29 juni 2026

>> Långlopp

Tredje momentet av En Svensk Klassiker är avklarat.

På plats i Vansbro sken solen hett och även vattnet var ovanligt varmt pga en värmebölja. I Vanån var det runt tjugo grader och i Västerdalälven var det nitton grader. Vi övervägde till och med att simma utan våra våtdräkter, men eftersom de även ger en viss flytkraft beslöt vi oss för att använda dem. Däremot tog vi inte på dem förrän vi anlände till startplatsen ett par kilometer norrut.

Däremot tappade vi bort varandra vid startplatsen. Medan sonen gick på toa ställde jag mig i skuggan, med hans ombyte. Sedan hittade han inte mig och sprang bortåt väskinlämningen medan han letade. Det innebar att vi inte var klara 12:45 när vi egentligen skulle starta. Men det gick fint att starta lite senare, 13:03. Däremot blev förstås frugan orolig när vi inte dök upp vid förväntad tid..

Själva simningen fick fint. Vi gick i samtidigt. Jag simmade höger och hamnade bakom en stor grupp långsamma simmare. Sonen simmmade vänster och fick fritt spår. Jag såg att han simmade intensivt och beslöt mig för att släppa honom, och istället fokusera på min egen takt, med långa simtag. Så fortsatte vi ungefär en kilometer.

Någonstans runt en kilometer närmade jag mig honom, och lade mig bakom honom en stund. Sedan simmade jag upp bredvid och frågade om han hade fått någon kramp. Men det var ingen fara. Skönt. Vi fortsatte simma ner längs Vanån i jämn takt. Han lade sig precis bakom mig medan vi närmade oss svängen upp i Dalälven, där man simmar motströms.

Jag hade tagit det relativt lugnt med mina långa simtag, och kände mig rätt stark så jag ökade en aning. Samtidigt kände sonen att hans intensiva simtag hade tröttat honom, så han minskade istället takten en aning och släppte mig.

Det är som vanligt trångt om saligheten den sista sträckan upp i Dalälven. Alla vill hålla sig nära bryggan längs norra kanten för att minimera strömmen. Många simmar långsamt, och samtidgt kommer det snabbsimmare bakifrån som tränger sig fram. Men det gick tämligen bra. Någon spark fick man som vanligt, men inget som påverkade simningen direkt.

Hundra meter innan mål såg jag frugan och andra sonen som hejade. Jag vinkade till dem innan jag fortsatte. Sista biten försökte jag simma lite snabbare, men kroppen svarade inte ordentligt, så det var bara att nöta på i samma takt hela vägen in i mål. Min tid blev 1:13, vilket var mer eller mindre exakt vad jag hade gissat.

Tre minuter senare kom även sonen in i mål, på 1:16. Nöjd med att kommit i mål, utan kramp, och lätt missnöjd med att jag kom före. Nåväl, han lär slå mig på Lidingöloppet i höst, så då kommer han att få sin revansch.

>> Nästa långlopp

Banan

Vansbrosimmet går under Vansbros sex broar. Tävlingen startades redan 1956.

Först simmar man nedströms 2 km i den något varmare Vanån, sedan 1 km uppströms i den kallare Västerdalälven.

Läs mer: Vansbrosimmet

tillbaka