9 februari 2026

>> Långlopp

I höstas beslöt jag mig för att göra En Svensk Klassiker en tredje gång. Det är tio år sedan sist, och jag är inte längre i lika bra form. Men med ett bra pannben brukar ju det mesta vara möjligt. Dessutom beslöt sig Jacob för att hänga på. En 60-åring och en 30-åring. Superskoj!

För mig är skidåkningen den tuffaste utmaningen, och precis som tidigare år ville jag göra både Engelbrektsloppet och Vasaloppet/Öppet Spår. Dels för att det "korta" Engelbrektsloppet är bra träning inför Vasaloppet/Öppet Spår, och dels för att veta att momentet med skidåkning är avklarat om något skulle hända.

Uppladdningen har varit bra. Tidigt i höstas satte jag igång med rullskidorna, och var ute i sort sett varenda vecka (förutom i november när vi reste ett par veckor) fram till julafton. I mellandagarna frös det och det gick varken att åka rullskidor eller längdskidor.

På nyårsafton vaknade vi dock upp ett ett tjockt lager snö. Perfekt. Jacob och jag var ute med laggen varenda dag till Trettondagen. Nästa helg blev det dock ingen åkning på grund av mitt Winter Garden Party. Fast veckan efter åkte vi på ett fyradagars teknikläger med Billan Östlund. Det var mycket bra.

Därefter blev förberedelserna klart sämre. En veckas tjänsteresa till Las Vegas, magsjuka, en social sväng till Skåne (eftersom mamma är dålig), och en kraftig förkylning som hängde kvar till i slutet på denna vecka. Jag lyckades köra tre mil förra veckan, men annars ingen åkning alls.

Igår lördag körde vi upp till Norberg. Dels för att lämna in våra skidor på vallaservice, och dels för att slippa stiga upp jättetidigt imorse. Även Oscar följde med oss. Vi hämtade ut nummerlappar och lämnade in skidorna innan vi åkte till vårt hotell, Barkens Lodge, nära Smedjebacken.

Det var nära på kartan, men vägarna var små, smala och isiga så det tog över en halvtimme att köra dit. Fast det var värt tiden. Stället låg vackert bredvid en skogssjö och erbjöd en helhetsupplevelse. Bra rum, god mat, trevlig service och dessutom bastubad nere vid sjön. Gudagott!

The Race Report

Vi anlände till Norberg kvart över nio, hämtade ut skidorna från vallaservice, och ställde oss i toakö vid en ensam bajamaja, nära startlinjen. Det tog sin tid, men till slut var vi klara och började gå längs spåret för att hitta en plats. Hela rakan var fylld av elitåkare, och hela svängen runt kyrkan var fylld av andra motionsåkare.

Vi fick helt enkelt ställa oss bredvid spåret, tillsammans med många andra, och vänta på att starten skulle gå klockan tio så att spåret började tömmas. Det tog sin tid. Vi korsade inte startlinjen förrän nästan tio minuter senare. Jacob hamnade direkt bakom några långsamma åkare och jag gled iväg från honom redan inne i Norberg.

Den första milen var det otroligt mycket åkare i spåret, och det var många långsammare åkare framför oss. Väldigt få av dem körde till höger, och det var svårt att komma om fastän det var fyra-fem spår i flera kilometer framåt. Jag körde om många utanför spåren.

Efter de första vätskestationen, efter knappt en mil, lättade trycket avsevärt. Därifrån ledde spåret norrut, genom ståtliga skogar och längs vackra sjöar, mot vändpunkten innan Håberget. Där går spåret tvärt uppåt och även om jag hade bra grepp valde jag att sakta saxa uppför. Det är ju fortfarande över 45 km kvar.

Jag såg framemot att nå toppen på Håberget för att sedan kunna vila benen i de långa sköna nedförsbackarna därifrån. Tyvärr noterade jag snabbt att min valla var av typen "Inge glid". Fastän jag stakade i nedförsbackarna gled andra åkare om mig i betydligt högre hastighet. Stön!

Efter några kilometer var man åter nere på platten och då var skillnaderna mot andra inte lika stor. Här möter man spåren norrut och vid servicestationen noterade jag två åkare i gröna kläder som verkligen hade hög fart. De var de som sedermera skulle slåss om vinsten i loppet. Vinnaren fick en tid 2:38.

Än så länge kändes det skapligt i kroppen. Det var huvudsakligen platt och jag gnetade på söderut, och mot nästa servicestation precis nedanför Klackberg efter ungefär två mil. Här går spåren i några slingor fram och tillbaka innan stigningen uppför Klackberg börjar.

Denna stigning är brantare än Håberget och går delvis på en smal stig med raviner på båda sidorna. Jag saxade åter sakta uppför stigningen för att spara på krafterna. Väl uppe på berget följde spåret en MTB-led och var rätt kuperat med många tvära svängar. En tjej åkte omkull precis framför mig i en sväng, men jag hann byta spår.

Därifrån gick spåret i långa svängar tillbaka ner mot arenan nedanför Klackberg. Jag höll utkik efter Jacob, men jag kunde inte se honom. Därifrån fortsätter spåret i en 5 km lång, platt och tråkig sväng runt en sjö tillbaka in i Norberg. Här började känna av min ena axel, så jag försökte vara försiktig med stakningen.

Strax innan jag nådde Norberg blev jag även omkörd av vinnarparet, samma två killar i gröna kläder, som stakade på som attan. Innan jag kom fram till Norberg blev jag omkörd av ytterligare 10-15 elitåkare. Då känns det lite jobbigt att veta att man har ett varv kvar..

