En sent planerad tur till Dublin med yngsta sonen.
För nästan femton år sedan, i augusti 2010, åkte jag med äldsta sonen till Skottland några dagar. Sedan dess har vi sagt att jag skulle åka någonstans även med yngsta sonen. Vi har diskuterat resmål som Skottland, Berlin, Prag och även en rundtur runt hela Irland, men till slut blev det en tripp till Dublin.
Delvis för att jag tycker att det är en härlig stad med trevliga invånare och god öl, men huvudsakligen för att Jacob gillar deras folkmusik, och gärna spelar irländska visor på sin tvärflöjt. Resplanen var i stort sett att besöka ett gäng pubar runt Temple Bar, nöjesdistriktet i Dublin, för att dricka öl och lyssna på folkmusik, gärna med flöjt.
Resan bokades bara några dagar i förväg, i mellandagarna, då vi hade tid att sätta oss ner och titta på möjliga flyg och tänkbara hotell tillsammans. Det bidde direktflyg dit och via Gardermoen hem, samt ett "genuint" hotell mitt i Temple Bar. Perfekt placerat, men med mindre olägenheter som litet rum och varning för hög ljudnivå..
Vi flög dit på torsdag förmiddag och tog flygbussen in till Dublin där en vackert klarblå himmel lyste upp tillvaron för oss. Vi var framme redan vid tolvtiden och ställde väskorna på hotellet innan vi åt lunch. Vi satte oss på ett café på norra sidan av floden Liffey där vi åt fish & chips resp lasagne & chips, och drack vår första Guinness. Gott!
Efteråt knatade vi runt i Dublin. Först en sväng norrut förbi The Spire (den är HÖG), Post Office och Custom House, sedan söderut över floden där vi besökte två kyrkor och spatserade genom det kända området runt Trinity College. Mycket trevligt. Vi fortsatte västerut längs soliga gator som tog oss förbi fler kyrkor, Dublin Castle och Dublin City Hall.
Vi gick dock inte in där eftersom klockan var tre och det var dags att checka in på hotellet. Snacka om att rummet var litet, det var bara 16 kvm, och det saknade även fönster. Dessutom var dörren dåligt isolerat för ljudet från hissen och hallen utanför hördes väldigt tydligt. För övrigt var det helt ok. Vi lade en timme på att packa upp och relaxa en stund.
Halv fem var vi på gång ut. Vi kikade lite på de närmaste pubarna, och gick sedan in på The Norseman för att ta en Guinness. Vi hittade ett bra bord där vi sedan blev sittande resten av kvällen. Vi hann med några omgångar, kanske en Guinness i timmen, och vi åt där också. Största behållningen var nog de spännande semifinalerna i dart som visades på en stor skärm precis bredvid oss.
På fredag förmiddag 11:15 hade vi bokat ett besök på Guinness Storehouse, den förmodligen mest kända sevärdheten i Dublin. Där har man skapat en utställning om Guinness i en gammal bryggerilokal med åtminstone 7-8 våningar. Ovanpå det har man sedan byggt en glasvåning som har den bästa utsikten över Dublin enligt en lokal besökare som vi pratade med.
Det kändes lite väl tidigt att gå dit redan på förmiddagen, men med facit i hand var det ett bra beslut eftersom det var mörkt när vi gick därifrån. Även om öl bara innehåller fyra ingredienser; korn, humle, vatten och jäst, finns det mycket att hålla reda på, och därmed mycket att visa. Det tog lång tid att ta oss upp i huset med deras utmärkta rulltrappor.
Halvvägs upp kom vi till The Tasting Room, där vi fick lära oss hur man dricker Guinness. Kort sagt, inga halvmesyrer, smaka inte på skummet, utan ta en rejäl klunk. Här fick vi dagens första öl, dock bara en åttondels pint så den räknas inte riktigt. En trappa upp gjordes dock en Perfect Pint åt oss, en pint vars skum formas till ett foto av varje besökare. Supercoolt!
Sedan fortsatte vi förbi våningen med restauranger upp till Gravity Bar som ligger allra längst upp. Utsikten över Dublin är hänförande. Jag lyckades dessutom få ett av de bästa borden, med perfekt utsikt över centrala Dublin, där vi avnjöt ännu en Guinness med solen sken över staden. Vi satt kvar rätt länge och bara njöt.
