuzzi och slutligen massage, där de passade på att ta extra beställning på massage när man knappt kunde svara för sig..

På kvällen passade vi på att shoppa några sjalar, och ta en runda på stan innan vi lade oss. Vi sov fortfarande på däck på båten. Jag somnade som en stock, fastän det var fullt party i Marmaris.

23/7:

På fredagen lämnade vi båten vid tio och åkte buss till ett transferhotell, eftersom vi inte skulle åka till flygplatsen förrän på kvällen. Det var rätt stökigt runt poolen, men det blev det betydligt lugnare när det molnade upp och började åska vid tre. Det fullkomligt vräkte ner en timme, men en timme senare började det torka upp igen..

Annars var det en händelselös dag. Bussen gick 20:45, flyget lyfte 01:30 och landade 04:05, väskorna kom 04:30 och 05:00 var vi hemma..