Efter en vår med riktigt dåligt väder, fick vi en långhelg med superväder i Båstad.
På torsdag morgon var det dags att åka söderut, eftersom vi skulle till Porsche-Festivalen i Båstad, ett stort event runt klubbens årsmöte. Det var första gången för oss, så vi var lite nyfikna hur det skulle bli. Men först skulle vi träffa våra kompisar i Halmstad på vägen ner.
Vi skulle inte vara nere i Båstad förrän på kvällen så vi hade inte överdrivet bråttom, utan packade i lugn och ro. Det betydde att vi inte kom iväg förrän vid tio, och vi räknade med runt fem timmar ner. Fast vid Lillsjön i Bromma blev vi anfallna av en fågel med magproblem. Jag har aldrig varit med om något liknande :-(
Åtminstone hela vindrutan blev helt nedsmetad, och det var svårt att se ut. Det var så illa att jag valde att köra hem igen, för att kunna tvätta av all skit ordentligt. Det missödet innebär att vi blev en extra halvtimme försenade.. Sedan hamnade vi i den första kön innan vi lämnat Stockholm..
Det var oväntat mycket trafik, men det som stack ut var att kanske var tionde-tjugonde bil hade holländska skyltar. Det tog ett tag innan vi kom på att det varit fotboll med ett holländskt lag kvällen innan. De hade tydligen förlorat. Och nu körde alla holländare som skit..
Det innebar att vi svängde av på gamla E4:an redan i Botkyrka, vilken också hade mycket trafik, men det rullade åtminstone. Vi svängde på i Moraberg och sedan rullade det trögt till Järna, där det var komplett stau. Vi svängde förstås åter av och tog gamla vägen ner till Vagnhärad innan vi svängde på. Därefter rullade det skapligt söderut. Några andra vi träffade hade dock suttit fast i den kön i nästan två timmar..
I Ljungby svängde vi av mot Halmstad, och sedan dröjde det inte länge förrän den första fartkontrollen passerades. I god fart. Fast jag hann bromsa ner i absolut sista sekunden så det klarade sig den här gången. Klart försenade anlände vi lite senare till våra vänner i Halmstad. Det var länge sedan vi träffades så vi hade mycket att prata om.
Fast vid sextiden åkte vi vidare till Båstad för att checka in på hotellet, Riviera, och delta i festivalens get-together-buffé. Vi hamnade vid ett skånskt bord, och pratade om Skåne, 356:or och annat trevligt större delen av kvällen. Fast vid elvatiden slog vi oss i slang med ett trevligt par från Lycksele, som måste vara de deltagare som hade längst färdväg.
På fredagen hade jag anmält mig till festivalslalom. Den hölls i Ljungbyhed, mer än sex mil längre söderut. Pillan valde att inte åka med, utan förnöjde sig på plats, med bland annat shopping i Båstad, ett par långa strandpromenader och solbad. Vädret var nämligen helt strålande, med klarblå himmel och knappt ingen vind.
Själv åkte jag söderut på förmiddagen i det vackra vädret, och körde längs flera oerhört vackra vägar som böljade sig genom de gula rapsfälten. Det var dock lite svårt att hitta in på själva området, och det blev till och med lite grusväg innan jag var framme. Först kikade jag lite på förmiddagsgruppen för att bekanta mig.
Sedan var det lunch. Jag språkade med ett par andra, mer garvade, killar från Stockholm. Därefter hann jag med en stund i solen, dit bland annat paret från Lycksele också kom. Han hjälpte mig även att putsa vindrutan från insekter, för den var helt kletig efter resan ner, och jag hade inte tagit med något medel. Tack för det!
Sedan var det förarmöte och banpromenad för eftermiddagsgruppen. Det var en klart trixig bana med både tvära och snabba svängar. Till skillnad från tidigare slalomträffar jag varit på så fick man enbart köra två gånger. Totalt. Och inte samtidigt. Med andra ord, det finns ingen möjlighet att känna sig fram, utan man måste vara snabb direkt. Fast det gäller förstås alla.