Framåt tretiden var det dock dags att äta lunch. Vi gick en trappa ner till den enda restaurangen som hade livemusik. Det var lite dåligt med bord så vi tänkte sätta oss i baren, men sedan fick vi ett utmärkt bord. Vi satt kvar och lyssnade ett bra tag innan vi gick vidare. Sedan letade vi en god stund efter en tappad halsduk, utan framgång. Däremot köpte vi magneter och t-shirts innan vi gick därifrån.
Nöjda gick vi en annan väg tillbaka till Temple Bar, och gick förbi flera kyrkor och muséer värda ett besök. Men vi fortsatte direkt till hotellet med våra inköp, och sedan var klockan fem. Dags för en ny Guinness. Den här kvällen besökte vi sex olika puber. Först gick vi till grannpuben Fitzsimons där det var livemusik, dock relativt modern.
Nästa besök blev på Quays, en liten pub där vi tyvärr hamnade bakom en pelare. Bra musik, men svårt att äta, så vi gick vidare till Gogarty. En lite större pub, där tre olika och riktigt bra liveband spelade medan vi var där. Bästa musiken tyckte vi. Vi lyckades få ett utmärkt bord, och åt gott där. Här blev det mer än en Guinness..
Halv tio hamnade vi på Fitzgeralds, som också hade bra livemusik. Framåt elva gick vi till The Auld Dubliner, som givetvis hade livemusik, och framåt tolv gick vi till Bad Ass Café, som inte hade några bord, däremot både livemusik och dans. Totalt hann vi under dagen med tio Guinness. Inte illa.
Vi hade inga direkta planer för lördagen. Efter en mättande irländsk frukost tog vi en lång promenad genom ett mulet Dublin. Första målet var gamla Dublin City Hall, som inte används längre. Sedan gick vi till Dublin Castle, där vi spenderade rätt lång tid innan vi gick till Dublin Royal Chapel och trädgården bakom slottet. Därefter lade vi ett par timmar inne på Chester Beatty, som fascinerande oss båda.
Framåt tretiden var det åter dags för lunch, som åts på det hypermoderna cafét Old Town Café. Efter lunch gick vi förbi några kyrkor på vägen till Guinness Storehouse, där vi åter frågade efter halsduken. Därefter blev det en rejäl promenad bort till Phoenix Park, där det finns ett högt monumnet som hedrar Sir Wellington. När vi var allra längst bort började det regna, men som tur var hade Jacob ett paraply med sig.
På vägen tillbaka gick vi till puben Cobblerstone, norr om floden, som är känd för sin musik. Musiken var bra, men de spelade inte flöjt och den hördes dåligt eftersom de ej hade några förstärkare. Själva puben var liten, men vi lyckades få plats i baren och hann med tre Guinness på raken. Det började bli dags att äta. Vi gick vidare.
Vi hittade ett lite större ställe med livemusik nere i Temple Bar, Lundy Foods, där vi satt i puben medan vi åt gott och drack. Tre nya. Så småningom gick vi vidare. Vi hamnade på Bad Bobs, med livemusik, för en avslutande Guiness.
På söndagen var det dags att flyga hem, men flyget gick inte förrän efter fyra så vi hade ett par timmar på oss. Vi gick till Custom House, som hade en mer fascinerande histora än vad jag förväntade mig. Vi hann även med EPIC, ett emmigrationsmuseum, som också innehöll betydligt mer än vi trodde. Vi fick nästan skynda oss tillbaka.
Det blev taxi med en härlig, men svårförstådd, chaffis ut till flygplatsen. Där åt vi åter en sen lunch, med en sista Guinness, medan vi väntade på planet. Som blev försenat mer än en timme. Vi flög via Gardermoen i Oslo, där det var full snöstorm, men vi hann med vårt plan som också var försenat. Vi landade innan midnatt och var hemma strax efter midnatt.
Det var en väldigt trevlig resa. Vi såg massor och umgicks mycket, fast det var rätt skönt att komma hem till ett vintrigt Sverige..