Höstens novemberresa gick till två nationalparker i Tanzania.
Eftersom vi aldrig varit på safari förut valde vi att åka med det välrenommerade bolaget Äventyrsresor, som dessutom erbjöd en svensk guide. En ung kille som emigrerat och bosatt sig på Zanzibar, eftersom hans största intresse är safari.
| 13/11: |
Vi flög via Qatar, ett flygbolag med hög standard, bra flygplan och god service. Nackdelen är att både ner och upp är det nattflygning med stopp i Doha runt midnatt. Bägge benen är på ungefär sex timmar så vi landade halv åtta på morgonen i Dar Es Salaam och blev bussade till ett strandhotell för återhämtning och avkoppling. Och för att lära känna de andra resenärerna.
| 14/11: |
Vi var sexton i gruppen, med fyra andra par, fyra damer och en mamma med son. Förutom sonen var vi yngst i sällskapet. Den äldsta fyllde 78 under resan. Alla verkade vara tämligen resvana och vi började snart att lära känna de andra resenärerna, åtminstone lite lätt på ytan..
Dagen efter började äventyret. Det inleddes med en sju-åtta timmar lång bussresa genom halva Tanzania till nationalparken Mikumi. Tyvärr var det en gammal skraltig buss som vi knappt fick plats i, men det var intressant att färdas genom landskapet och uppleva landets många variationer.
Fast det var inte lika intressant att notera minst fem allvarliga lastbilsolyckor längs vägen, varav minst en med dödlig utgång. Visst var det tydligt att chauffören fått tydliga instruktioner om att köra säkert, men i sådan trafik kan man inte påverka allt själv så i efterhand kändes det som en dålig lösning. Allra sämst var att vi inte fick lunch under resan, så vi fick ingen mat mellan sju och tre..
Efter en sen lunch i Mikumi kunde vi checka in. Lodgen ligger på en cirkelrund kulle med huvudbyggnaden uppe på toppen. På kullens sidor ligger det sedan tolv tält runtom med gedigen utsikt över savannen. Tälten var stora, kanske fyra meter breda och tolv meter djupa, med dubbla sängar, med toalett, dusch, handfat bakom fasta väggar, och med ett riktigt tak över tältet och så vidare.
Helt enkelt en mycket imponerande konstruktion. Fast vi hann inte vara där mycket. Så fort som möjligt bar det iväg på en game drive. Det vill säga vi åkte ut i savannen i tre ombyggda land rovers. Vår förare hette Humphrey, och visade sig vara en oerhört duktig och kunnig guide och förare.
Det dröjde inte länge förrän vi fick se färska lejonspår, men tyvärr hittade vi inget lejon. Istället blev en dyngbagge det första vilda djuret! Men det dröjde inte länge förrän vi kom i närkontakt med fåglar, antiloper, gaseller, rörbockar, zebror och gnur. Och plötsligt stod den första giraffen bredvid vägen. Imponerande djur!
Nu var det bara en kort tur innan det mörknade, så vi vände snart och körde tillbaka till lodgen. Fast det hann bli mörkt innan vi var tillbaka. Och där ute får man inte röra på sig utan eskort nattetid.. Så vi blev eskorterade till tältet, och hann knappt fräsha upp oss innan det var dags för dinner. Som var väldigt god. Vi somnade tidigt den kvällen..
| 15/11: | |
Nästa dag var det dags för en heldags game drive. Safarin började bra med närkontakt med en flock Bumbaa, dvs vårtsvin. Och mer fåglar och mer däggdjur. Sedan dröjde det inte länge förrän det låg två lejon precis bredvid vägen. Wow! Vi stannade ett bra tag och fick även syn på ett gömt lejon på andra sidan vägen, samt en sjakal.
Det var svårt att slita sig, men till slut fortsatte vi vidare. Det finns vilda djur överallt och jag tog mängder med bra bilder. Totalt hade jag med mig nästan femtusen bilder hem. Så småningom tog vi paus under ett stort Baoba-träd och hämtade andan. Där fotade jag en fantastiskt grön insekt.