De hade även lagt en kortare bana bredvid, och tog ett par varv i den för att få upp lite värme i däcken. Det innebar att jag hamnade sist i kön. Innan det var min tur kollade jag tiderna, och de var rätt stor spridning. De allra snabbaste i min klass var nästan lika snabba som i R-klassen på förmiddagen!
Till slut var den min tur. Som förväntat var det trixigt i början, och sedan öppnade det upp en aning. Fast bara en aning, strax behövde man bromsa lätt, och sedan försiktig gas igen. Full fart bort till vändkonen, som man fick runda på vilket håll man ville. De olika hållen ger antingen rakare broms / sämre acc eller snedare broms / bättre acc, vilket passar olika bilar olika bra, tex om bilen har ABS.
Jag kom i alla fall runt utan några konträffar eller större misstag, men kände att det borde nog gå att slipa bort uppåt en sekund på diverse förbättringar. Sedan dröjde det inte så länge, så var det min tur igen :-) Den här gången gick spåret lite smidigare, men å andra sidan missade jag vändningen totalt, bromsade på mig, understyrde, gick brett och tappade mycket tid. Totalt sett sänkte jag ändå min tid med 12 hundradelar!
Det innebar att jag var fjärde snabbast i min klass, och tionde totalt. Superskoj! Efter mitt andra pass körde jag omedelbart tillbaka mot Båstad. Jag visste ju inte riktigt hur Pillan hade det. Det visade sig att hon hade det bra. Jag lade mig bredvid och solbadade en stund också, för vädret var hur bra som helst.
På kvällen var det aftonvard på det andra hotellet inne i Båstad, Skansen. Vi blev skjutsade med buss och sedan satt vi uppe i salen bredvid centercourten. Vi hamnade vid bordet med Kalmar-gänget, plus journalisten Bengt. Det blev en trevlig afton, med mycket bilsnack och annat skoj.
Det var också underhållning i form av Stefan och Kim, två erfarna artister, som spelade musik från världens alla hörn. Lite udda ibland, men mycket bra. Maten var ganska bra, men det var lite för få i serveringspersonalen, och dessutom tog såsen slut efter ett tag. Ingen katastrof, men inte toppbetyg.
På lördagen blev det åter frukost utomhus i solen. Därefter var det dags för festivalens höjdpunkt, familjerallyt. Arrangörerna hade gjort en rundtur på de minsta och bästa småvägarna på Hallandsåsen. På vägen fanns det tre kontrollstationer med uppgifter samt några fikaställen.
Vi började med högervarv. Färden gick genom Båstad till Kattvik, sedan upp till Hov fast inte raka spåret. Därefter ned till Torekov, och sedan österut. Första stoppet blev en kontroll där man få ner brickor i en glasburk under vatten. Riktigt svårt, jag fick i en!
Sedan fortsatte vi på diverse småvägar till Lindab där nästa kontroll fanns, ett memory med bultar. Vi misslyckades totalt och fick bara rätt på två av fem.. Att det skall vara så svårt. Jaja, vi fortsatte upp på åsen igen, nu via Bjäre GK där utsikten var alldeles magnifik. Vägen blev allt smalare när vi började närma oss Båstad, men då svängde vi söderut igen, och kom så småningom till Margretetorp Herrgård.
Där bjöd Porsche på fika i underbar miljö. Klart smart marknadsföring av både Porsche och hotellet. Det var svårt att slita sig, men till slut körde vi vidare. Snart kom den tredje kontrollen som var några brickor man skulle konstruera en bokstav av. Jag brukar vara bra på sådant, men gick dock bet! Jag fick ihop ett Y, men Y:et var lite missformat och inte den avsedda bokstaven. Jaja, bara att åka vidare.
Sista sträckan gick åter över åsen, nu i de djupa bokskogarna nära E6:an. Strax innan Östra Karup svängde vi in på en ny småväg, och kom efter ett tag fram till Cafe Utsikten, där vi stannade för att fika. Stället ligger 150 meter över Båstad med en vidunderlig utsikt över hela Laholmsbukten.
Märkligt nog sprang jag på en kollega där, fastän hon inte var med på festivalen. Det visade sig att de hade stuga på åsen, och ofta åkte hit. Trevligt. Efter ett tag åkte vi dock vidare, och lämnade in vårt tävlingsformulär. Efter att ha shoppat en present inför Mors Dag parkerade vi sedan bilen för att ta en promenad.
