16 juni 2026

>> Långlopp

Vi hade fått starttider mitt i natten, 01:14 resp 01:20, vilket kräver belysning och ofärgade cykelglasögon. Dessutom är det betydligt kallare och råare så dags. Vi beslöt oss för att byta starttid till 03:42 - när det är "ljust" ute. Det kändes även bra att starta i samma startgrupp. Därefter åt vi en sista pasta och kollade på första startgrupp 19:30 innan vi gick tillbaka till lägenheten och förberedde det sista.

Vi lade oss tidigt, vid niotiden, men jag hade svårt att somna. Dessvärre drabbades jag dessutom av magknip mitt i natten. Maten? Spelar ingen roll. Magen var i olag. Men när klockan ringde vid tretiden på natten var det bara att gå upp och sätta igång. Vi drog på oss våra cykelkläder, bar ner cyklarna och rullade ner till start framåt halv fyra.

Väderprognosen hade hunnit ändra sig flera gånger. I början på veckan såg det ut som dagsregn, på torsdagen såg det ut att bli uppehåll fram till tiotiden på lördag förmiddag, och på fredagen kunde vi se att det hängde tunga mörka moln över Motala. Det var bara frågan när det skulle börja regna. Och det började precis när första starten gick, vid halv åtta, och sedan fortsatte det regna på natten. Fast när vi rullade ner till start var det uppehåll, fast väldigt blött överallt.

Motala - Jönköping

Klockan 03:42 gick starten. Vi rullade ut ur Motala efter en mc, och så fort mc:n svängde av hängde vi på ett gäng som satte bra fart. I början snittade vi runt 30 knyck, men snart var vi uppåt fyrtio knyck. Där någonstans tappade jag Jacob (första gången) som hamnat långt bak i gruppen. Här någonstans började det även regna lätt. Snart splittrades gruppen igen, och jag hamnade bakom en stor kille med fladdrande regnkappa som snittade runt trettio.

Skapligt bra vindskydd för mig, men det måste var ett rejält vindfång att cykla med en sådan. Och inte skyddade det mycket heller. I vilket fall som helst stannade jag i första depån, strax efter Ödeshög, för att vänta in Jacob. Han rullade in några minuter senare och ställde sig direkt i kön till bajamaja. Även han var dålig i magen. Under tiden åt jag en bulle och fyllde på i vattenflaskorna. Men stoppet tog hela 17 minuter.

Det inkluderar även ett litet extra stopp hundra meter efter själva depån. Efter det långa stoppet kände jag att det ena låret hade krampkänning när jag började trampa, så jag tog en salttablett innan vi rullade vidare. Usch, de är inte goda. Men det verkar hjälpa. Jacob började dra i bra takt, runt trettio, tills vi kom ikapp tre andra cyklister som körde ett uns långsammare än oss.

Vi lade oss bakom dem. Det var en annan familj, en pappa med två döttrar, som rullade på i bra takt. Jag pratade lite med dem medan vi cyklade, och drog dem bland annat ut ur Gränna. Sedan höll vi sällskap till depån i Ölmstad, ungefär 85 km, där vi återigen stannade. Jacob behövde uppsöka muggen igen, och under tiden hämtade jag bullar, bananer och fyllde på vatten. Det här stoppet tog 15 minuter. Nu hade det även slutat regna.

Nästa anhalt var Jönköping, ganska jämnt tio mil efter Motala. Här hittade vi ingen annan grupp att cykla med, så vi turades om att dra fram till Kaxholmen. Där kommer rundans första jobbiga backe, en lång raka uppför. Jag drog Jacob uppför den när två tyska damer körde ihop precis framför mig och välte. Men de verkade klarade sig oskadda. Vi vick väja ordentligt, men klarade oss undan.

