Man behöver minst två veckor där eftersom resorna kan vara besvärliga..

December 2014 fick jag reda på att jag blivit nominerad till Consulting Excellence, som innebär att man får åka till Teradata CPC. 2015 års CPC var förlagd till Maui. Vi ville dock inte åka så långt för bara en vecka, så vi tog en extra semestervecka på Oahu som avslutning.

Morgonen 7 mars åkte vi tidigt efter att ha grattat sonen på sin födelsedag. Fast han var nöjd med att slippa oss i två veckor. Sade han. Fram till San Francisco gick allt enligt plan, även om 11 timmar från Kastrup är i längsta laget.

Men i San Francisco fick planet till Maui vända eftersom vindrutan sprack. Vilket betydde att vi fick övernatta i San Francisco, och nästan missa hela välkomstceremonin. Men på på morgonen efter kom vi iväg och hann dit med ett par timmar tillgodo.

8/3:

Vädret var dock inget vidare de första två dagarna. Det var idel moln, lite regn och mycket blåst. Fast vi hade ett skapligt program de första dagarna så det gjorde inte så mycket. När vi var ute var det åtminstone uppehåll. Tex på måndagen när vi åkte zipline, en linbana halvvägs upp på berget.

9/3:

På tisdagen var det bättre väder, fast då satt vi inomhus en hel del. På kvällen var det hyllningar av alla vinnare, dvs alla som var här. Efteråt var det party med spelning av popkändisen Enrique Iglesias, son till Julio Iglesias. Bra drag!

10/3:

På onsdagen var det åter sämre väder, och när vi åkte till grannbyn La Haina behövde vi köpa lite skydd mot regnet, bla varsin keps och en långärmad tröja till mig. Plus lite lokala badbyxor och t-shirts när vi ändå var varma i kläderna..

11/3:

På torsdagen var det hemresedag för många, men vi hämtade istället ut vår hyrbil, en illgrön Mustang Cab :-) Hem till hotellet tog vi en väldigt liten väg längs norra kusten som var väldigt trevlig där den slingrade högt över havet. Fast Pernilla ville inte åka den igen?

12/3:

På fredagen körde vi upp till vulkanen Haleakala, som ligger 10023 ft (3055 m) över havet. Och man köra upp hela vägen. Vädret var bra så utsikten var helt magnifik, både över vulkankratern, Maui och havet. Man kunde till och med se Mauna Kea på Big Island på avstånd. Fast det blåste kallt där uppe.

På kvällen åkte vi tillbaka till La Haina och åt kvällsmat på en mycket charmig restaurang där. Stället låg precis vid vattenbrynet. Vi fick ett fönsterbord med utmärkt utsikt över havet, grannön och solnedgången. En mycket trevlig kväll.

13/3:

På lördagen körde vi till Hana på östra sidan av Maui. Vägen dit är välkänd för sina 600 kurvor och många enfiliga broar. Men det är den norra vägen. Vi tog den södra vägen. Där åtta kilometer är oasfalterad, och på sina ställen knappt kan kallas för väg.. En minnesvärd upplevelse!

Efter lunch i Hana tog vi sedan norra vägen tillbaka (efter ett dopp på den svarta stranden norr om Hana), och den sträckan är också värd att upplevas, fast kanske i en annan skala. Större delen av vägen är inspelad :-) Vi hade dessutom tur med både trafik och väder. Vid Turtle Bay stannade vi och tittade på surfare, och sedan åt vi kvällsmat på en gemytlig krog vid norra kusten.

14/3:

På söndagen åkte vi till Makena State Park, där Maui's senaste lavautbrott 1790 ägde rum. Det är fortfarande ett säreget lavalandskap som inte mycket växer i. Resten av dagen solbadade vi på en ljuvlig paradisstrand alldeles i närheten. Den helt enastående solnedgången på kvällen bjöd på ett vackert farväl från Maui.

15/3:

På måndagen var det dags att åka till Oahu. Det är en kort tripp på en halvtimme mellan öarna. Vi landade vid två i ett strålande väder och hämtade ut vår hyrbil. Nu valde vi en knallvit Camaro Cab istället :-) Snygg, men riktigt eländig att fälla cabben, så pass att vi behövde hjälp..

