Den här sommaren gjorde vi en långtur till Montenegro.
Det har varit klart tveksamt väder här hemma den här sommaren, men vi hittade riktigt bra väder nere vid Medelhavet. Det blev en lagom tur ner till Montenegro med cabben nere hela vägen upp och ner. Nästan, på vägen ner genom södra Polen var det en aning för mycket regn.
Sent på eftermiddagen rullade vi ner till mina föräldrar i Skåne. Det var stau i Södertälje, så vi tog gamla vägen till Järna. Efter Kolmården glesnade trafiken märkbart. Detsamma gjorde vädret. Det var regn i luften, blöt asfalt på Essingebron, och allmänt mulet till Kolmården. Där lättade det, och efter Ödeshög blev det soligt.
På förmiddagen blev det en lång promenad hemomkring. På eftermiddagen blev det lite hojåka med farsan på åkrarna och i skogen. Men hojen behöver drevas ner för skogen! Frugan och mamma plockade jordgubbar under tiden. Sent på eftermiddagen åkte vi ner till Österlen och hälsade på syrran och hennes sambo. Efter en smaklig pizza med ädelost och päron på Kafferosteriet åkte vi till färjan till Polen.
Det var mulet genom hela Polen men det var uppehåll på förmiddagen. I norra Polen var vägarna jättefina, men sedan blev det vägarbete på vägarbete. Totalt fastnade vi ungefär två timmar. Dessutom började det regna så vi fick cabba upp. Till råga på allt körde vi lite fel i Tatrabergen efter tjeckiska gränsen så efter ett tag var vi tillbaka i Polen! Fast bara tillfälligt.
Så småningom kom vi fram till Brno där vi övernattade. Några mil innan sprack himlen upp och i Brno var det riktigt fint väder. Vi njöt av utsikten, provade riktigt gott tjeckiskt öl och tog en promenad genom gamla stan innan vi åt. Vårt hotell var i toppklass och vi blev uppgraderade till en juniorsvit med fin utsikt. Superbt!
Dagen efter satte vi fart söderut, först mot Wien. Nu var det mest motorväg och det rullade på bra. Även om många österrikare har svårt att lämna vänsterfilen.. Vi åt en fin lunch på ett trevligt lunchställe i Zäbern i södra Österrike strax innan Graz. Sedan fortsatte vi genom Slovenien, som var plattare än väntat, och vidare in i Kroatien mot Zagreb.
Allt fortsatte fint och det var knappt någon trafik så vi kunde stå på bra. Framåt sex svängde vi av mot Zadar, som var nästa mål. Vi hade bokat ett hotell som låg precis vid stranden med utsikt över marinan och gamla stan. Givetvis blev det ett dopp i Medelhavet direkt. Varmt och skönt! Sedan tog vi en promenad genom marinan innan vi åt på hotellet. Som hade ett bra kök!
Efter övernattningen i Zadar körde vi söderut längs kustvägen. Ibland var den trist med byar och långsam trafik och ibland var den underbar med bedårande utsikt och härliga kurvor. Vi åt lunch på ett litet kafé med sanslöst fin utsikt över havet och den kroatiska skärgården.
Målet var Dubrovnik men för att komma dit måste man passera Bosnien. Det gick busenkelt, och vi anlände till Dubrovnik framåt sextiden och hittade vårt hotell precis utanför den gamla stadsmuren, ett litet hotell med små rum men läget var jättebra.
Vi var varma och behövde ta ett dopp. Vi gick ner till stranden genom gamla stan, en riktigt fascinerande stad med mycket hög stadsmur. Stranden var packad, stenig och trist, men det var skönt att ta ett dopp. Sedan blev det en längre promenad genom stan innan vi åt kvällsmat på em trevlig restaurang med jättefin utsikt över gamla stan.
Nästa dag hade vi bara några mil till Montenegro men vägarna är långsamma och vi ville komma fram tidigt. Strax innan gränsen vinkade två poliser in oss på en mindre väg som gick längs kusten. Den var jättefin, men det var bara en liten station på gränsen och den sannolikt överbelastad för kön var lång. Det tog en timme att komma genom och då hade vi bara lämnat Kroatien. 500 meter var det dags för nästa station för att komma in i Montenegro och det tog nästan lika lång tid, totalt lade vi nästan två timmar där.
Sista biten genom Montenegro gick trögt, det är i princip tätort hela vägen. Efter ett tag sade navigatorn att vi skulle ta en färja över fjorden så det gjorde vi. Därefter blev vägen extremt smal, flera gånger gick det inte att mötas utan man fick backa. Men efter 45 minuter, framåt tretiden, kom vi fram till vårt hotell i Kotor, Palazzo Radamiri.