Efter ett tag fortsatte vi och körde till ett område som har mängder med rörbockar, vilka är favoritbyte för leoparden. Men tyvärr höll de sig gömda, och vi fortsatte till en liten damm där det fanns både krokodiler och en flock med flodhästar. Fantastiskt! Vi fick till och med hoppa av där en stund..
I andra ändan av savannen var det då småningom dags att äta vår medhavda lunch. Det måste man säga, att vi fick aldrig någon dålig mat. Till och med den medhavda lunchen var riktigt god. Fast när det började bli dags att åka började det plötsligt spöregna, så vi väntade kvar under tak ett litet tag.
När regnet inte visade tecken på att upphöra fick vi istället heltäckande regnponchos samtidigt som de rullade ner regnskydd på sidorna av bilarna, och vi vi började rulla hemåt genom regnet. Tyvärr såg vi inte mycket, förutom alla termiter som svärmade i regnet och ofta åkte in i bilarna.
Halvvägs hem upphörde regnet, och vi kunde 'cabba' ner. Nu kunde man nästan se hur gräset hade börjat växa efter regnet. Vi såg fler djur, men inga nyheter, och så småningom var vi tillbaka i lodgen i skapligt god tid. Så jag hann till och med ta ett dopp i poolen innan kvällen anlände.
| 16/11: | |
Den här dagen var det dags att lämna Mikumi och flyga till Ruaha, som ligger längre västerut i Tanzania. För att ta oss till flygfältet, som ligger inne i nationalparken, blev det förstås åter en game drive. Vi hade inga större förhoppningar, eftersom det var mest var en nödvändig resa.
Men strax innan vi var framme så gick det en ensam elefant bredvid vägen! Och alldeles därefter stod en flock med afrikanska bufflar i närheten. Och innan vi nådde flygfältet såg vi ytterligare flera elefanter i närheten. Eleganta!
Vi flög med små motorflygplan, ett fyrsitsigt och ett tolvsitsigt. Vi var sexton plus en guide, vilket betydde att Bengt fick sitta längst fram bredvid piloten. Som var en svensk kille på minst två meter i strumplästen. Pernilla och jag flög i det större planet, och det var en bekymmerslös resa över och bredvid några bergstoppar på vägen.
Sedan blev det ytterligare en game drive till vår lodge, som låg vid en torr flodbädd ungefär 45 minuters jeepresa från flygfältet genom ett helt annorlunda landskap. Det var fortfarande savann, men betydligt mer kuperat inklusive ett par högre berg. Här fanns det elefanter, giraffer, antiloper och gaseller i överflöd. Fast vi var rätt hungriga eftersom det åter blev en sen lunch.
Efter lunch och incheckning var det dags för en mindre game drive. Förutom the usual suspects stannade vi längs flodbädden och såg bufflar, krokodiler och en ensam flodhäst, samt mängder med fåglar. När det började bli dags att vända hamnade vi mitt i en flock elefanter, men de gav sig snart av och vi kunde snart åka tillbaka.
På den här lodgen var vi ännu mer 'mitt i' vildmarken och vi blev ordentligt varnade för de vilda djuren. Även dagtid fanns det risk (chans) att det rörde sig djur genom lägret. Just nu fanns det en ung elefanthanne som ofta uppehöll sig där, plus aporna, plus alla andra djur..
Stugorna låg placerade utmed flodbädden och var rätt stora med dubbla sängar, soffgrupp, och ett rejält badrum. Duschen hade inga draperier eller väggar utan var istället en fem gånger fem stor yta med stora stenar (som man kunde halka och slå sig på. Som tur var fanns det även en läkare med på resan.)
| 17/11: | |
Första dagen i Ruaha var det två utflykter planerade. Den första startade tidigt direkt efter frukost. Vi vaknade gott efter att ha lyssnat på både konstiga fåglor och rytande lejon under natten. Det blev en tämligen lång game drive som tog oss till andra sidan flygfältet. Alla utflykter gick på det hållet eftersom tse-tse-flugorna regerade på det andra hållet av lodgen.
