En snabb semestertripp till Smaragdkusten gjorde gott.
Eftersom killarna hade påsklov förra veckan bestämde vi oss att åka söderut tillsammans några dagar. Det blev Sardinien eftersom vi hört mycket positivt och ingen av oss hade varit där tidigare. Vi bokade flyg dit onsdag eftermiddag och hem lördag förmiddag. Så tre nätter, men bara två hela dagar där.
Flygresan ner gick fint och det var skapligt varmt där. Fast när vi hämtade ut hyrbilen, en Lancia Musa, släcktes inte Check Engine-lampan och efter några meter lyste texten Controllare il Motore i displayen. Så vi vände direkt och fick en annan bil, en Fiat Punto. Den var kanske något mindre, men alla fick plats ändå så det var ok.
Sedan åkte vi direkt till hotellet i Alghero. Det hette Carlos V och låg helt perfekt vid kusten ungefär tusen meter från gamla stan. Efter att ha checkat in tog vi en promenad ditåt, men vi kom bara halvvägs innan de andra fastnade för en restaurang som såg rätt tråkig ut.
Men det visade sig vara ett bra val. På insidan var den desto charmigare, personalen var oerhört trevlig, och det fanns inga turister där. Alla valde pizza, vilket alla tyckte smakade oerhört gott :-) Därefter gick vi tillbaka till hotellet och knoppade in rätt fort.
På morgonen nästa dag drog vi bort gardinerna och bara stirrade ut på en fantastiskt vacker utsikt över Medelhavet. Solen sken och livet lekte. Efter en riktigt bra frukost bestämde vi oss för att boka ett par rum på samma hotell för den sista natten också.
Sedan satte vi oss i bilen och åkte österut. Målet var Costa Smeralda där vi hade bokat rum på Hotel Sporting i Porto Rotondo. Jag övertalade de andra att vi skulle undvika den stora vägen till Olbia och istället ta bergsvägen via Tempio Pausania istället.
Förutom lite trubbel att hitta runt Ittiri (strax utanför Alghero) var vägen alldeles utmärkt hela vägen till Tempio. Faktum är att den var lite för rak och fin från Ploaghe för att jag skulle vara helt nöjd. Fast från Tempio och ner mot Santa Teresa Gallura var den ordentligt krokig så jag fick vrida på ratten ordentligt :-)
Vi åkte först till Sardiniens norra udde, Capo Testa, som har en egendomligt vacker samling slipade stenformationer. Väldigt speciella. Vi stannade och knatade runt där en bra stund innan vi åkte tillbaka till S' Teresa G. där vi åt en lunch på en blå restaurang som hette Azzurro. Fastän de bara hade fisk på menyn var det resans bästa lunch. Till och med Jacob tyckte att deras svärdfisk var mycket god.
Sedan fortsatte vi åka längs kusten. Vi stannade i Palau och tog en kopp kaffe och lite glass i hamnens cafeteria. Sedan åkte vi vidare till Porto Cervo där vårt hotell låg. Det var nämligen så att vi blev uppringda under dagen och blev meddelade att Hotel Sporting inte öppnat för säsongen än. Utan istället blev vi erbjudna att bo på Petra Bianca i Porto Cervo.
Vilket förmodligen var ett lyckokast. Det var iofs bara fyrstjärnigt, men var egentligen dyrare och det kändes extremt trevligt. Hotellet låg 600 meter på en vacker sluttning upp från stranden med en magnifik utsikt över kusten, öarna i närheten och naturen. Hotellet hade inte så många rum heller, och precis utanför rummets terrass låg swimmingpoolen och speglade sig.
Fastän vi blev helt betuttade i hotellet åkte vi ändå iväg till en annan restaurang (som de rekommenderade) och åt kvällsmat. Servicen var utmärkt, personalen var charmig och maten var utmärkt. Fast det tyckte förstås inte Jacob som tog en pizza.
Fast inte vilken pizza som helst, utan en Americana med "palatino fritte". Det visade sig vara pommes frites! Perfekt, med två favoriter på samma gång! Nja, det visade sig vara lite för mycket av det goda. Men han var nöjd ändå för han hade ju åtminstone provat. Till notan serverade de dessutom en riktigt kall Limoncello. Gott!
Nästa dag var det tyvärr sämre väder. Det regnade i stort sett hela dagen. Enligt prognos, så vi hade med oss paraplyer. Kändes dock lite trist eftersom det veckan innan hade varit 24 grader varmt.. Vi valde att sitta i bilen och åka runt lite mer istället. Först fortsatte vi söderut längs kusten.
Först åkte vi till Porto Rotondo där vi egentligen skulle ha bott. Det var ett jättefint hotell, men det kändes inte lika trevligt som där vi faktiskt hamnade. Sedan fortsatte vi längst ut på udden Golfo Aranci utanför Olbia. Men regnet gjorde att vi snabbt fortsatte söderut förbi Olbia mot Sardiniens östra udde, Capo Comino. Nu formligen vräkte regnet ner, men jag var ute och tog några bilder innan jag kastade mig in i bilen igen.