Vi hade en svit med havsutsikt, och rummen var jättefina. Precis utanför hade hotellet en egen liten pir där de hade satt upp solstolar, under stora parasoll om man ville. Vi lade oss genast där, tog ett skönt dopp och beställde lite lunch.
Framåt kvällen undrade de om vi ville äta kvällsmat på piren. Självklart. De dukade upp bord för oss och sedan kunde vi njuta av solnedgången medan vi smuttade på en drink. Näst intill obeskrivbart. Till mat tog vi dagens fisk, en stor vit fisk nyss uppdragen, och till den drack vi gott lokalt vitt vin.
När vi kom fram till Montenegro gjorde vi mest ingenting i fyra dagar. Pernilla gick på yoga varje morgon, och hon tyckte att det kändes jättebra för bland annat ryggen. Första dagen tog jag en joggingrunda längs vattnet norrut på 7 km. Andra dagen åkte jag och tvättade bilen innan solen kom fram. Tredje dagen tog jag sovmorgon. Fjärde dagen tog jag en joggingrunda söderut till själva Kotor på 8 km. Resten av dagen tillbringade vi på piren och gjorde mest ingenting.
Första dagen tittade vi på alla båtar, bland annat kom det en stor kryssningfärja på elva våningar men ännu häftigare var en svart yacht som hade ankrat upp precis utanför oss dagen innan. Den hette Sea Force One och var tydligen värd 25 miljoner dollar. Supersnygg! De kom in och åt på piren bredvid oss första kvällen.
Den andra kvällen började det blåsa ordentligt så vi kunde inte sitta på piren utan vi satt i deras trädgård. Nu provade jag kött, men det var de inte lika bra på.
Det fortsatte att blåsa hårt andra dagen. Vinden heter Bora och blåser från Ungern. De flesta andra gäster höll sig borta från piren men jag tyckte bara att det var skönt.
Eftersom det fortsatte blåsa hela kvällen åt vi i trädgården igen. Vi valde hälleflundra som var precis nyfångad. Jättegott, men det tog lite väl lång tid och de sista två kvällarna gick vi till en annan restaurang 400 meter bort.
Den tredje dagen började det mojna uppåt förmiddagen, men istället fylldes fjorden av brandrök efter lunch. Det hade börjat brinna ute vid kusten och vinden låg på åt vårt håll. Det var ingen fara men det var aska i luften och jag kollade att inget fastnade på tygtaket på bilen. Jag passade även på att simma 45 minuter. Framåt kvällen försvann brandröken men det började blåsa igen.
Vi åt kvällsmat på en annan restaurang som låg 400 meter bort. Det var en helt annan klass, och de kunde både kött och fisk. Dessutom blev vi rekommenderade riktigt gott vin från Serbien. Mums!
Den sista dagen var ungefär som de andra. Det blåste inte så hårt, och det var flera andra gäster där. Det passerade förbi flera kryssningsfartyg och på eftermiddagen kom det åter in brandrök, fast en aning mindre än dagen innan. Det blåste dock bort och när vinden mojnade helt framåt kvällen var vädret alldeles utmärkt. När solen gick ner låg vattnet alldeles spegelblankt i hela viken. Gudabenådat!
Det var med viss ruelse vi gick tillbaka från kvällsrestaurangen, eftersom vi visste vi skulle därifrån tidigt nästa morgon.
Efter fyra sköna dagar i Kotor var det dags att åka norrut. Vi hade bokat tre nätter på ön Krk i norra Kroatien (ja ön heter bara Krk). Vi gick upp tidigt, betalade räkningen (pust!), och åkte strax efter åtta. De första kilometrarna runt fjorden gick fint, men resten genom Montenegro gick det trögt. Dessutom körde vi fel halvvägs och tappade en kvart.
Vi hade blivit rekommenderade att ta lilla kustvägen förbi gränsen (där vi kom), så vi svängde upp på den. Tyvärr var gränspassagen stängd av någon anledning så det var bara att vända. Där tappade vi en kvart till. Istället fick vi ta stora vägen. Det gick dock jättesmidigt att ta sig ut ut landet. Det var värre 1000 meter senare när vi skulle ta oss in i Kroatien. Det tog 75 minuter i stekhet sol utan möjlighet till skugga. Jobbigt!
Sedan var det kustnära småvägar genom Kroatien, förbi Dubrovnik och genom Bosnien. Det gick okej, lite köer ibland, men med relativt god fart. Och alldeles utmärkt utsikt större delen av vägen. Strax innan motorvägens början stannade vi på en lokal vägkrog och åt lunch. Det var gott, och tämligen pittoreskt.