Vi såg som vanligt mängder med vilda djur. Mest intryck gav en ödla som var längre än en meter! Utflyktens höjdpunkt var när vi fick se en skock med lejon, inklusive flera smålejon, som dåsade i skuggorna nära en flod. Vi blev dock något irriterade på guiden i vår bil som mest verkade följa efter de andra bilarna och inte hittade något själv.
Så på eftermiddagens game drive när vi skulle leta efter leopard valde vi en annan bil med en annan guide. Och vi upplevde honom betydligt mer kunnig och duktig. Fast vi fick ändå inte se någon leopard, fast vi körde runt ett berg som kallas för leopardklippan. Däremot hamnade vi mitt i en skock elefanter, som fullkomligen omringade oss på kanske fyra-fem meters håll..
Klart intressant, fast det blev spännande när några av småelefanterna började spänna ut sina öron och närma sig ytterligare. Fast guiden var lugn och sade att de 'bara' tränade på att vara elefant. Vilken upplevelse! På vägen tillbaka fick vi även se en helt magnifik solnedgång över djungeln. Obeskrivbar!
På vägen lyckades vi även få se en familj bat-eared (dvs fladdermus-örade) rävar bredvid vägen. Mycket gulliga!
Vi kom dock tillbaka sent, bara fem minuter innan vi skulle bli eskorterade av massajen till kvällsmat, så det blev en extrem snabb dusch och uppfräschning. På vägen dit fick vi också se en skorpion på vägen. Vilket vi senare skulle se även inuti vår stuga!
| 18/11: | |
Andra dagen i Ruaha var det en heldags game drive planerad. Tyvärr råkade vi hamna i bilen med 'fel' guide. Han hade även svårt att prata engelska, och att förstå vad vi frågade om. Dessutom kom han med en massa felaktigheter. Han påstod tex att det fanns hela tiotusen lejon i parken, när det snarare skall vara 500-1000. Zebrans ränder beror inte heller alls på kamoflage, utan det är enbart för någon slags värmeväxling.
Så vi satte oss längst bak och ignorerade honom så mycket som möjligt. På vägen såg vi som vanligt mängder med vilda djur. Dagens antiklimax kom strax innan lunch när bilen framför fick syn på två lejonpar. De stannade länge och studerade lejonen, medan vår guide parkerade precis bakom en buske, så vi såg ingenting överhuvudtaget. Han vägrade flytta bilen.
Fast när bilen framför körde närmare så följde vi efter och ställde precis bakom dem bara några få meter från lejonen. Nu kunde vi åtminstone se en aning från vår bil också, men det var fortfarande mycket buskar iväg. Plötsligt parade sig två av lejonen, vilket var en stor upplevelse att se från så nära håll.
Fast efter ett mycket kort tag var vi plötsligt tvungna att flytta på oss pga parkens regler, och då avlägsnade vi oss. En bit. För bilen framför fick uppenbarligen stanna igen. Så vi stannade bakom en buske igen. Aargh! Förutom den episoden var det ändå en lyckad utflykt. Vi fick tex se riktigt små krokodilungar på riktigt nära håll.
Efter lunch korsade vi en stor torrlagd flodbädd och fortsatte till ett stort slätt område som kallades för lilla Serengeti. Syftet var att leta efter bufflar och geparder, men det var tämligen lugnt där och vi såg mest fåglar och några djur på avstånd. Vi tog en annan väg hemåt och passerade bland annat ett område med mängder av Baoba-träd.
Som avslutning lyckades vi få se två ensamma lejonungar, som förmodligen gömts av mamman medan hon jagade. Speciellt den ena ungen var förmodligen nyfiken och en aning busig, för den var mer utanför än innanför gömstället. Mycket charmiga! Fast så småningom bröt vi upp, och fortsatte tillbaka.
Vi kunde se att det regnade i närheten, men fick inget regn på oss. Nära lodgen började det dock lukta regn, vilket var skönt eftersom allt var väldigt torrt annars. Någon timme senare kom det även några droppar regn medan vi fikade.
| 19/11: | |
Den här dagen var det dags att lämna Ruaha och flyga till Lazy Lagoon, som är en liten ö (halvö) på kusten. Efter frukost blev det förstås game drive till flygfältet, och vi såg återigen många vilda djur, tex babianer med barn på ryggen eller under magen, eller den stora ödlan, och förstås alla elefanter och giraffer. Bland annat.
