30 maj 2011

>> Långlopp

Terrängloppet var inplanerat som en kul grej under löpträningen inför Stockholm Maraton tre veckor senare. Men eftersom jag fick benhinneinflation i mars/april blev det istället ett viktigt steg i återuppbyggnaden.

Eftersom det kändes en hel del i benhinnan när jag sprang milen i måndags, blev det ingen annan löpträning i veckan heller. Och därför var jag lätt nervös inför helgens springCross som innebär 12 km terränglöpning.

Jag bestämde mig för att först och främst fokusera på hur det kändes i benet, och lägga eventuella ambitioner på en bra tid åt sidan. Fast någonstans i bakhuvudet trodde jag nog att jag skulle i mål på kanske 65 minuter.

Vädret hade gått från snorkallt till störtskönt på ett dygn, och det var nästan så att jag ångrade att jag hade långbrallor på. Solen sken från en klarblå himmel och speakerna manade ideligen om att vi skulle komma ihåg att dricka ordentligt vid varje station.

Tio i två gick starten och som vanligt på terränglopp rusar alla iväg för att slippa trängseln när man svänger in i skogen. Vilket innebär att det ändå blir trängsel.. Så jag tog det rätt lugnt i starten och klarade mig rätt bra från köer.

Visst var det rätt trångt i första backen men alla runt mig sprang på i hyfsat tempo och efter två kilometer hade ledet tunnat ut ordentligt. Jag nötte på i mitt ganska sävliga tempo, och tog mig lyxen att gå medan jag drack på stationerna. Rätt skönt!

Loppet bestod av två varv på en sex kilometer lång slinga, och jag klockade varvningen till exakt 32:30. Det vill säga exakt hälften av den gissade tiden på 65 minuter. Så man kan ju säga att jag höll rätt tempo.

Det bästa var att det inte kändes något alls i benhinnan. Däremot kändes det desto mer i vadmuskeln som förmodligen blivit överbelastad i någon uppförsbacke. Men jag försökte att fortsätta att mata på i exakt samma tempo.

Fast på det andra varvet började jag känna av att jag inte löptränat kontinuerligt på grund av benhinnan. Fastän jag mumsade på energikakor (mest som en träning av magen inför maran) försvann orken sakta och tempot sjönk en aning.

Jag tappade en minut och kom i mål på 66 minuter fastän jag spurtade på upploppet. Fast det viktigaste var förstås att jag inte heller under det andra varvet kände av benhinnan, vilket var oerhört glädjande. Nu känns det lite bättre inför maran.

>> Nästa långlopp

Banan

SpringCross är en ny tävling, men den löps på klassisk mark. Löpartävlingar har genomförts på Norra Djurgården i över hundra år däribland Sleipners Terräng som var Sveriges äldsta terränglopp, men som lades ner på 90-talet.

Starten går vid universitetetsområdet och svänger sedan söderut runt Laduviken. Banan passerar nordväst om Uggleviken och fortsätter strykandes längs Husarviken till Oxberget. Så småningom kommer man fram till Lilla Värtan och springer längs vattnet med fin utsikt mot Stocksund. Innan spurten passeras först Stora Skuggan.

Ett varv är på 6 km. Löpare som springer 12 km springer två varv på banan.

Läs mer: SpringCross

tillbaka