Vid tvåtiden svängde vi upp på den nybyggda motorvägen som löper genom landet. Den är i sagolikt bra skick och det är knappt någon trafik alls, åtminstone inte upp till Split eller ens till Zadar, så vi rullade på i bra fart hela eftermiddagen. Tre timmar senare svängde vi av mot Senj och Krk.
Först var det en halvtimme slingrig alpväg ner till Senj med ett par tajta omkörningar av lastbilar. Det gick fint. Sedan var det åter en halvtimme tät trafikerad kustväg innan vi kunde svänga på bron till Krk. Då hade vi bara tre mil kvar till staden Krk, där vi skulle på hotellet Marina Hotel, vilket låg precis vid hamnen i den gamla stan.
Problemet var att det inte gick att köra hela vägen dit. Efter att ha snurrat runt i stan ett bra tag fick jag till slut släppa av frugan som fick leta upp hotellet till fots. Hon hittade dit, och det fanns även en p-plats (bakom ett nerhissbart stängsel) till oss. Vi behövde dock tränga oss genom stora folkmassor på kajen med vårt bagage till fots.
Eftersom vi var rätt trötta och hungriga gick vi direkt ut för att leta upp en bra restaurang. Det var inte det allra lättaste eftersom det var fullt med folk överallt men till slut fick vi ett bord, och lite mat i oss. Sedan kändes det bättre. Vi tog en lång promenad genom gamla stan och längs kusten innan vi gick tillbaka. Vi bokade också en båtutflykt till den andra dagen på Krk.
Första dagen på Krk gick vi till systerhotellet en bit bort som hade pool och hyrde ett par solstolar. Det var rätt mycket liv och stök runt poolen men jag hoppade i havet och simmade mer än en timme. Sedan gick vi upp på terrassen och åt lunch i lugn och ro. Efter lunch simmade jag i havet lite mera, och sedan lyckades jag faktiskt slumra en stund i solstolen.
Vid halv sju gick vi tillbaka till vårt hotell, där vi även åt kvällsmat. Vi fick 'bästa' bordet, med utmärkt utsikt över hamnen, båtarna, och allt folk. Fast det var betydligt mindre folk den här kvällen. Maten var kalas, vi delade på en Chateaubriand till varmrätt, vinet var bra, och servicen var bra. Efteråt tog vi en lång promenad runt hamnen i det sköna kvällsvädret.
Andra dagen åkte vi på en heldags (kl 10-19) båtutflykt till öarna i närheten. Ungefär varje timme ankrade vi i någon vik och badade. På första stoppet var det mängder med stora blåa fiskar. På andra stället var vattnet alldeles turkost och man kunde se jättedjupt. Sedan åkte vi till ön Rab, där vi lade till för lunch. Frugan och jag gick upp till en restaurang som låg på en hög klippa över hamnen. Tyvärr var kyparen seg, så det tog nästan hela stoppet på två timmar bara för att äta lunch och få lite kaffe. Men det var gott, och utsikten var furstlig.
På vägen tillbaka blev det ytterligare två stopp på fina badplatser innan vi åkte tillbaka. Vårt sista dopp i Medelhavet gjorde vi halv sju på kvällen. Även den här kvällen åt vi på hotellet. Gott, men den här kvällen ställde en brassorkester på 25 ungdomar upp utanför hotellet och började spela. De spelade bra, men vi kunde inte prata så vi gick. Det blev en glass i gamla stan, och ett glas rödvin på ett litet (minimalt) vinotek.
Det var åter dags att åka norrut. Det var extremt mycket trafik på ön, och det tog över en timme i stillastående trafik att komma över till fastlandet. Sedan rullade det på bra till gränsen till Slovenien. Där fastnade vi 45 minuter i ett brant uppförsbacke genom en liten by. Precis när vi sade vi skulle vända så släppte det. Sedan var det ett bara ett par mil till Italien på trevlig landsväg.
Vi stannade i Trieste för att äta en sen lunch, som dock värd en rejäl paus. Vi gav oss iväg rätt sent därifrån, men det rullade på fint genom Italien till det första passet Plöckenpass. Passet är väldigt trevligt, speciellt där 3-4 hårnålskurvor är byggda ovanpå varandra. Sedan blev det ytterligare två trevliga pass, fast det sista Felberntauernpass innebär också en fem km lång trist tunnel.
