13 februari 2011

>> Långlopp

Redan 2007 bestämde jag mig för att åka Vikingarännet. Planen var att genomföra den så kallade Stockholmsklassikern, det vill säga att klara av Vikingarännet, mountainbikeloppet Lida Loop, Riddarfjärdssimmet, Midnattsloppet och Hindertimmen inom 12 månader.

Trixet var att jag bestämde mig på våren vilket innebar att det var försent för 2007 års Vikingaränn. Men det skulle ju göras inom 12 månader, så istället planerade jag att göra vintern 2008 som sista lopp.

Fast 2008 var vintern dålig, och Vikingarännet ställdes in. Nästa år var vintern bättre och jag tränade stenhårt. Men veckan innan var jag på kurs och hon som satt bakom mig hostade ner mig totalt. Vilket resulterade i en kraftig förkylning lagom till helgen.

Även 2010 blev jag förkyld lagom till loppet och började misströsta lätt. Och i år krashade jag i Vemdalen, pajade skinkan och bröt svanskotan, vilket gjorde att jag lade alla Vikingafunderingar på hyllan.

Men saker och ting läker ju, och efter att jag körde Krogrännet utan större ansträngning förra helgen så sade frugan att det är klart du skall köra, det fixar du. Och så blev det. Iofs blev jag åter tveksam efter det kraftiga snöfallet i tordags och fredags när det kommer uppåt en halvmeter snö.

Eftersom jag inte riktigt fått upp konditionen efter uppehållet i januari, var frågan om vikingaslingan skulle vara alltför tungåkt, eller om det skulle hinna bli plogad ordentligt till på söndagen. Men efter en jätteinsats av alla var banan skottad på lördagen.

Så på söndagsmorgonen var det tidig avfärd som gällde. Frugan skjutsade in mig till centralen, varifrån det blev buss till Uppsala. Och efter att ha köat en halvtimme i Skarholmen kom jag iväg jämnt klockan nio.

Vädret var bra, det var lätt medvind, fast ingen sol och ungefär tio minusgrader. Isen var kalas, även om det var gott om sprickor i olika storlekar. Jag klarade mig halvvägs, dvs i fyra mil, innan jag fastnade i en dold spricka och ramlade. Som tur var ramlade jag på ryggsäcken så svanskotan klarade sig helt..

Isen var kalas fram till Eriksund. Därefter den blev alldeles fantastisk! Ännu bredare, ännu blankare och alldeles utmärkt. Fram till Roparudden, sedan blev den smalare och skorpigare fram till Kungsängen. Det blev inte mycket bättre efter Kungsängen heller.

Vid Görveln kunde man knappt åka två i bredd, och det var ganska mycket sprickor. Samtidigt började det bli motvind när banan började svänga österut mot Stockholm. Och utanför Görvelns värmeverk föll jag två gånger eftersom den ena skridskon vek sig.

Jag fick hjälp av en funktionär som såg att det var en spricka i det ena fästet, och skit i urfasningen under skon. Efter att han petat bort det värsta bytte jag fot på skridskorna och sedan kändes det som att det funkade det hyfsat igen.

Men nu började jag bli riktigt trött i motvinden också. Det kändes att jag inte hunnit träna upp konditionen ordentligt. Men jag kämpade på och fokuserade på att åka så långa skär som möjligt. Det gick bra ända till Ålsten, när det var kanske fyra km kvar.

Då började skridskon på vänsterfoten strula igen. När jag trampade ner foten hamnade hälen utanför skridskon och hela foten vek sig, varpå jag tappade balansen. Några gånger höll jag mig på benen ändå, men några gånger ramlade jag ordentligt.

För att undvika att hamna på svanskotan kastade mig åt sidan istället, vilket innebar att jag landade på vänster lårbensknut och på vänster armbåge mer än en gång. Vilka är lätt ömma just nu.. Jag har inte sovit på vänster sida inatt, om man säger som så.

Sista kilometrarna in till målet gick det riktigt trögt, dels var jag rejält trött, dels kunde jag knappt åka med vänstern utan fick ta all fart med bara höger skär. Farten sjönk från runt tjugo km/h i början till bara tio km/h i snitt. Men jag kom i mål!

Hade det inte varit för strulet med skridskon hade tiden nog blivit runt fem timmar, vilket jag knappt hade vågat tro på i förväg. Eftersom jag inte tränat ordentligt trodde jag nog egentligen snarare på sex timmar även om jag innerst inne kanske hoppades på fem timmar.

Så totalt sett är jag väldigt nöjd. Fast om jag skall åka Vikingarännet fler gånger skall jag inte ha bruten svanskota, däremot vill jag ha bättre kondis och bättre utrustning. Och vädret var ju faktiskt fantastiskt; lite medvind i fem mil, och sedan strålande solsken efter tolvtiden.

Detaljer

>> Nästa långlopp

Banan

Vikingarännet 2011 går från Skarholmen utanför Uppsala till Alvik i Stockholm. Pga tunn is är det landpassager förbi Erikssund, Roparudden, Kungsängen och Hässelby värmeverk.

Läs mer: Vikingarännet

tillbaka