Vi kom överens om att åka till västra kusten istället. Vi åkte via Siniscola och bestämde oss först för att åka en större väg. Men utanför Torpè ändrade vi oss och svängde västerut över bergen. Det var inga problem i början, men efter att vägen omdirigerats söderut till en ännu mindre bergsväg blev det lite mer spännande ett tag.
Vägen började gå alltmer brant uppåt i snäva hårnålskurvor samtidigt som sikten minskade alltmer. Dels regnade det ordentligt och dels blev det mer och mer dimma. Eller rättare sagt, vi åkte in i molnen. Till råga på allt fanns det knappt ingen annan trafik på vägen. Lite udda..
Ännu mer spännande blev det när det blev ett långt vägarbete där det saknades vägräcken längs långa delar. Samtidigt såg frugan att bränslemätaren hade sjunkit avsevärt under klättringen uppför. Samtidigt hängde sig vår GPS helt och hållet. Och vi hade inga riktiga kartor med oss..
Men hur det än var, så kom vi plötsligt till bergsstaden Lodè som låg långt uppe på berget. Där fanns det en skylt som pekade på Sassari, nära Alghero. Vägarbetet upphörde och precis utanför staden fanns det en öppen mack, så vi tankade för en tjuga och plötsligt hade spänningen minskat avsevärt :-)
Fast vägen fortsatte brant uppåt i molnen en bra bit till och vi började undra hur höga berg de egentligen har på Sardinien.. Fast plötsligt rätade landskapet ut sig och vi åkte vågrät igen. Det fanns fortfarande ingen annan trafik ute och sikten var dålig. Men vi kunde se att det växte korkekar längs vägen.
På väg västerut började dimman lätta och vi kunde se att det fanns stora fält med tiotusentals korkekar överallt. Alla som vi kunde se var redan skalade. Kork får man ju från barken på en korkek. De skalas ungefär var tionde år, och sedan får barken växa tillbaka.
Efterhand började vi bli hungriga. Men det var inte lönt att stanna i nästa ort för där var inte många hus. Efter ett tag kom vi till Buddusò som var lite större, och där det fanns lite trafik och folk. Vi snurrade runt lite bland gränderna men hittade ingenstans att äta, utan fortsatte västerut.
Fast strax utanför låg det en mack som hade servering också. Det visade sig att ingen kunde någon engelska alls, och efter ett tag förstod vi att de bara kunde servera panini, och endast tre panini. Vilket fick duga. Det var kanske inte världens smaskigaste lunch, men det var ok och vi blev mätta.
Sedan fortsatte vi mot Sassari. Strax efter Ozieri svängde vi ut på den stora vägen där det var ganska mycket trafik och framåt Sassari blev det till och med riktig motorväg. Vi bestämde oss för att skippa Sassari och vidare ut på Sardiniens nordvästra udde Capo Falcone.
Strax innan stannade vi i Stintino och drack en riktigt god kopp kaffe. Efter att ha stannat och beundrat utsikten och borgruinen i sundet svängde vi söderut mot Alghero. För att slippa all trafik tog vi småvägarna nära kusten ner till Sardiniens västra udde Capo Caccia.
Den är mest känd för Neptunusgrottan, som är Sardiniens största och mest kända grotta. När vi nådde udden hade det också slutat att regna, så vi stannade en stund och beundrade utsikten in mot Alghero. Däremot var ingen sugen på att besöka grottan, så det sparade vi till nästa gång.
Därefter åkte vi direkt till hotellet, samma hotell som första natten. Sedan tog jag och frugan en promenad längs strandkajen och genom den gamla stan. Det är en riktigt vacker stad, med en tuff historia av krig och plundringar som syntes i alla torn, försvarsanläggningar och kastmaskiner som fanns kvar.
Vi sammanstrålade med killarna på samma restaurang som vi åt på första kvällen. De kände igen oss och vi fick en alldeles utomordentligt bra service. Den här gången åt alla pasta plus efterrätt. Som fick med beröm godkänt.
Till alla kvällsmål drack vi sardinsk vin. Det visade sig att de flesta restauranger inte serverar vin från det italienska fastlandet. Sardinierna är ett stolt folk! Fast vinet smakade gott och då finns ingen större anledning att dricka något annat.
Nästa dag var det dags att åka hem. Allt gick enligt plan. Fast givetvis trängde sig en italienare när vi lämnade tillbaka hyrbilen. Och sedan han förstås inte tankat bilen och ville inte betala, så det blev lite palaver och tog en bra stund.. Irriterande, men vi hade tillräckligt med tid för att hinna med ändå.
När vi kom hem låg det en halv decimeter blötsnö på marken..