Sedan var vi framme vid Schloss Mittersill, där vi skulle övernatta. Vi fick ett mycket trevligt hörnrum på andra våningen med bra utsikt över dalen. Vi missade dock spa-avdelningen eftersom klockan var nästan sju. Istället bokade vi ett bord på den trevliga innergården. Medan vi åt gled det in mörka moln och lagom till efterrätten började det regna så vi gick in och satte oss. Då satte det även igång att blixtra och dundra en stund.
På morgonen var det åter fint väder. Vi körde norrut över Passthurm mot Tyskland. Passet gick fint, men sedan var det tung trafik hela vägen in i Tyskland. Det var dessutom stau på motorvägen så vi körde landsvägen bredvid. Tyvärr var där även kö, pga att tyska polisen hade noggrann gränskontroll.
Sedan fortsatte vi på landsvägar genom Rosenheim, Landshut och upp till Regensburg. Förutom en avstängd väg i Landshut som innebar en flera mil lång omväg var det en trevlig rutt. Vi stannade på ett gasthaus på landsbygden som såg trevligt ut. Det var det också, och de serverade den godaste Cordon Bleu jag ätit. Tyvärr var stället invaderat av flugor, och det hjälpte bara lite att gå in. Trist!
I Regensburg svängde vi ut på Autobahn mot Prag, och kunde på gasa på ordentligt eftersom det inte var mycket trafik. Det innebar att det var lite svårt att hålla fokus i Tjeckien där det är fartgräns på 130. Men vi nådde Prag innan sju, och hittade direkt vårt hotell, Iron Gate, väldigt nära den kända klockan i centrum. Efter att ha checkat in och packat ur åkte vi iväg och parkerade bilen.
Sedan tog vi en skön promenad längs floden tillbaka till hotellet. Vi bokade bord på en takterrass i närheten, som sägs vara en av världens 15 bästa terassvyer. Det var häftigt. Vi satt ungefär 100 meter från klockan och såg över de flesta tak runtom oss. Dessutom hade vi en vacker solnedgång bakom slottet att beundra. Vi firade sista kvällen med lite champagne och god mat. Det blev en fantastiskt trevlig kväll.
Efter frukost på innergården gick jag och hämtade bilen. Som tyvärr hade fått 5-6 elaka fågelskitar. Fast hotellet hjälpte oss att tvätta bort dem innan vi åkte. Vi körde inte närmaste vägen via Berlin eftersom vi hade gott om tid, utan det fick bli ett nytt försök över Tatrabergen. Första timmen var det utmärkt motorväg men sedan blev det en slingrig landsväg med mycket trafik och många byar så det gick trögt. Fast framåt polska gränsen släppte det lite.
Väl i Polen ville vi undvika vägarbetet norr om Legnica, så vi svängde norrut direkt efter gränsen för att följa några 'gula' landsvägar runt motorvägsbygget. Det gick bra en bit, men sedan lurade navigatorn ut oss på några 'vita' vägar som var alltför små och alltför dåliga. En bil körde jag om med hjulen utanför asfalten. En annan sträcka hade så dålig betong att jag inte vågade köra fortare än 50 knyck!
Efter en lång stund kom vi ut på en bit motorväg och kunde slappna av en aning. Vi stannade på en polsk vägkrog för att äta något. De kunde i princip ingen engelska men vi lyckades beställa grillspett och schnitzel. Som var helt ok. Sedan blev det ytterligare landsväg en bra bit. I Zagar kom det några regnstänk men inte tillräckligt för att cabba upp.
Framåt fyra hade vi rundat vägbygget och kommit fram till den stora motorvägen norrut. Det var lite trafik och vi rullade lugnt norrut i bra fart till Swinoujscie. Vi åt pasta och pizza på macken innan vi körde till färjan. Vi fick köra ombord tidigt och kunde ta en pilsner innan läggdags. Frugan tyckte dock att denna färja (Polferries) skakade mer än den förra (Unity), men det kan vara för att hytten låg i aktern direkt äver propellern.
Vi kom färjan tidigt, och körde till nyrestaurerade Höörs Gästgiveri där vi åt en superb frukost. Sedan gästade vi mina föräldrar där vi åt lunch. På eftermiddagen körde vi norrut till Östergötland där vi åt kvällsmat hos svågern innan vi körde den sista sträckan hem.
Alltid lika skönt att komma hem. Allt såg även bra ut hemma. Utom nyponbusken som hade växt ner över den ena bilen. Och utom stereoförstärkaren som var helt död. Ungefär tre år sedan jag köpte den. Den förra hade jag i mer än 30 år.. Det blev att klippa buskar och köpa ny förstärkare dagen efter..
Totalt sett blev det, inräknat 2x18 mil på Östersjön, väldigt jämt 600 mil på årets roadtrip..