Den här helgen tog vi lillbilen och åkte till ett spahotell, Katrinelund, på andra sidan Hjälmaren. Vädret visade sin allra bästa sida. Solen sken från en klarblå himmel och det var 17-18 grader varmt. I oktober!

Vi satt utomhus i blöta badkläder medan solen gick ner och bara njöt av värmen, stillheten och sällskapet. Fast när solen hade gått ner var det skönt att gå tillbaka till bastun en liten stund. Därefter tog vi en liten flaska bubbel och gick ner till strandkanten medan solnedgången färjade himlen och vattnet i regnbågens alla färger. Oerhört vackert.

Vi hade valt hotellet lite på måfå, betygen var bra, men man vet ju aldrig hur det blir. Det visade sig att det blev väldigt bra. Det var en av de bästa gastronomiska upplevelserna vi fått på länge. Köket serverade inga märkvärdiga saker, det var snarare på andra hållet. Men allt var så himla välgjort, med mycket omsorg och kärlek.

Allra bästa var nog varmrätten som kallades för Lokala Svampar. Många gånger kan jag tycka att svamp är lite överreklamerat, den är alltför ofta lite smaklös och mest ett bihang. Men denna gång var det annorlunda. Smakerna från de lokala svamparna var alldeles underbara, så pass att lammköttet verkligen spelade andra fiolen. Kocken hade verkligen lyckats framhäva ingrediensernas bästa egenskaper. Kan rekommenderas!

Hur konstigt det än låter var kanske hemfärden det allra bästa med utflykten. Vi åkte vid niotiden för att hinna hem skapligt. Vi valde att köra småvägarna söder om Hjälmaren österut. De var alldeles fantastiska, i ett fantastiskt landskap, ibland precis bredvid stranden, ibland genom vackra skogar där löven lyste i alla möjliga röda, gula, orange och gröna nyanser när solen glittrade i dem. Det var näst intill en religiös upplevelse.

Tills vi kom till E18, sedan var det fortfarande vackert, men i en mer normal skala.