Väl uppe på backens topp behövde jag dricka, samtidigt som Jacob kände sig pigg. Han trampade på och försvann iväg framför mig. Snart var han utom synhåll, men jag ville inte förivra mig så jag lät honom vara. Dessvärre fick jag kedjestrul nere i sänkan precis innan den sista branten in i Jönköping, och behövde stanna för att rulla tillbaka kedjan. Sedan funkade det fint igen, men jag tappade förstås ytterligare en minut.

Jönköping - Hjo

Sista biten in i Jönköping rullade jag bakom en annan kille, som inte verkade uppskatta sällskapet. Han försökte trampa iväg några gånger, men det funkade inte utan jag höll mig tätt bakom honom nästan hela vägen in i depån i Jönköping där Jacob stod och väntade på mig. Det är en av de två "stora" depåerna där man serverar varm mat, i det här fallet köttbullar med potatismos, som vi åt inne i den stora ishallen.

Innan vi kunde trampa vidare behövde Jacob åter uppsöka muggen, och toakön var inte snabb. Medan han väntade sprang jag på en gammal kollega, Klas, som jag inte sett på flera år. Han körde tillsammans med sin dotter och några släktingar, och siktade på femton timmar. Vi önskade varann lycka till innan vi fortsatte. Det här blev förstås ett långt stopp. Det tog nästan 40 minuter.

Men snart fortsatte vi, genom Jönköping, och vidare uppför en riktigt lång och jobbig uppförsbacke. Fast på andra sidan toppen kommer förstås en finfin nedförsbacke. Här nådde jag hela 63 km/h och rullade från Jacob, fast utan att veta det för jag hörde någon som var tätt bakom mig. Det visade sig vara en ung danska, som tackade för draghjälpen några kilometer senare.

Sjutton kilometer efter Jönköping nådde vi en tvär liten brant backe, där det hade blivit köstopp. Det var bara att hoppa av och gå uppför den lilla backen. Där uppe väntade jag in Jacob, som kom efter någon minut. Nu hade det blivit varmare i luften och Jacob behövde ta av sig regnjackan, så hela stoppet tog ändå fyra minuter. Härifrån var det tolv kilometer till nästa depå i Fagerhult.

Vi hjälptes åt att dra till Fagerhult, där vi stannade och fyllde på vatten. Jacobs mage var bättre, och han behövde inte göra flera toastopp. Skönt. Istället fyllde vi på med bulle och banan. Det blev ett skapligt snabbt depåstopp på åtta minuter. Sedan trampade vi vidare norrut. Strax norr om depån kommer en ny härlig nerförsbacke där jag kom upp i 58 knyck.

Vi hade tur med vinden, för det kändes som att vi hade viss medvind norrut längs den västra sidan av Vättern. Däremot hittade vi inga bra grupper att hänga på, så vi drog varandra en bit åt gången. Plötsligt trampade Jacob frenetiskt om mig och ryckte till sig en lucka. Jag försökte först trampa ikapp, men blev snart trött och gav upp. Han förvann allt längre framför mig.

Fast efter ett tag blev jag omkörd av 6-7 lite snabbare cyklister. Jag hängde på dem, och det dröjde inte länge förrän var vi ikapp Jacob. Därefter fortsatte vi att dra varandra upp mot Hjo. Fast plötsligt drog Jacob som en avlöning igen. Den här gången försökte jag inte hänga på utan jag lät honom sticka. Men jag hamnade bakom ett par engelskor som cyklade bredvid varandra, ganska snabbt, och som drog mig in till Hjo i skapligt tempo. På infarten körde jag om dem.

Hjo - Askersund

Nere i Hjo väntade Jacob på mig. Det är den andra "stora" depån där man serverar varm mat. Det här stoppet var också långt, men inte lika långt som i Jönköping. Vi åt varsin bit och fyllde på vatten innan vi efter en knapp halvtimme trampade vidare norrut. Sträckan upp till Karlsborg var relativt händelselös. Jacob drog stabilt större delen av sträckan med mig precis bakom. Vi snittade ungefär 27 knyck.