Sedan tog vi en sväng förbi ökända Waikiki beach, fortsatte vidare bort till östra udden för att köra norra vägen upp till vårt hotell, Turtle Beach Resort. Dock följde vi GPS:en halvvägs upp och gjorde en felaktig sväng som gjorde att vi kom tillbaka till Honolulu utan en chans att vända.

Och där var det enorma köer som det tog 40-45 minuter att komma loss från, bara för att återvända till samma väg vi skulle tagit från början. Ouch! Fast vägen i sig var väldigt vacker, och vi var framme innan det mörknade. Där valde vi att uppgradera rummet så vi fick en stor balkong med fin utsikt över solnedgången..

16/3:

Sedan följde några fina dagar med strålande solsken och total avkoppling. Största behållningen var att studera alla duktiga surfare. De fortsatte att surfa långt efter solnedgången. Som åter var alldeles enastående vacker.

17/3:

Fast efter någon dag bestämde jag mig för att visa de lokala experterna på North Shores hur man egentligen skall surfa. Det gick väl så där. Men jag lyckas åtminstone surfa på kanske ett tiotal vågor innan jag var helt färdig. Och lektionen var slut.. Men det var häftigt att surfa där.

18/3:

En dag tog vi en biltur längs kusten till den västra udden. Fast man kommer inte riktigt hela vägen dit med bil. Hela kusten är känd för sina fantastiska surfställen och det var häftigt att bara se dem i verkligheten. Vädret var inte det bästa med regnskurar och tilltagande vind. Vi hade dock sol när vi stannade på vackra Kawela Bay för ett dopp.

19/3:

Till slut var det dags att åka hem. Det kändes tufft att överge stället med sina utmärkta läge, sina fantastiska restauranger, och sin goda service, men allt har sitt slut. Sista natten skulle vi sova nära flygplatsen eftersom planet skulle lyfta 06:00.

Vi tog samma väg tillbaka, checkade in, åkte förbi Pearl Harbour, och sedan bort till Waikiki Beach för att äta kvällsmat. Det blev på stället bredvid Elvis' Pink Palace. Fascinerande hur litet det är jämfört med alla moderna hotell runtom.

20/3:

Morgonen efter gick vi upp innan fyra och åkte till flygplatsen i god tid. Bara för att få besked om vår flight var inställd. Igen! Efter nästan två timmar i kö fick vi en alternativ färdväg hem. Tio timmar senare kunde vi åka med Hawaiian Airlines till JFK, byta till Newark, vänta ytterligare tio timmar, för att slutligen vara hemma sex på måndag morgon..

Och eftersom det inte fanns några bättre alternativ tog vi det. Första väntetiden spenderade vi på flygplatsen i Honolulu, inkl lite shopping. Tyvärr hade vi fått platser på olika ställen på planet fastän vi bokat allt tillsammans. Men när vi gick ombord hade de lyckats flytta ihop oss. Lycka!

Fast när vi hittade våra platser insåg vi att det var ett nedköp. För det var de enda platserna ombord där stolarna inte gick att fälla.. Det skulle bli en tuff natt. Men vi klagade och till slut fick vi två platser lite längre fram, där vi satt ihop och stolarna gick att fälla. Fast det var svårt att sova ändå.

Sju på morgonen landade vi på JFK, fixade en gratis taxi till Newark, fick checka in våra väskor, och hade 8-10 timmar att slå ihjäl. Jag övertalade frugan att vi skulle lägga tiden på ett snabbt besök till Manhattan. Och vi hann med att besöka både Ground Zero med nya World Trade Center samt Battery Park innan det var dags att återvända.

22/3:

Planet gick i tid, och vi var uppgraderade till en rad med bra benutrymme så det gick faktiskt riktigt bra att sova.. Vi landade sex på morgonen och hoppades vara hemma till sju eftersom byggarna som skall renovera badrummet skulle komma då. Fast byggarna var sena så vi hann hem först fastän väskorna var sena..