Så småningom kom jag fram Norberg, där spåret snirklar sig genom bebyggelsen, runt kyrkan och sedan ut på start och målrakan. Jag bytte några ord med Pernilla, och kollade klockan som sade 2:38. En lovande tid. Självklart räknade jag med att tappa lite tempo på andra varvet, men mitt mål på 5:30 var inte omöjligt.

På vägen ut Norberg mötte jag även Jacob, som uppenbarligen låg runt 15 minuter efter mig. Bra kört. Frågan var om han skulle orka hålla jämnt tempo och kanske hinna ikapp mig. Det kändes dock alldeles utmärkt den första milen efter Norberg. Visst hade jag lite ont i axeln, men spåren var fina och jag höll ett bra tempo.

Fast strax efter den första servicestationen började jag få krampkänning i båda benen. Inte så att det faktiskt började krampa, utan snarare att det bara var frågan om när. Eftersom jag ville undvika att få kramp mitt ute i ödemarken, och eventuellt tvingas bryta, slog jag av på tempot rejält.

Jag kände mig dessutom klart ensam här ute. Jag kunde skymta några åkare långt framför mig, men jag såg inga bakom mig. Första varvet hade det stått lite publik på enstaka ställen, men nu hade de släckt elden och gått hem. Det var ensligt och ödsligt. Inte rätt ställe att lugnt ta sig framåt i sakta mak.

Nåväl, jag nådde vändpunkten och började ännu långsammare saxa uppför Håberget. Här blev jag omkörd av flera åkare som hade bättre krafter kvar. Mitt fokus var dock inte att hänga på dem, utan istället att minimera kraftansträngningen för att undvika eventuell kramp.

Det funkade. Jag kom upp och kunde börja glida nedåt. Sakta. Min axel ömmade allt mer och jag undvek att staka i onödan. Tillbaka nere på platten blev det huvudsakligen diagonalåkning, eftersom det slet lite mindre på axeln. Härifrån var det bara 15 km kvar till mål.

Jag gnetade vidare i långsam med jämn takt till nästa servicestation, nedanför Klackberg. Stigningen avverkades på samma sätt, med långsam saxning uppför, och sedan försökte jag utnyttja alla nedförsbackar till fullo. Det innebar istället att det blev en hel del tempoväxlingar.

Jag märkte att andra åkare också var trötta. Jag hade en kille bakom mig en lång sträcka som verkade vara fullt nöjd med mina konstiga tempoväxlingar. Så småningom var jag tillbaka till stationen nedanför Klackberg, och sedan återstod bara fem platta kilometrar tillbaka in i Norberg.

Nu kunde jag knappt staka alls längre, så det blev diagonalåkning i stort sett hela vägen. Större delen körde jag dessutom helt själv. Några körde om mig, och några körde jag om, men pannbenet var egentligen den enda kompisen på hela den långa och enformiga sträckan.

När jag väl kom in i Norberg var det inte ens en kilometer kvar, och det slingriga spåret mellan husen kändes underbart. Jag ökade takten en smula och rundade kyrkan i bra fart. Fast det blev ingen spurt in i mål. Det är lätt uppförsbacke och jag var nöjd med att passera mållinjen på skidorna.

Tiden blev 5:48. Det andra varvet tog mer än tre timmar, och var riktigt jobbigt. Men summa summarum är jag ändå nöjd med tiden. Om jag hade haft bättre glidvalla, och inte fått varken krampkänning eller ont i axeln hade jag sannolikt kommit under 5:30.. Om bara..

Fem minuter efter mig skidade Jacob i mål. Han hade haft det jobbigt på den fjärde milen, på andra varvet ut ur Norberg, men annars hade han hållt ett jämnare tempo än mig, och hade säkerligen kört ikapp mig om loppet varit en mil längre.. Han var förstås trött, men inte alls lika trött som mig.

Nästa långlopp är tre mil längre..

Detaljer

Startklass: Motion 60km Herrar
Startnummer: 6175
Starttid: 10:09:10

Distans	Tid	Fart	Klassplac.	Totalplac.
0,5 km	3:10	6:18 min/km	180	203
9,1 km	44:36	5:11 min/km	246	289
13,9 km	25:35	5:19 min/km	255	302
20,8 km	37:51	5:29 min/km	246	290
28,6 km	41:56	5:22 min/km	252	299
(Varv 1) 29,5 km	5:24	5:59 min/km	253	299
30,0 km	4:14	8:28 min/km	241	283
39,5 km	49:53	5:14 min/km	251	299
43,5 km	31:00	7:44 min/km	255	303
50,4 km	48:17	6:59 min/km	270	320
58,1 km	51:05	6:38 min/km	296	359
(Mål) 59,0 km	5:47	6:24 min/km	297	361

Distans: 59000 m
Totaltid: 5:48:43
Totalfart: 5:54 min/km (10,16 km/h)
Totalplac: 361 (Elit+Motion: 823 startande, 44% före)
Klassplac: 297 (Motion 60km Herrar: 547 startande, 54% före)

Banan

Engelbrektsloppet och Kristinaloppet körs på spår norr om Norberg med start och målgång på Torget. Engelbrektsloppet körs i två varv, medan Kristinaloppet går ett varv. Engelbrektsloppet är 60 km.

Observera att sträckningen är väldigt annorlunda jämfört med 2006.

Läs mer: Engelbrektsloppet

tillbaka