Förr serverade man varm mat i Karlsborg, men numera är det bara en vanlig depå. Vi fyllde på vatten, och jag tog av min långärmade cykeljacka innan vi fortsatte. Fast vi hann bara någon kilometer innan det var totalstopp på grund av broöppning. Det var en diger samling cyklister som hann samlas på två minuter. När vägen öppnade igen trampade alla iväg extra snabbt.

Vi lyckades hänga på en lite större grupp som marchade mellan 40-45 knyck på plan väg, och nu kändes det som att den värsta pärsen var över. När vi närmade oss depåstoppet i Boviken ropade jag till Jacob att vi skulle strunta i att stanna i depåerna. Han ropade ja tillbaka. Fast han tyckte att jag frågade om vi skulle stanna i depån. Kommunikation är svårt.

Det innebar att han hamnade en bit bakom, och eftersom tempot var uppskruvat kom han inte ikapp igen. Själv trängdes jag med ett par danska cyklister som lade sig tätt intill, alldeles för nära. Så nära att jag inte vågade snegla bakom om Jacob var med. Det innebar att det var först flera mil senare, när vi svängde av på den lilla landsvägen mot Askersund som jag kikade bakåt och insåg att jag tappat Jacob.

Jag släppte gruppen och cyklade själv ett tag, men jag kunde inte se honom. Så småningom kom jag ikapp ett par snabba tyskar som jag lade mig bakom, men Jacob var fortfarande utom synhåll. Strax innan vi svängde upp på den stora landsvägen mot Askersund blev jag omkörd av den danske cyklist som legat lite väl nära tidigare. Jag lät honom dra mig hela den trista vägen in i Askersund, där han svängde in i depån.

Askersund - Motala

Jag kände mig relativt pigg så jag struntade i depåstoppet. Det är ju bara sex mil kvar. Fast jag glömde förstås att den nya slingan, som går upp till Zinkgruvan och Godegård, låg framför mig. Jag lade mig bakom fyra unga grabbar som trampade på bra. Den första långa backen upp mot Åmmeberg klarade vi av i gott tempo, med bra spinn på pedalerna.

Så bra att jag blev lite övermodig genom Åmmeberg, körde om dem, en halvstor grupp med blåa tröjor, en mindre tjejgrupp med prickiga tröjor och några till, huvudsakligen på vänster sida av vägen. Det straffade sig fort. Nästa backe upp mot Zinkgruvan var betydligt värre. Jag blev omkörd av ett flertal. Framåt Dalbyporten lade sig ledartjejen med prickig tröja bredvid mig.

När jag stånkade sade hon bara: du klarar det. Det stämmer, tänkte jag. Jag kuggade ner och ökade min kadens. Spinning is winning, som de säger. Det funkade. Snart hade jag åter ett acceptabelt tempo, och fastän det fortfarande var brant uppförsbacke kändes det betydligt bättre. Uppe i Zinkgruvan var mitt vatten slut, så jag stannade hos Militärens depåtält och fyllde på. Sedan hoppades jag att det bara skulle luta nerför.

Nejdå. Strax efter Zinkgruvan kommer nästa backe, och sedan nästa, och nästa. Fast de blir mindre och mindre, och snart börjar det faktiskt luta utför. Framåt Godegård rullade det på bra i nedförsbackarna, med mellan trettio och femtio knyck på mätaren. Fast jag kände mig fortfarande kass i magen, och jag var tvungen att stanna i Godegård. Det blev ett stopp på elva minuter.

När jag trampade ut på landsvägen ner mot Motala blev jag snart omkörd av sju tyskar som höll bra tempo. Jag bestämde mig för att hänga på, och trampade frenetiskt ikapp dem. Det var ett bra beslut. De snittade trettio eller mer på plan väg, och ännu mer i nedförslutning. De verkade inte förtjusta att någon hängde på, men jag höll mig på behörigt avstånd och undvek att vara i vägen när de gjorde byte.