Sedan tog vi en lång promenad längs stranden in till hamnen i Båstad. Där delade vi på en sallad, och språkade en stund med ett par husbilsentusiaster som slog sig ner vid vårt bord innan vi gick tillbaka till hotellet. Där köpte vi ett par PCS-tröjor innan vi gjorde oss i ordning för kvällens galamiddag.
Den gick också av stapeln på Hotell Skansen, denna gång på Restaurang Sand, och vi blev åter skjutsade med buss dit. Först var det dock själva huvudsaken, klubbens årsmöte. Med det avklarat fick vi först varsitt bubbel och kunde mingla en stund i solen på verandan innan det var dags för middag.
Vi hamnade på ett av de bästa borden, med fantastisk utsikt över solnedgången. Vid vårt bort satt det ett äldre par från Södertälje och ett gäng från Tranemo. Det blev en trevlig kväll även om konversationen till viss del beslagtogs och blev tämligen enkelriktad från ett hörn, till skillnad från det andra gänget som tämligen tystlåtna, även om de varit med i klubben väldigt länge.
Vädret var som sagt alldeles fantastiskt. Solnedgången i sig var alldeles enastående, men i kombination med att det även var bleke och havet låg alldeles still var en näst intill religiös upplevelse. 'Nackdelen' var att det blev väldigt varmt inomhus och dörrarna ställdes på glänt. Jag blev givetvis förkyld.
På söndagen vaknade jag med rejält halsont. Tyvärr hade vi en lång dag framför oss. Då det var Mors Dag skulle vi först besöka mina föräldrar, därefter svärförldrarna, och slutligen fira Pillan när vi kom hem till oss. Vi hade inte jättebråttom eftersom vi inte hade kommit överens om någon tid med mina föräldrar, utan vi åt frukost och packade i lugn och ro.
Sedan satte vi full fart till Hässleholm. Jag hade glömt både laddkablar till telefonen och nyckel hem till mina föräldrar hemma, så vi hoppades att de skulle vara hemma. Döm om vår förvåning när vi mötte dem precis när de var på väg hemifrån. De hade bokat bord på Spången i Röstånga, så det var bara att följa efter dem dit.
Det märkliga i kråksången är att Röstånga i stort sett ligger i Ljungbyhed, där jag var för två dagar sedan, så det kändes lite märkligt att köra tillbaka dit. Även min syster och hennes partner kom dit för att fira Mors Dag. Efter en rejäl buffé där var det sedan dags att börja åka norrut.
Det var mycket trafik, men det gick alldeles utmärkt till Ljungby i Småland, där det blev rejält med kö varenda gång som vägen smalnade av till en fil. Vi tappade en halvtimme där. Sedan tätnade trafiken, och folk slutade svänga in från vänsterfilen, så det gick mellan 80 och 100 större delen av tiden. Jobbigt, men uthärdligt.
Fast när det blev komplett stau utanför Linköping ruttnade vi. Problemet var att många andra också ruttnade så även på gamla E4:an stod det helt stilla. Det innebar att vi tog en extra runda förbi Sviestad, och sedan småvägar österut förbi Gistad innan vi svängde tillbaka på stora vägen. Totalt sett tog det nästan fem timmar att köra till Norrköping..
I Norrköping blev vi åtta runt bordet, och stannade kvar till framåt nio för att undvika en del trafik sista biten hem. Det värsta var att det började hällregna i Kolmården, så pass att Pillan inte vågade köra fortare än sextio knyck.. Vi bytte på en mack, och framåt Nyköping blev det lite torrare, så marchhastigheten kunde öka en aning.
Fast det fanns fortfarande gott om vänsterfilskramare så det gick aldrig speciellt fort. I Södertälje var det återigen långsam kö, så vi körde inom stan för att slippa köerna. Sedan rullade det skapligt in mot Stockholm, men vi var inte hemma förrän framåt halv tolv. Det blev ett kort firande av Pillan på Mors Dag innan alla stöp i säng dödströtta.