Vi flög med samma flygplan och samma pilot till kusten, vilket tog ungefär två timmar. En lättsam resa jämfört med bussresan till Mikumi. Vi landade i Bagamoyo, och blev bussade till stranden där vi fick vada ut och hoppa ombord på två små båtar som tog oss sista biten ut till ön.
Lazy Lagoon är en väldigt liten och charmig resort precis på randen mot Indiska Oceanen. Den innehåller enbart tolv stugor, som alla ligger mellan fem och tjugofem meter från havet, beroende på om det är flod eller ebb. Stugorna hade två våningar, men vi var bara två personer i varje. De var inte lyxiga i sig, utan det var läget och fridfullheten där som var det lyxiga. Plus sängen, som var uppemot fyra meter bred.
Allra längst ut på udden låg huvudbyggnaden som i princip hade havsutsikt och sandstrand åt nästan alla håll. Allt var mycket smakfullt, och vi trivdes mycket bra där. Det fanns några aktiviteter såsom snorkling och paddling att göra, men vi koncentrade oss på att göra ingenting.
| 20/11: | |
Vi hade tre heldagar på Lazy Lagoon. Vi gjorde i stort sett ingenting, utan Pernilla solbadade på stranden och jag skrev resedagbok på stugans veranda. Det var frukost klockan åtta, lunch klockan ett, fika klockan fyra och dinner klockan åtta.
| 21/11: |
De flesta dagarna gick vi ner efter fikat och badade på den västra stranden. Som avslutning njöt vi av solnedgången tjugo över sex. Vi hann också med att prova deras drinkar (inte bra), öl (superb), vin (gott om det är kylt), och bubbel (utmärkt!) innan kvällsvarden.
| 22/11: | |
På det hela var det en perfekt avslutning på de intensiva dagarna i Mikumi och Ruaha när det knappast fanns någon tid över mellan alla aktiviteter. Fast det var så bra att jag säkerligen hade uppskattat stället även utan safarin innan.
| 23/11: | |
Enligt reseplanen skulle vi bege oss av efter lunch mot flygplatsen, men enligt den unge hotellchefen (18 år, 3:e generationen) kunde bussresan ta upp till sex timmar så man behövde ge sig av redan tio på förmiddagen. Och isåfall lät det som om man inte skulle få någon lunch.
Utsikten att sitta upp till sex timmar på en svettig buss tilltalade inte, så alla i sällskapet kom överens att lägga till lite och få flyga mellan Bagamoyo och den stora flygplatsen i Dar Es Salaam. Det betydde att vi fick hela förmiddagen där ute, plus lunch. Ett bra beslut, även om det gott kunde ingått i paketet..
| 24/11: | |
Det blev samma typ av plan som innan, fast en annan pilot. Allt gick bra, och sedan blev det taxi till rätt terminal. Där blev det mer spännande. Datasystemet hade tydligen havererat när vi skulle checka in och allting tog extremt lång tid.
De stämde av oss mot utskrivna listor, och sedan var vi tvungna att vänta medan de tog våra pass och (gissningsvis) ringde till Doha för att få bekräftelse. Sedan var tvungna att peka ut vårt bagage som stod i vägen för alla andra och tagga dem. Efter det fick vi vårt pass och kunde bege oss till passkontrollen.
Efter att köpt en t-shirt gick vi ner till loungen för att undvika hettan, som var klart pressande inne i hela byggnaden. Fast planet gick på tid, och faktum är att allt bagage kom med. Sedan fick vi riktiga boardingkort när vi landade i Doha. Även sista flighten upp till Arlanda gick bra, och jag lyckades till och med somna några timmar. Vi landade sex på morgonen och efter att ha packat upp och duschat åkte vi till jobbet direkt.
Safari Njema betyder God Resa..