Jag hade hoppats att få draghjälp ner till landsväg 50, där det är femton kilometer kvar till Motala. Men jag orkade utan problem hänga med i deras tempo även de sista milen. Framåt Motala tackade jag dem för deras utomordentliga tempo, och goda disciplin. Inne i Motala släppte jag dem ett par kilometer innan målgång. Jag hade ändå skapligt med kraft att hålla runt trettio knyck utan draghjälp.

I de sista tvära svängarna innan målgången rullade jag om ett flertal cyklister som såg helt slut ut. Det kände jag mig inte. Inte alls. På den allra sista sträckan längs strandpromenaden kändes det till och med rätt bra i kroppen när jag rullade i mål på 13 timmar och 48 minuter.

Det är betydligt mer än tidigare lopp (11:46 resp 10:37, som dessutom var drabbade av "onödiga" stopp på 59 resp 30 minuter). Men enligt min GPS-logg har vi tillbringat 2:20 i olika stopp, så den effektiva cykeltiden var egentligen bara 11:27. Det officiella snittet blev 22,8 km/h, men det egentliga snittet blev 27,4 km/h. Det är jag nöjd med.

Pernilla stod precis efter mållinjen och tog emot mig. Hon hade varit bekymrad att det tagit längre tid än förväntat, men glad att höra att allt gått bra. Tjugo minuter senare rullade även Jacob in i målet, på 14 timmar och 11 minuter. Han hade stannat i depån i Askersund, men annars kämpat på bra i de tunga backarna över Zinkgruvan.

Andra momentet i min tredje — och Jacobs första — Svenska Klassiker är avklarat.

Detaljer

Plats	Distans	Tidpunkt	Tid	Snittfart	Maxfart	Maxpuls
Motala (start)	0 km	03:42
Motala - Ödeshög	47 km	05:21	1:37	28,4 km/h	50 km/h	159 bpm
Ödeshög (depå)		05:38	0:17
Ödeshög - Ölmstad	38 km	07:05	1:46	25,8 km/h	49 km/h	150 bpm
Ölmstad (depå)		07:20	0:15
Ölmstad - Jönköping	21 km	08:07	0:47	26,2 km/h	62 km/h	154 bpm	inkl. kedjestrul (1 min) i Jönköping
Jönköping (depå)		08:44	0:37
Jönköping - Fagerhult	30 km	09:56	1:12	24,6 km/h	63 km/h	157 bpm	inkl. kort stopp (4 min) i liten backe
Fagerhult (depå)		10:04	0:08
Fagerhult - Hjo	38 km	11:25	1:20	28,5 km/h	58 km/h	150 bpm
Hjo (depå)		11:53	0:28
Hjo - Karlsborg	32 km	13:03	1:10	27,1 km/h	44 km/h	137 bpm
Karlsborg (depå)		13:17	0:15
Karlsborg - Boviken	21 km	14:05	0:47	26,9 km/h	48 km/h	141 bpm	inkl. broöppning (2 min) i Karlsborg
Boviken - Askersund	30 km	15:08	1:03	28,8 km/h	47 km/h	141 bpm
Askersund - Godegård	28 km	16:20	1:12	23,2 km/h	53 km/h	147 bpm	inkl. snabbstopp (3 min) i Zinkgruvan
Godegård (depå)		16:31	0:11
Godegård - Motala	30 km	17:30	0:59	30,9 km/h	48 km/h	140 bpm
Totalt	315 km		14:38	22,8 km/h	63 km/h	159 bpm
faktisk cykling	315 km		11:27	27,4 km/h

Banan

Sedan 2024 är banan förlängd till 315 kilometer. Förr svängde man söderut mot Motala i den norra ändan, och cyklade längs riksväg 50 till Medevi och gjorde en kort sväng på en liten smal väg strax innan man nådde Motala. Numera svänger man norrut till Askersund, där det finns en depå, varifrån några jobbiga branta backar leder upp till Zinkgruvan innan man cyklar via Godegård tillbaka mot Motala.

Läs mer: Vätternrundan

>> Nästa långlopp

tillbaka